Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Sagan om Sveriges största konkurs genom tiderna går nu in i ett nytt kapitel.
Preliminär rubrik: Återuppståndelsen.
En liten amerikansk startup, Lyten från Kalifornien, har efter lång fördröjning tagit över den jättelika batterifabriken i Skellefteå och utvecklingsanläggningen i Västerås.
Målet är nystartad tillverkning inom kort. På lite längre sikt får batteriproduktionen också en ny riktning.
Finns det hopp den här gången?
Två grundläggande saker skiljer Lytens upplägg från föregångaren.
Northvolts metod var att blåsa ut dånande mål och – med lånade pengar på fickan – snabbt spendera miljarder, anställa tusentals och bygga jättelika verksamheter i flera länder samtidigt.
Fartblindheten blev ett av bolagets fatala misstag.
För Lyten är de ekonomiska förutsättningarna annorlunda. Exakt vad bolaget betalar för konkursboet är okänt, men allt tyder ändå på att det handlar om ett vrakpris som kan betalas i stort sett utan betungande lån. Det bygger en säkrare grund.
Den andra faktorn ligger i produktionen. Lyten ska nu börja återstarta en befintlig tillverkningsapparat som verkar ha fungerat dugligt vid konkursen för ett år sedan.
Startsträckan kan bli kort. Och till skillnad från Northvolts taktik – allt, samtidigt, genast – ska Lyten trimma in en produktionslinje i taget och anställa i takt med att produktion och försäljning växer.
I ljuset av den här historiens tidigare delar framstår det som radikal ödmjukhet. Men det är knappast som att Lyten har haft något val. Omständigheterna har helt enkelt tvingat fram ett mer blygsamt upplägg än Northvolts ursprungliga dröm.
Den nya vision som Lyten kommer med till Skellefteå innebär samtidigt något annat, på ett rent tekniskt plan.
Bolagets egen produkt är en ny batterikemi som skiljer sig från den traditionella. Dagens litiumjonteknik domineras av Kina. Det var den Northvolt försökte slå sig in på. Men i Lytens egna batterier ersätter svavel flera problematiska råvaror: kobolt, grafit och nickel.
Enligt Lytens beskrivningar är produkten överlägsen i vissa avseenden. Batteriet blir lättare, mer värmetåligt och i teorin kan det också bli billigare. Nackdelarna är än så länge att det också blir relativt skrymmande och inte håller lika länge. Vilket gör att produkten kan passa bättre för energilagring – alltså för behov i elnätet – snarare än för att driva bilar och lastbilar.
Den produkten befinner sig dessutom i ett ganska tidigt skede av kommersialisering. Tanken är att sjösätta svavelbatterierna på marknaden parallellt med den konventionella tillverkningen.
Visst finns här ett risktagande. Inte så lite osäkerhet. Men det ser ut som ett mer normalt industriellt vågstycke när man tänker på Northvolts alldeles monumentala misslyckande.
Läs mer:
Lyten slutför Northvoltköp – anställer 600
Otestade kinesiska maskiner bidrog till Northvolts konkurs
