Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
EU:s domstol lever ett ganska undanskymt liv i Luxemburg, men gång på gång under unionens framväxt har dess avgöranden lett till mer och djupare europeiskt samarbete – och nu har det hänt igen. Under våren har det kommit två domar från Luxemburg som gör unionen mer konstitutionellt sammanhållen och därmed mer federal.
Det handlar om rättsliga prövningar av beslut som fattades under Viktor Orbáns styre i Ungern. Den första domen gäller den oberoende ungerska radiokanalen Klubradio, vars sändningstillstånd drogs in 2021, och den andra rör en lag från samma år som stigmatiserar hbtqi-personer på olika sätt. Maktskiftet i Budapest förminskar inte betydelsen av EU-domstolens avgöranden i dessa båda tvister.
Ungern fälls i båda fallen, vilket inte är förvånande i sig. Att medlemsländer bryter mot unionens många lagar händer hela tiden. När det gäller Klubradio hävdar domstolen att processen som ledde till indraget sändningstillstånd var så utdragen och felaktig att det innebär brott mot hela fyra EU-direktiv. Och hbtqi-lagen anses inte vara förenlig med reglerna för elektronisk handel och tjänstedirektivet.
Så långt är domarna ganska sömnig läsning, men sedan händer det saker. Domstolen i Luxemburg hänvisar inte bara till unionens olika direktiv, utan också till yttrandefrihet och människans värdighet. EU:s medborgare har vissa grundläggande rättigheter som medlemsländerna måste respektera, anser domstolen.
Detta låter kanske självklart. Men människans rättigheter är en stor sak som brukar höra till kärnan i demokratiska staters konstitutioner. Om EU ska garantera medborgarnas rättigheter i medlemsstaterna blir unionen något mer än en sammanslutning för samarbete mellan suveräna stater, vars statsskick och skydd för människans frihet har utformats på olika vis.
Under våren har det kommit två domar från Luxemburg som gör unionen mer konstitutionellt sammanhållen.
Faktum är att det tog flera decennier innan EU:s fördrag innehöll ett enda ord om demokrati och mänskliga rättigheter. Från 1950-talet och framåt handlade de gemensamma reglerna nästan uteslutande om inre marknad och fri rörlighet för arbete, kapital, varor och tjänster.
Inte förrän 1992 infördes en kortfattad portalparagraf i Maastrichtfördraget om att respekt för ”grundläggande rättigheter” skulle ses som en del av ”medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner”. Nästan tio år senare antogs en särskild EU-stadga för grundläggande rättigheter och i Lissabonfördraget från 2009 finns en utförligare artikel om ”unionens värden”. Rättighetsstadgan blev också bindande 2009, men skulle bara gälla när unionens lagar tillämpades.
När Orbán tog över makten i Ungern år 2010 ställdes dessa komplicerade frågor på sin spets. Den nya regeringen i Budapest rivstartade en auktoritär omvälvning av landets styre, vilket bland annat innebar begränsad yttrandefrihet och tvångspensionerade domare. Kommissionens dåvarande ledning tyckte inte att detta hade något med EU att göra. Att den ungerska regeringen tvingade domare i förtida pension var ett solklart brott mot rättsstatens principer, men kommissionen sade ingenting om demokratins grundsatser. I stället drogs Ungern inför rätta för brott mot unionens direktiv mot åldersdiskriminering.
Samtidigt hände någonting i EU-domstolen. Sakta men säkert började domstolen ”ge grundläggande rättigheter konstitutionell betydelse”, skriver juristen Joakim Zander i en analys från Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier. Med åren har det blivit ”allt tydligare att domstolen anser att EU vilar på normativ och värdebaserad grund”, konstaterar Zander.
I den aktuella domen om ungerska Klubradio tas ytterligare ett steg på den vägen – och det avgörande som rör den ungerska hbtqi-lagen innebär ett jättekliv från det som ursprungligen var marknadens och den fria rörlighetens gemenskap. ”Denna lag strider mot unionens själva identitet i egenskap av gemensam rättsordning i ett samhälle som kännetecknas av mångfald”, slår EU-domstolen fast.
Ungerns medborgare har röstat bort Orbán, men auktoritära och nationalistiska krafter stärks i flera andra länder. EU-domstolen går alltså åt motsatt håll. Under ledning av dess nuvarande ordförande, belgaren Koen Lenaerts, har domstolen i stor enighet utarbetat en praxis som innebär stärkt rättsligt EU-skydd för demokrati och grundläggande rättigheter i unionens medlemsländer. Förändringen har skett successivt, men liknar en konstitutionell revolution.
Det pågår en kamp om europeisk demokrati och EU-samarbetets innehåll och själ
Det pågår en kamp om demokrati och EU-samarbetets själ och det återstår att se vilken betydelse allt detta får. EU-domstolen är en mäktig instans vars avgöranden brukar få stor inverkan på unionens utveckling – men domstolens ledamöter producerar trots allt bara papper. Om ingen lyssnar på domarna i Luxemburg är det inte mycket de kan göra, mer än att utdöma böter.
Ett stärkt rättsligt EU-skydd kan förhoppningsvis rädda demokratin i unionens medlemsstater från nya angrepp, men i slutändan är det politikerna som bestämmer hur det ska gå för Europa.
Läs mer:
Annika Ström Melin: Busch manar till kamp mot EU – låter som en sann nationalist
DN:s ledarredaktion: Det är faktiskt helt ”naturligt” att SD dominerar i nästa regering