De två slaviska länderna Ukraina och Belarus har sedan gammalt haft nära, men inte alltid okomplicerade, relationer. Båda har trampats ned under den ryska stöveln. Först av tsarväldet, sedan av sovjetmakten, och de senaste årtiondena av Vladimir Putin.
Under fyra år av storskaligt ryskt anfallskrig mot Ukraina har Zelenskyj iakttagit distans till Belarus demokratirörelse, som leds av Svjatlana Tsichanouskaja. Det har troligen berott på att han inte ville ge Lukasjenko några skäl att ytterligare närma sig Putin.
Tsichanouskaja talar nu om ”en ny positiv dynamik” i relationerna med Ukraina. Tidigare har det inte funnits några formella relationer mellan Zelenskyj och Tsichanouskaja, trots att Lukasjenko – som fuskat till sig en valseger 2020 – lät sitt land bli en språngbräda för det ryska anfallet mot Ukraina i februari 2022.
– Jag träffade nyligen president Zelenskyj i Vilnius, vårt första officiella möte. Ukraina har tydligt vänt åt vårt håll, säger Tsichanouskaja.
Hon planerar nu ett besök i Ukraina inom den närmaste tiden.
Tsichanouskaja har befunnit sig i exil sedan augusti 2020, och är van vid att Belarus ofta hamnar i skuggan av andra konflikter.
Det var även så när hon i mitten av februari deltog på säkerhetskonferensen i München, där det mesta handlade om den växande avgrunden mellan USA och Europa.
– Man känner en viss frustration, men också en form av nykterhet. Det råder onekligen en spänning, eftersom den gamla världsordningen har brutit samman och den nya ännu inte har etablerats, säger hon.
Hon ser det som uppenbart att olika länder, regioner och konflikter slåss om uppmärksamheten. Ändå finns det ur hennes synvinkel hoppfulla tecken: Det var femte gången som hon deltog på konferensen i München, men den första gången hennes land nämndes i det officiella programmet.
– Insikten börjar växa om att Belarus är en del av en ny säkerhetsarkitektur i vår region.
Det fick Donald Trump att förhandla med Lukasjenko, vilket ledde till att ett hundratal politiska fångar frigavs.
– Att Lukasjenko har släppt politiska fångar får inte göra att västvärlden faller för regimens lockrop om normalisering. Vi har ständig kontakt med Trumps särskilda representanter för Belarus, som hanterar den humanitära aspekten. Vi välkomnar verkligen dessa steg från presidenten. Vad som är oroande är att regimens inflytandeoperationer i Europa har aktiverats.
Det hon syftar på är att Lukasjenko försöker övertyga europeiska länder om att de ska kopiera president Trumps politik.
– Men vi skiljer tydligt på detta: amerikanerna arbetar på att befria fångar. Ett demokratiskt och säkert Belarus ligger i Europas intresse, så de kort som finns – sanktioner, isoleringspolitik – måste användas för att uppnå större mål. Det vill säga, inte bara frigivning av människor utan frigörelse av landet.
Tsichanouskaja varnar för att gå på tal som ”låt oss prata med Lukasjenko igen, så kanske han ändrar sig”.
– Den historien har upprepats många gånger i Belarus under trettio år, och vi får inte hamna i samma fälla igen.
Hon säger att hon inte vill förolämpa någon genom att namnge länder som gått i den fällan. Det är, menar hon, det sätt som KGB arbetar på, att så tvivel om en del länders tillförlitlighet.
– Jag ser än så länge ingen aptit för en ändrad politik, men man måste vara på sin vakt. Vi har inte samma resurser som regimen i Minsk för att anlita lobbyister som oavbrutet kan resa och förespråka en policyförändring.
Hon varnar för att börja ”spela” med Lukasjenko. Det humanitära spåret får inte förvandlas till något slags erkännande av hans regim.
– Men president Trump är väldigt transaktionell. I dag kan du vara en ”högt respekterad president” och imorgon är du Maduro. Lukasjenko förstår det och är mycket rädd för Trump. Därför har Trump makten att med ett enda offentligt uttalande få Lukasjenko att frige ytterligare några hundra politiska fångar.
Det gör att den kommande utvecklingen är svår att förutse. Men Tsichanouskajas övergripande mål är att Belarus inte överlämnas i Rysslands klor.
– Så länge Lukasjenko är kvar, känner sig Putin som herre i Belarus. Men vårt mål är att återvända till den europeiska familjen.
Hon tror att det för Ukraina är uppenbart att om Europa vacklar i sin inställning till Belarus, kommer det inte att gynna någon.
– Lukasjenko tillhandahåller Putin vårt territorium och vår infrastruktur och tillåter övningar och utplacering av kärnvapen. Allt detta är hot inte bara mot Ukraina, utan också mot våra västerländska partners. Därför kommer ukrainarna också att vara en slags skyddsvakt för oss, så att Europa inte ändrar kurs.
För att understryka den nya politiken har Ukraina infört sanktioner mot regimen i Belarus. Däribland förbjuds Lukasjenko att resa till Ukraina. I övrigt är sanktionerna mest symboliska, eftersom den tidigare omfattande handeln mellan länderna i stort sett upphörde 2022.
Det handlar om en genomgripande förändring av den ukrainska regeringens inställning till Belarus.
– Det började med president Zelenskyjs nyårstal förra året, när han sa ”Leve Belarus”. Det var en signal. Sedan började han tala om en europeisk framtid för Belarus, att Europas östra gräns går längs Belarus östra gräns, att EU-projektet inte kommer att vara fullbordat utan Belarus och Ukraina.
Zelenskyj har också talat om ett demokratiskt Belarus. I olika tal, till exempel i Davos, sade han att om folket i Belarus fått hjälp att avsätta Lukasjenko 2020, så hade kriget kanske inte börjat.
– Vi har nu täta kontakter och förbereder ett besök för att ta upp frågor som rör belarusier i Ukraina. Våra frivilliga strider mot Ryssland på Ukrainas territorium, och vi vill trygga veteranernas rättigheter efter att de slutat strida. Överlag måste vi förstå hur vi ska agera strategiskt och stärka de nya ukrainsk-belarusiska relationerna.
Det primära målet är för henne att hitta vägar till en gemensam seger.
– Den första frågan jag kommer att ställa när jag anländer till Kiev är: Hur kan vi hjälpa Ukraina att vinna? För vi går igenom svåra tider där Belarus öde hänger på Ukrainas seger, och därför måste vi som nation bidra maximalt till den.
Fakta.Presidentvalet i Belarus 2020
● Den 9 augusti 2020 höll Belarus presidentval. Den sittande diktatorn Aleksandr Lukasjenko lät sig utropas till valsegrare, men observatörer vittnade om omfattande valfusk.
• Utmanaren Svjatlana Tsichanouskaja tros ha varit den verkliga vinnaren, men Lukasjenko tvingade henne att lämna landet. Tsichanouskaja flyttade till Litauen, där hon fört kampanj för att de politiska fångarna i Belarus ska friges. I början av året flyttade hon till Polen.
• Några ledande belarusiska oppositionsfigurer, som stöttade Tsichanouskaja i valet, har släppts. Men flera sitter kvar i fängelse.
Läs mer:
Anna-Lena Laurén: Lukasjenko gör upp med Trump – EU står passivt
Frigavs från straffkolonier efter deal med Trump – men tvingades lämna Belarus
