Ebba Kleberg von Sydow har haft många titlar: musikskribent, chefredaktör, programledare, författare, stilexpert, företagare och hovexpert. Det är den sistnämnda hon tar avstamp i när hon gör sin debut som Sommarpratare – lämpligt nog på kronprinsessan Victorias födelsedag.
Den gångna våren har det inte direkt varit brist på händelser att bevaka, från högtidsdagar i det svenska kungahuset till rättegången med norska bonusprinsen och en aldrig sinande ström av Epstein-avslöjanden. Ebba Kleberg von Sydow, som inte bara får ägna ett helt Sommarprogram åt sitt kungliga intresse, utan också regelbundet medverkar i SR-podden ”Monarkerna” verkar ändå känna att hon måste försvara sitt ämnesområde. Just detta program gör dock inte mycket till för att förklara vikten av kunglig bevakning, utan glider mest omkring på ytan där kungligheter är ett slags sagoväsen som visserligen är vanliga människor, men som inte får vara för vanliga.
Insmuget mellan hyllningar till smakfulla bröllopskrokaner, beskrivningar av kronprinsessan som stressad småbarnsmamma och fnissiga intervjuer med kungligheter finns också lite pliktskyldiga tillbakablickar på karriären som ledde fram till Ebba Kleberg von Sydows nuvarande roll. Här hade hon gärna fått uppehålla sig lite mer vid framväxten av den tidiga bloggscenen, där hon tidigt såg genrens styrkor och bidrog till att lyfta unga kvinnor.
Hon bryter ändå mot det traditionella Sommar i P1-formatet genom att leverera ett program helt utan svärta, skav eller problematisering. Inte ens när hon beskriver hur Publicistklubben hade den unga Ebba som tema för en debatt (”Journalisten som varumärke”) och hon regelbundet kritiserades för sitt utseende eftersom hon hade fräckheten att ha en stor byline i Expressen, blir det personligt. Hon halkar snabbt in på det kungliga spåret igen, för inte ens en prinsessa är som bekant förskonad från att ta åt sig av andras synpunkter på kroppen.
Allt är trevligt, vänligt, snällt – lite som Ebba Kleberg von Sydow. När programmet går mot sitt slut längtar jag ändå intensivt efter att hon ska bränna våra öron rena med Sex Pistols punkiga ”God Save the Queen”. Men nej, det blir lite britpop, Pulps ”Common People”, i stället.