När Bodil Malmsten från 2000-talets mitt skrev sina fem (b)loggböcker från Finistère var den franska landsdelen lika mycket ett själsligt tillstånd som en faktisk region. Det är ett intressant ämne det där, hur geografiska platser aldrig blir riktigt geografiska hur genomlevda de än är. Liksom allt annat filtreras de fram genom författarens temperament. Någon ser inte duvorna på torget, medan en annan uteslutande ser duvorna.
■ ■ ■
Jag letar förgäves efter någonstans där det står var hon bodde rent konkret i departementet i Bretagne, men går bet. Det är bara ”huset i Finistère. Liksom många andra mejlade jag med henne medan hon låg och dog, men jag glömde fråga om detta. Det sista ord hon skrev till mig var ”kram”, och hjärtat brister lite.
■ ■ ■
Lättare att följa på officiella kartor är Jean-Luc Bannalec. Hans kommissarie Georges Dupin bor och verkar i staden Concarneau, men i den första romanen om honom och hans fall rör han sig mest i den lilla idylliska småstaden Pont Aven. Det var där Paul Gauguin, Émile Bernard och deras gäng levde dålighetsliv och uppfann syntetismen. Förlaget Perenn har nyss gett ut denna första roman om Dupin, med titeln ”Bretonska förhållanden” i mer än kompetent översättning av Per Nilson. Intrigen har med ett mord och en förborgad Gauguin att göra.
■ ■ ■
En fascinerande detalj är att den extremt franskklingande Jean-Luc Bannalec är en pseudonym för den extremt tyskklingande Jörg Bong. Hans böcker har blivit en succé i hemlandet Tyskland. Hur han går i Bretagne vet jag inte, men om man ska döma av hans bokgestalter att skulle folket i Finistère hellre dränka sig i Atlanten än att erkänna att de läst eller ens känner till tysken. Bodil Malmsten kallades sällan något annat än Madame de la Suède.
■ ■ ■
Det är överlag alltid trevligt att läsa deckare som inte är nordiska eller angloamerikanska. I höstas hängde jag på nästan samtliga Paris kaféer och läste om Maigret och Nestor Burma. Den förre är minst sagt välbekant, medan den senare finns översatt till svenska och är värd att upptäcka. Jag citerar mig själv:
Léo Malet: ”120 Rue de la Gare”. Översättning Ola Wallin. Ersatz
Det är något särskilt att ta del av historien när den serveras som hårdkokt deckare. Den franske anarkisten Léo Malet blev småningom en av Frankrikes mest uppskattade deckarförfattare i noirgenren. I denna hans första roman om Nestor Burma lämnar privatdetektiven interneringen vid tyskarnas Stalag och tar sig till Lyon. Året är 1941 och det är höst. En gammal kollega mördas på perrongen. En adress återkommer: en adress som inte existerar. Mycket alkoholsurrogat och skum smuggeltobak präglar denna pärla från 1943.
■ ■ ■
Ersatz får gärna ge ut fler böcker om Nestor Burma.
■ ■ ■
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox. Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.
1. Samanta Schweblin: ”Det goda onda”
Övers. Annakarin Thorburn. Tranan, 240 sidor (1)
Sex nya, mästerligt oroande och förtätade noveller från den argentinska författaren.
2. Ingela Strandberg: ”Under sjöarna”
Norstedts, 76 sidor (2)
Nya samlingen påminner om att det går att dikta om liv, död och kärlek bortom nednötta fraser.
3. Johanne Lykke Naderehvandi: ”Rök och speglar”
Albert Bonniers förlag, 302 sidor (3)
Stadsteatern i Malmö är spelplats för denna roman om att konfrontera en barndomstragedi.
4. Hannele Mikaela Taivassalo: ”InSanatorium”
Förlaget, 180 sidor (5)
Säregen och poetisk roman om människor på ett hotell mellan dröm och verklighet.
5. Torborg Nedreaas: ”Av månsken växer ingenting”
Övers. Cilla Naumann. Wahlström & Widstrand, 288 sidor (4)
Norsk romanklassiker från 1947 år om abortförbud och moralism som uppmärksammats på nytt.
6. Ingrid Elam: ”Läsa liv. Biografin, en levnadsteckning”
Natur & Kultur, 220 sidor (6)
Essäbok som skriver biografins historia på ett modigt och spännande sätt.
7. Denis Johnson: ”Tågdrömmar”
Övers. Enrique de Gregorio. Faethon, 95 sidor (7)
Kort roman om en rallare som ändå lyckas rymma en stor berättelse om uppbyggnaden av USA.
8. Martin Kalin: ”Gästerna”
Weyler, 202 sidor (ny)
En samling debutnoveller som effektivt sönderdelar vår övervakade samtid i småbitar.
9. Margareta av Navarra: ”Heptameron”
Övers. Carin Franzén. Natur & Kultur, 622 sidor (8)
72 kusligt aktuella och stilsäkra noveller från 1500-talets mitt, inspirerade av ”Decamerone”.
10. Iida Turpeinen: ”De levande”
Övers. Janina Orlov. Albert Bonniers förlag, 237 sidor (10)
Makalös vetenskapsroman som kretsar kring en sjöko som utrotades två decennier efter upptäckandet.
Tio DN-kritiker väljer
Kritikerlistan innehåller böcker utkomna efter den 28 december. Förra veckans placering inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Åsa Beckman, Jan Eklund, Johanna Käck, Rebecka Kärde, Kristina Lindquist, Maria Schottenius, Greta Schüldt, Jonas Thente, Malin Ullgren och Gabriel Zetterström. Alla recensioner finns att läsa på dn.se/kultur
Få mer kultur med våra nyhetsbrev
• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.
• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.
• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.
Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.















