Agneta Ekmanner föddes i Stockholm 1938. Under studietiden i Lund var hon engagerad i studentteatern medan hon läste statsvetenskap och historia. Någon examen blev det inte där – i stället utbildade hon sig till skådespelare vid Scenskolan i Malmö.
Agneta Ekmanner var en del av den fasta ensemblen på Stockholms stadsteater i 20 år, mellan 1968 till 1989. Hon spelade då i pjäser som Anton Tjechovs ”Tre systrar”, Molières ”Misantropen” och David Hares ”Enligt Amy”. Hon jobbade också med Suzanne Osten på Unga Klara.
Därefter syntes hon i flera föreställningar på Dramaten och jobbade med bland andra regissörerna Ingmar Bergman och Pia Forssgren. Till de mest kända föreställningarna hör Bergmans uppsättning av ”Markisinnan de Sade”, där hon spelade grevinnan Saint-Fond.
Agneta Ekmanner var också politiskt aktiv och deltog bland annat i kårhusockupationen 1968. Senare medverkade hon i flera debattprogram i tv.
– Mamma var alltid nyfiken intellektuellt, både i sitt privatliv och i sitt yrke. Det märktes inte minst i hennes roller. Hon hade sådan bredd. Det var väldigt roligt och spännande att ha henne som mamma, säger dottern Frida Cornell.
Ett exempel som Frida Cornell lyfter är när Agneta Ekmanner spelade monologen av Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande” på Göteborgs stadsteater, vilket var den första uppsättningen i Sverige.
1965 gifte Agneta Ekmanner sig med film- och teaterregissören Jonas Cornell. Paret jobbade också tillsammans. Filmen ”Puss & kram” från 1967 var ett sådant samarbete som fick stort genomslag. Det var en av Agneta Ekmanners första stora filmroller. Under sin karriär spelade hon i ett 40-tal filmer och tv-serier.
Teaterkritikern Leif Zern var nära vän med Agneta Ekmanner.
– Agneta Ekmanner var något av en stjärna. Hon spelade alla de stora rollerna och var oerhört intresserad av vad skådespelarkonst är. Hon älskade att diskutera teater, säger han.
Dramatenskådespelaren Elin Klinga gjorde ett inhopp i ”Markisinnan de sade” i 20-årsåldern och minns väl hur fint hon blev bemött av Agneta Ekmanner, hur hon direkt fanns där för en ung medarbetare.
– Agneta var otrolig att möta som mentor, kollega och skådespelare på scenen. Hon hade en säregen intensitet och ett djup som fick både oss på scen och publiken att se de bilder hon lade fram. Hon var engagerad och älskade samtalet. Hennes konstnärskap ökade toleransen för varandras olikheter, säger Elin Klinga.
Genom sitt yrkesliv tilldelades Agneta Ekmanner flera priser och utmärkelser, däribland Svenska Dagbladets Thaliapris. 1994 fick hon ta emot Sankt Eriksmedaljen, Stockholms stads finaste utmärkelse.
Agneta Ekmanner blev 87 år.