Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Jag insåg något omtumlande. Något som skiljer höstens val från de fyra senaste.
Du kan inte skrämma mig med Sverigedemokraterna längre.
Jodå, jag önskar dem fortfarande åt helvete. De hämtar sin näring ur bitterheten hos alla som rutinmässigt brunsmetades efter att ha luftat sin oro för invandringen, hur vi ska ha råd med den och vad den för med sig. Sen sög de av bara farten upp alla som ogillar utlänningar för att de är… ja, utlänningar.
I takt med att de vuxit från sex procent, till tretton, till arton har de blivit Israelkramare och rensat ut alla stollar som bekänt färg på facebook. Och de erkänner att tonårsutvisningarna blev lite väl.
Många menar att det är kosmetiska och taktiska anpassningar. Men det är en alltför enkel analys. Som så ofta förr erinrar jag mig samtalet mellan groggpolarna i ”Doktor Glas”, när de spekulerar om Klas Recke kommer att gifta sig med arvtagerskan fröken Lewinson för pengarnas skull, och någon säger: ”Visst inte. Klas Recke är en fin man. Du kan vara lugn för att han sköter om att han först blir lidelsefullt förälskad i henne, och sedan gifter han sig av kärlek. Det där kommer han att göra så bra, att pengarna nästan blir en överraskning för honom.”
Det är inte mindre krasst i politiken.
Ju mer ett parti får doppa tungspetsen i maktens sötma, desto bättre blir det på att helt uppriktigt vattna ur de beska brygder som stöter bort väljarna. Proletariatets diktatur flög inte riktigt, så Nooshi tar på sig bygghjälm och sveper shots med studenter istället. Införa republik flög inte heller, så till och med Tobias Baudin tystnar och börjar tungomålstala om annat.
Att SD inte får mig att kallsvettas längre handlar väl också om den mänskliga och tveeggade förmågan till anpassning.
Allt blir vardag förr eller senare. Klimathot, Trump, SD:s tjugo procent.
Nej nej, larmar en krympande skara, vi får inte låta det bli vardag!
Sen halar de fram metaforen om grodan i kastrullen, vilket är ett rätt så auktoritärt argument: jag står i min upphöjdhet och ser dig kokas ihjäl, eller snarare sjudas ihjäl då, men du skvalpar runt som en dum reptil och märker det inte själv.
Utöver detta har vi alla… låt oss kalla dem ”nöpar”, förkortning för ”nazistiskt överintresserade personer” – till vilka jag själv får räkna mig – som med liv och lust försöker pressa in vår samtid i trettitalsmatrisen. Ett lika kittlande som meningslöst tidsfördriv. Vem är dagens van der Lubbe? Likheterna mellan Albert Speer och Henrik Vinge? Finns det något kåseri i Der Stürmer som påminner om den text du just nu läser?
Det heter att vi ska lära oss av historien. Men vi kan också stirra så stint i backspegeln att vi missar bilköerna, älgarna och det underkylda regnet rakt framför oss.
Vilket förvisso är frestande. Historien har ju redan hänt. Framtiden har det inte.
En rimlig fråga till någon som knappt kan skala frukostägget utan att säga ”stram migrationspolitik”
SD-skrämseln blev knappast större när Anders Holmberg konfronterade Magdalena Andersson med den socialdemokratiska retoriken under förra valrörelsen. Hur är det, har demokratin urholkats på det sätt som ni larmade om? En rimlig fråga till någon som knappt kan skala frukostägget utan att säga ”stram migrationspolitik”, och ta åt sig äran för att ha genomdrivit den.
Det enda hon lyckades pressa fram var att Sverige blivit ”tystare”.
Lite gåtfullt, kan man tycka. Vad har blivit tystare? Vem? Har ledarskribenterna och deras köksbordskolleger i sociala medier blivit tystare? Eller hon själv?
Att vara människa är att härbärgera lika stora delar rastlöshet och anpassningsförmåga. Det har varit ett framgångsrecept – men också lett oss käpprätt ner i skyttegravar och naturkatastrofer.
Vill man sticka hål på SD-ballongen borde man kanske börja med att erinra sig allt som inte fungerat. Att skrämmas har inte gjort det. Inte heller att lägga sig så nära dem som möjligt. Det får bara deras bitterhet att blomma ut i skadeglädje: ”haha, kolla där, vi hade rätt hela tiden.”
Att anklaga mig för att ”normalisera” SD hjälper inte heller. Både du och jag vet att det är tiden själv som gjort det.
Vi får testa något annat. Vad vet jag inte. Gör du?
Läs fler texter av Bengt Ohlsson.
