Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
I veckan slog FN för första gången fast att världen inte kommer att klara Parisavtalets 1,5-gradersmål. I stället är det mest optimistiska scenariot en global uppvärmning på 1,7 till 1,8 grader, enligt den årliga rapporten från FN:s miljöorgan Unep. Men med nuvarande politik landar höjningen ytterligare någon grad högre redan vid århundradets slut, kring 2,8.
En orsak till att allt blivit svettigare är USA:s omsvängning under Donald Trump, som har lämnat Parisavtalet. Men även andra, som EU som har bromsat i vissa klimatambitioner, får sig en känga: Unep-chefen Inger Andersen menar att man behöver se bortom det kortsiktiga och säkra långsiktiga strategier för energisäkerhet med förnybar energi.
Det är helt rätt inställning. Särskilt i en tid när det pågår en strid i Bryssel om klimatpolitiken, där flera länder vill tillåta mer utsläpp.
Dels genom att urvattna det nuvarande ETS-systemet, som innebär att företag måste betala för att få pumpa ut växthusgaser, vilket är särskilt kostsamt för smutsiga industrier. Dels genom att skjuta upp handeln med utsläpp från transporter och byggnader, som ska införas i EU 2028.
Bådadera vore fel väg att gå.
Det är inte den sortens tongångar som hörs på hemmaplan.
För den negativa utvecklingen är inget skäl för att sänka ambitionsnivån eller ge upp. Varje bråkdel av en grad förstärker klimatförändringarna. Och de ökar i sin tur risken för en rad problem, bland annat dödliga värmeböljor, bränder och översvämningar.
Därför är det varmt välkommet att Sverige, tillsammans med exempelvis Danmark, Finland och Tyskland, spjärnar emot mot bakåtsträvare som Italien, Polen och Ungern.
Som ett led i det härleder EU-minister Jessica Rosencrantz (M) inte höga elpriser till utsläppshandeln, utan till beroendet av fossila bränslen från Ryssland och Mellanöstern. Och under förra veckans EU-toppmöte motiverade hon Sveriges ståndpunkt med att förutsägbarheten är viktig för våra företag som varit tidigt ute i omställningen, som annars blir straffade.
Allt detta är sant. Och det är bra att Sverige står fast.
Men det är inte den sortens tongångar som hörs på hemmaplan.
Här har Tidöregeringen konsekvent sinkat både energiutbyggnaden och omställningen från bensin- till elbil, vilket bidragit till osäkra spelregler och att vi är sämst i Norden i elbilsracet. Därmed hålls många kvar i det fossilberoende som vi av ekonomiska och klimatrelaterade skäl snarast behöver göra oss fria ifrån.
I alla fall om inte både transportkostnaderna och den globala uppvärmningen ska skjuta i höjden.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Skolan och krispolitiken lider av samma problem
DN:s ledarredaktion: Ska svenska folket verkligen dömas av amatörer?