Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Konsert
”Bortom orden med Kuusisto & Barruk”
Göteborgs Symfoniker
Dirigent och violinsolist: Pekka Kuusisto
Övriga medverkande: Katarina Barruk (vokalist), Arnljot Nordvik (gitarr) och Martin Lien (slagverk)
Scen: Orkestergästspel, Konserthuset Stockholm
”Vi provspelade den här konserten i Göteborg i går”, skämtar Pekka Kuusisto. Den finländska dirigenten och violinisten är den sortens ledare som gärna greppar mikrofonen och gör en musikfilosofisk utläggning kring kvällens program. Som stockholmare kan man glädjas åt gästspelet, men också vara lite avis på att Göteborgs Symfoniker inte bara knutit till sig Barbara Hannigan, utan även Kuusisto som första gästdirigent.
Hans ingång till Sibelius mästerliga femma är att verket – slutversion 1919 – är ungefär jämngammalt med den första finsktillverkade (och ökänt krånglande) traktorn av märket Kullervo. Mot fonden av industrialismen blir det om inte annat en uppfriskande och just motorisk läsning av Sibelius vältröskade Symfoni nr 5. För visst finns det något maskinellt över exempelvis första satsens pumpande bleckblåspassage. Samtidigt blir den långa andningen onödigt andfådd i finalens svantema på bekostnad av det tyngdlöst vackra.
Men Kuusisto är på många sätt en musikalisk visionär som gärna söker sig utanför standardrepertoarens ramar. Så även efter paus då han byter dirigentpinnen mot violinen och lämnar plats för Katarina Barruks sånger i smakfullt omslutande orkesterskrud. Med ett helt och hållet eget vokalt uttryck mellan jojk, folkpop och improvisation har hon satt det hotade språket umesamiska på den klassiska musikkartan.
Tillsammans med Kuusisto och Norska Kammarorkestern uppträdde Barruk i fjol på BBC Proms i London. Från och med nästa år blir hon artist in residence på Norrlandsoperan som hon samarbetat med tidigare. Vid torsdagens möte med GSO varvades minimalistiskt lagda stycken, däribland Hannah Kendalls intensiva violinsolo ”Weroon Weroon” och Erkki-Sven Tüurs lokomotiviskt framrusande ”Action” samt en Bachkoral, med sånger från i synnerhet Barruks senaste skiva ”Ruhttuo”. Från mer traditionsbetonade ”Miärralándda” till ”Ij gåssieke” (Aldrig, aldrig).
Musikerna Arnljot Nordvik och Martin Lien färgsatte med gitarr och slagverk, någon gång med drag av jazz eller mer utpräglad popkänsla i ”Dállie” (Nu). Texterna handlar om sådant som att bära barrskogen inom sig och rätten att få leva sitt liv i fred – som i sången om gammelfarmor, ”Pt. 2 Maadter-aahka”. Sinnrikt och starkt framfört i silverskrud och välförtjänt belönat med jubel och stående ovationer.
Läs fler konsertrecensioner och andra texter av Johanna Paulsson
