Domdamen för kvinnlig domherre
Som bekant används i dag domherre för både hane och hona. I samtal har jag vid flera tillfällen hört domdamen användas spontant om honan. Jag är medveten om att svenska artnamn traditionellt inte könsuppdelas, men ville ändå lyfta frågan: Kan domdamen accepteras, åtminstone i informellt språkbruk?
Marcus
Tack för ditt förslag, intressant tanke. Utan att vara någon fågelexpert så vågar jag påstå att det finns många fågelarter vars utseende skiljer sig mycket åt hos hanar och honor, exempelvis koltrasten. I de fall då man behöver referera till dem separat så använder man ofta just hanen och honan.
Men jag förstår att frågan kan bli mer påtaglig då det gäller domherren, som har ett så tydligt ”könat” namn. Samma sak med sothönan och rapphönan. (Det finns säkert fler arter.)
Det står dig helt fritt att försöka lansera ett annat namn för domherrar av kvinnligt kön. Problemet blir väl att det kan vara otydligt om man med domherre syftar på arten eller enbart på de manliga individerna. Har du provat din idé på ornitologer?
Gabriella Sandström
Svenskar väljer oftare belåtenhet
Jag hittar inte ordet belåtelse i ordböckerna, men jag ser på nätet att jag inte är ensam om att använda det. Jag trodde att uttrycket vara till belåtelse var helt vanlig svenska, men nu har jag börjat tvivla. Är belåtelse och vara till belåtelse korrekt svenska?
Karl-Mikael
Ordet belåtelse är mycket ovanligt i svenskt språkbruk. Däremot är den närliggande formen belåtenhet betydligt vanligare; kanske är det den du har tänkt på.
Formen belåtenhet följer också svenskans mönster för hur man bildar substantiv av ett adjektiv som slutar på -en: naken – nakenhet, öppen – öppenhet, belåten – belåtenhet.
Substantiv som slutar på –else brukar oftast komma från verb: bestämma – bestämmelse, fresta – frestelse, uppleva – upplevelse.
Linnea Hanell

