På söndagsmorgonen runt klockan nio ser vi det enorma hangarfartyget långsamt stäva ut ur den bukt som omger San Diego, Kaliforniens näst största stad alldeles vid gränsen till Mexiko.
Uppemot 5 000 personer tjänstgör på ett fartyg som detta – i praktiken en 320 meter lång flytande flygbas med ett 90-tal stridsflygplan och helikoptrar. Och en av dem är den lilla flickans pappa.
– Visst är det nervöst, men det är det varje gång han reser iväg, säger hennes mamma.
Hon har tagit sig till utsiktsplatsen tillsammans med dottern och sin egen mamma för att säga adjö.
Och även om vi hör pappan lova att komma hem snart, så vet både vi och de båda kvinnorna att det dessvärre nog inte är sant.
Uppe på det långa däcket skymtar vi rader av silhuetter i morgondiset. Flickans pappa är en av dem, och han säger att han ser sin familj som vinkar vid kajen.
– Hej då pappa! Jag älskar dig, säger flickan som har spring i benen och verkar tröttna på att stå där på kajen.
– Jag älskar dig vännen! Nu måste jag snart gå ner under däck.
Pappans röst låter lugn och trygg. Men det är inte någon vanlig övning han ska ut på, utan ett krig som ingen i dag ser slutet på.
Halvvägs över Stilla havet kommer USS Theodore Roosevelt att möta systerfartyget USS Abraham Lincoln. Besättningen där har tillbringat snart tio månader till sjöss – mycket längre än planerat – under förhållanden som beskrivs som ”ett flytande fängelse”.
Mycket har saknats ombord: mat, hygienartiklar, säkerhetsutrustning och ammunition. Minst åtta man ur den utmattade besättningen har försökt begå självmord, två av dem genom att hoppa överbord.
Bakgrunden är den totala bristen på framförhållning i ett krig som Donald Trump och försvarsminister Pete Hegseth sade skulle vara överstökat på ”fyra–fem veckor”.
Det var den 28 februari, och kriget har nu gått in på sin åttonde månad. Men när Trump i augusti fick frågan om besättningen på USS Lincoln hade tvingats vara till havs för länge, svarade han:
– Nej, nej, nej. Inte tillräckligt länge.
När missförhållandena ombord på USS Lincoln avslöjades av USA:s militärs egen oberoende tidning Stars and Stripes svarade Pete Hegseth med att sparka tidningens chefredaktör och en reporter.
Det fartyg som nu lämnar basen i San Diego ska ersätta ett annat hangarfartyg i Mellanöstern, USS George Washington. På plats nära Iran finns ytterligare ett, USS George HW Bush.
Men trots den militära upptrappningen till havs, och trots att Irans egen flotta i princip har raderats ut, syns ingen ände på kriget.
Hormuzsundet, där 20 procent av världens olja passerar i fredstid, förblir mer eller mindre stängt. De iranska drönarattackerna mot amerikanska baser i regionen gör det samtidigt väldigt svårt, och dyrt, för den amerikanska flottan att fylla på sina förråd.
I normala fall skulle hangarfartygen och deras fartygsgrupper gå i hamn i Bahrain eller Förenade arabemiraten för att skaffa förnödenheter. Men nu är det för riskabelt. Därför tvingas de ta sig långt ut i Indiska oceanen till ögruppen Diego Garcia.
Det var bland annat dessa svårigheter som ledde till de usla förhållandena ombord på USS Lincoln. Flottans ledning har senare lovat att rätta till problemen.
Jag frågar sjömanshustrun vid kajen om hon har läst om skandalen kring USS Lincoln, om det gör henne orolig.
– Visst har jag hört om det. Men det som är mest jobbigt är att vi har så lite kontakt när min man är ute på uppdrag. Det går nästan aldrig att ringa, utan det är mejl som gäller. Och det fungerar bara ibland.
Några särskilda åsikter om kriget har familjen inte. De vill inte heller säga vad de heter eftersom flottan kanske inte tillåter det. Och dottern är lyckligt okunnig om pappans uppdrag.
Hennes mormor, med USA-flagga på sin t-shirt, säger att hon inte tror på det där som har skrivits om det andra hangarfartyget.
– Vi är stolta över min svärson, så är det bara.
San Diego är en stolt militärstad och flottbasen här är USA:s näst största. Här har över 50 örlogsfartyg sin hemmahamn och fler än 34 000 människor bor på basen.
Ytterligare ett hangarfartyg, USS Carl Vinson, finns kvar i hamnen. På andra sidan bukten, i stadens centrum, finns ännu ett: USS Midway, en gång världens största, som gick ur trafik 1992. Det är nu ett museum som drar mer än en miljon besökare per år.
Längs kajen utanför Midwaymuseet står en åtta meter hög staty, föreställande en sjöman som kysser en ung kvinna. Folk fotograferar statyn och många par poserar för att se ut som de två statyfigurerna.
Vi påminns om kvinnan vi just har träffat, hon som vinkade adjö till en man som reser ut i kriget.
Men statyn heter ”Embracing peace” – ungefär ”omfamna freden” – och är en kopia av ett världskänt fotografi som togs i New York vid andra världskrigets slut.
Läs mer:
Uppgifter om ”psykisk ohälsokris” på amerikanskt hangarfartyg
Irans president kom, sågs och talade i fiendeland
Michael Winiarski: Nytt bakslag för Trump i kampen om oljan