Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
När valet till riksdagen är över ska Sveriges nya regering kasta sig in i en ovanligt svår – och viktig – förhandling som rör kärnan i EU:s klimatpolitik. Beslut om nya regler för unionens handel med utsläppsrätter ska fattas kring årsskiftet och den regering som tillträder efter valet i september kommer att få en svettig höst i Bryssel.
Det lagförslag som kommissionen nyligen presenterade (17/7) innebär i huvudsak en besvikelse för klimatet – och för Sverige. Att de superrikas privatplan, samt alla flyg till Istanbul, Dubai och andra platser inom 5 000 kilometer från EU:s mitt, också ska tvingas betala för sina utsläpp hör till några få punkter som innebär tuffare tag, men det mesta handlar om uppmjukade regler. Att kommissionen i princip vill bevara ETS – som innebär att det sätts ett tak för de totala utsläppen i EU och att företag måste köpa rätten att släppa ut koldioxid – och står fast vid unionens utsläppsmål är också en lättnad, men något annat hade varit en skandal. I övrigt innebär lagförslaget olika former av skydd för industrier som struntar i investeringar som minskar utsläppen. Sådant undergräver förtroendet för hela systemet.
Därför är det skönt att kritiken från statsminister Ulf Kristersson (M) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har varit så tydlig. Under våren har regeringen dessutom – tillsammans med bland andra Finland, Nederländerna och Spanien – gjort upprepade försök att försvara ETS, men kommissionen lyssnade mer på de tio länder, med Polen och Italien i spetsen, som drev på åt motsatt håll. Det är svårt att undvika misstanken om att Sverige – som så ofta – vaknade för sent.
Det lagförslag som kommissionen nyligen presenterade innebär i huvudsak en besvikelse för klimatet – och för Sverige
Regeringarna i Stockholm har alltid underskattat betydelsen av att försöka påverka kommande lagförslag från kommissionen. En lång rad andra EU-länder håller intensiv koll på vad som händer i korridorerna i Bryssel och använder alla möjliga kontaktvägar för att få kommissionens tjänstemän att begripa de nationella ståndpunkterna. När Sverige reagerar har lagstiftningsprocessen ofta gått för långt.
Dragkampen om det ETS-förslag som nu ligger på bordet blir inte lätt. Polen och de andra länderna på den kanten är inte heller nöjda, utan vill ha mer långtgående lättnader. Det är förstås begripligt att stater med gammal tung industri oroar sig för höga energipriser och stigande arbetslöshet, men varför ska svenska och andra europeiska företag som har investerat i modern, grön teknik missgynnas för att andra släpar efter? Det främjar knappast europeisk konkurrenskraft.
Avgörande under höstens förhandlingar blir hur unionens tungviktare – Tyskland och Frankrike – agerar. Hittills har de ländernas regeringar inte sagt så mycket offentligt. Kärnkraftlandet Frankrike brukar värna ETS, men från Berlin har det kommit motstridiga besked. Det sägs att Tyskland var på väg att ställa sig bakom det öppna brev som undertecknades av Sverige och övriga ETS-försvarande länder, men så blev det inte. Att försöka övertyga tyskarna borde vara varje ny svensk regerings högsta prioritet.
Parallellt med rådets förhandlingar ska också Europaparlamentet behandla kommissionens förslag, och där kan det bli riktigt besvärligt. Parlamentet har redan utsett Peter Liese, tysk kristdemokrat, till huvudförhandlare och han tyckte att det var ”en bra dag för klimatskyddet och våra industriers konkurrenskraft” när kommissionen presenterade de nya ETS-reglerna.
Viktigast är att SD och andra klimatförnekande europeiska partier inte lyckas liera sig med den traditionella europeiska högern och slår sönder hela bygget
En knäckfråga är om Liese tänker göra upp högerut, med nationalkonservativa högergruppen ECR, där Sverigedemokraterna ingår. I så fall är faran stor att det blir fler och mer omfattande lättnader i regelverket. ECR vill ha bort så mycket som möjligt av unionens handel med utsläppsrätter och kräver ett ”helt förändrat system”.
I Sverige finns det inga stora inrikespolitiska motsättningar om ETS – med ett stort undantag. Sverigedemokraterna hör alltså till de europeiska partier som vill montera ned utsläppshandeln och hur förhåller sig övriga partier på Tidösidan till det? Den klimat- och miljöpolitiske talespersonen Martin Kinnunen eller någon annan av SD:s företrädare borde rimligtvis aldrig komma nära uppdraget som svensk klimat- och miljöminister och väljarna förtjänar besked i den frågan. Och hur vill övriga partier agera under förhandlingarna i Bryssel? En ny svensk regering måste försöka rädda EU:s klimatpolitik, och samtidigt vara beredd på kompromisser. Viktigast är att SD och andra klimatförnekande partier inte lyckas liera sig med den traditionella europeiska högern och slår sönder hela bygget.
Partier som tar demokratin på allvar borde med andra ord dra in EU i den svenska valrörelsen. Det behövs en ordentlig debatt och tydliga besked till väljarna om vad de som vill ha vårt förtroende vill göra med ETS och vad de anser att unionens klimatpolitik betyder för Europas – och Sveriges – framtid.
Läs mer:
Annika Ström Melin: Europas högerextrema drottning närmar sig förhoppningsvis slutet på sin politiska karriär
Annika Ström Melin: Nej tack till superstat – men härligt med frisk luft i den sömniga svenska EU-debatten
