Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Svensk politik har i över ett decennium präglats av en tävling i invandringskritik. Och det som inledningsvis, i flyktingkrisens spår, handlade om att få till ett ordnat mottagande har blivit något helt annat.
Det är lätt att glömma, men när migrationslagstiftningen skruvades åt för tio år sedan höjdes samtidigt antalet kvotflyktingar vi tog emot, eftersom det ansågs vara en kontrollerad och ansvarsfull form av invandring. Men Tidöregeringen sänkte målsättningen från 5 000 till 900 personer per år, och under 2026 har regeringen sett till att inte ens så många kommer tas emot. Det är futtigt.
Nu bojkottar minst 145 advokater uppdrag för asylsökande. Det är en protest mot en ny lag, där den ersättningsbara rådgivningstiden begränsats till ett par timmar – för lite tid för en rättssäker process. Knappast ett uttryck för ”ordning och reda” i migrationspolitiken.
Det senaste året har de flesta blivit uppmärksammade på att Sverige inte bara blivit ett land som i lägre grad tar emot människor – utan också ett som utvisar folk. Och då handlar det inte om brottslingar, utan om väletablerade ungdomar med familj och liv i Sverige. Svenska folket sa emot, och snart ville alla partier stoppa vad som kallades för tonårsutvisningarna. Tidöpartierna påstod i somras att de löst problemet.
Ändå fortsätter unga utvisas. I slutet av oktober sattes exempelvis de 22-åriga syskonen Aliya och Najib på ett plan för att utvisas till Somalia, trots att deras mamma har uppehållstillstånd i Sverige.
Den tioåriga strävan efter mer stängda gränser och evigt hårdare lagstiftning har lett till orättvisa utfall som knappast stärker integrationen.
Och arbetskraftsinvandringen – som innebär att människor tar med sin kompetens hit och stärker vår ekonomi från dag ett – har också skruvats åt. För de flesta yrken råder nu ett krav på 90 procent av medianlönen för att få komma hit och arbeta. Det här slår inte bara mot företagen och den som blir utan jobb. Eftersom staten går in och dikterar lönenivåer för vissa skär det rakt in i lönesättningen och hotar den svenska modellen.
Den tioåriga strävan efter mer stängda gränser och evigt hårdare lagstiftning har lett till orättvisa utfall som knappast stärker integrationen. Oavsett vilken regering som tillsätts måste en prioritering vara en rimligare och mer rationell migrationspolitik. Sänk lönegolvet för arbetskraftsinvandring till rimligare nivåer. Stoppa utvisningarna av människor som inte gjort något fel. Och höj kvotflyktingmottagandet. Inget av detta innebär öppna gränser. Det är bara sunt förnuft.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Open AI:s senaste pr-trick visar att företaget inte förstått någonting
DN:s ledarredaktion: C har gjort sitt val – nu ska V göra sitt

