Låt mig ta er med till mitt värsta hatställe i Stockholms län.
Åk mot Orminge, tryck in ”Skarpnäs naturreservat” på gps:en och lomma ner mot Glasbrukssjön.
På vänster sida fanns förr ett djungelliknande landskap, med en muntert ringlande bäck.
Men när jag kom dit en vårdag hade en stor yta kalhuggits. Nykapad sly låg som plockepinn runt en stillastående grågrön göl, stinn av mygglarver. Bäcken hade sorgfälligt dämts upp av industrislipade stockar, och mellan gliporna rann en ynklig stråle.
Vid gölen stod ett skinande nytt campingbord och en skylt från Nacka kommun som flöjtade: ”Visst låter det vackert med vatten som porlar? Är det bäcken som spelar eller är det Näcken som tagit upp sin fiol?”
Flyr man åt andra hållet väntar en annan skylt: ”Välkommen till Skarpnäs! Gammelskog och hällmarker, spegelblanka skogssjöar och en äng. Det är bara ett urval av allt som väntar i det här naturreservatet. Här kan du promenera, motionera, fiska, bada – eller bara vara!”
Jag är tacksam för upplysningarna, men svävar i ångestfylld ovisshet om vad ”bara vara” betyder. Hur gör jag? Och hur länge är det optimalt att hålla på? Är det möjligt att ”bara vara” i sällskap med andra, eller hunden, eller bådadera? Var i naturreservatet är det mest gynnsamt att ”bara vara”?
Och om jag promenerar samtidigt, hur inverkar det på mitt baravarande? (Det stod ju ”eller bara vara”.)
Så många frågor, och inte ens en QR-kod till hjälp.
Allvarligt skämtat: man kan himla med ögonen och ironisera över dylika idiotier.
Man kan också stanna upp och undra vad det gör med oss att utsättas för den här sortens kvävande omsorger; alla svampiga fingrar som trevar sig in och verkar så oroliga vid tanken på att lämna oss i fred.
Vad är de rädda för att vi skulle ställa till med?
Det här är Södermalm, och alla är så angelägna om att visa upp sina MP-sedlar att de nästan tejpar fast dem i pannan
På valdagen går jag uppför trapporna i skolan där jag hämtat och lämnat barn i ur och skur och moll och dur.
Folk hämtar sina valsedlar och ställer sig längst bak i kön till förrättarna och de gröna skärmarna där kuverten ska slickas igen. Det här är Södermalm, och valhemligheten har ersatts av halvt hotfulla markeringar av tillhörighet; alla är så angelägna om att visa upp sina MP-sedlar att de nästan tejpar fast dem i pannan.
Kön sniglar sig genom kapprummet där jag letat efter mången förlupen fingervante.
Ovanför hyllorna hänger laminerade anslag som beskriver verksamheterna.
Jag fördjupar mig i ett som handlar om utevistelsen, eller ”rasterna” som det bondskt kallades när jag var liten.
Första rubriken lyder MÅL.
”Respekt för varandras olikheter som t.ex. kulturell bakgrund, religiös tillhörighet, könsidentitet, sexuell läggning och funktionshinder. Eleverna uttrycker medvetna etiska ställningstaganden grundade på mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter.”
Och annat smått och gott för ettagluttarna att hålla i huvudet när de hoppar hage.
Därefter SYFTE.
”Eleverna ska ges möjligheter att utveckla sina förmågor och tankesätt kring normer och värden för att få djupare förståelse för de mänskliga rättigheterna och det svenska samhällets grundläggande demokratiska värderingar.”
Vid det här laget börjar jag undra vad som kan ha hänt på den fridsamma kommunala skolan. Har Hamas varit och värvat proselyter?
Och METOD.
”Upprätthålla ett socialt, fysiskt och pedagogiskt klimat i verksamheten som främjar tilltron på den egna förmågan, känslan av trygghet, gemenskap och ansvar för andra människor även utanför den närmaste gruppen.”
Detta vore givetvis inte komplett utan UTVÄRDERING.
Den ”sker fortlöpande under terminens gång både tillsammans med eleverna, gemensamma team-möten och egen planeringstid…”
Jag finner viss tröst i att anslagen placerats så högt att de inte kan vara riktade till låg- och mellanstadieeleverna, utan till deras föräldrar, i händelse av att de försjunker i grubblerier om målet, syftet och metoden för barnens ”utevistelser”.
Jag utgår från att det finns liknande anslag utanför toaletterna och matsalen, för att ange MÅL, SYFTE och METOD för allt som tilldrar sig där inne.
Hur hamnade vi här?
Fler krönikor av Bengt Ohlsson
”Stanna upp en stund inse hur betydelselös du varit på din arbetsplats”
”Valrörelsen 1976 handlade om löntagarfonder och socialism”
”Torsten Ehrenmark snuddade fjäderlätt vid sina smärtpunkter”