Ett år efter att Donald Trump tillträdde är amerikanska medier under attack från flera håll. Presidenten upprepar att medierna är ”folkets fiende”.
Nyhetsjournalister utsätts för livsfara och tvingas arbeta med livvaktsskydd. Men på senare tid attackeras etablerade medier som New York Times också av Trumpmotståndare. De anklagas för ”sane washing” – det vill säga för att de med sin nyhetsrapportering från Vita huset normaliserar och legitimerar Trumps utspel.
Chockfasen är över. Nyhetsredaktioner och universitet rustar sig för att möta ett helt nytt USA.
Det kan jag konstatera efter att ha lett en rundresa för svenska journalister i Journalistfondens regi. Vi besökte amerikanska nyhetsredaktioner och träffade forskare på Harvarduniversitet. Analysen är samstämmig. På bara ett år har USA ryckts loss från landets demokratiska fundament.
När vi möter statsvetaren Steven Levitsky, medförfattare till boken ”Så dör demokratier”, säger han att USA i dag är en elektoral autokrati, det vill säga ett auktoritärt system som på ytan ser ut som en demokrati, eftersom man fortfarande anordnar val. Mellanårsvalet är i uppenbar fara. Paramilitära ICE orsakar ökat gatuvåld.
Utmaningen är enorm och förtroendet för medierna är i fritt fall
I detta nya politiska landskap måste landets publicister hitta nya strategier. Utmaningen är enorm och förtroendet för medierna är i fritt fall.
Både på höger- och vänsterkanten vänder sig allt fler amerikaner till avhoppade eller självutnämnda journalister som driver egna poddar och mediekanaler på Substack eller Youtube. De lyder inte under redaktörskap och kan inte faktakollas. De bekräftar till hundra procent sina följares världsbild.
Liberala flaggskepp som New York Times kritiseras allt hårdare av sina egna, förr så lojala läsare. Kraven växer på partisk rapportering, som tar ställning mot Trump.
En av dessa journalister är Margaret Sullivan, före detta nyhetschef på New York Times. I sitt nyhetsbrev ”Crisis in America” nagelfar hon nyhetsbevakningen i både sin gamla tidning och tv-kanaler som ABC och CNN. Hennes återkommande synpunkt är att de i sin nyhetsförmedling inte tydligt nog distanserar sig från Trumps utspel. Ett exempel var nyheten att Trump drar tillbaka ICE-styrkorna från Minneapolis. ”ICE dras tillbaka”, stod det men Sullivan menar att det borde ha stått ”Trump påstår att ICE dras tillbaka”.
Nationalekonomen Paul Krugman tar kritiken ett steg längre och skrev nyligen i sitt nyhetsbrev att Trump och hans medlöpare, som inkluderar många amerikanska medier, ”ska brinna i helvetet”.
När jag pressar honom medger han trots allt att när Vita huset sprider en AI-bild med paret Obama som apor, då ska det kallas rasistiskt
På den rikstäckande radiostationen Sirius XM i Washington DC försöker man möta den nya verkligheten med tre dagliga fördjupande nyhetsprogram med olika politisk färg. ”The nation” ligger Trumpadministrationen nära, ”The progressive” är öppet vänster och ”Potus” upprätthåller en allsidig och opartisk nyhetsförmedling.
På så sätt skildras dödskjutningarna i Minneapolis på helt olika sätt. I vänsterlutande ”The progressive” talar man om hur ”fascisterna invaderat Minneapolis”. I den oberoende ”Potus” låter det så här: ”ICE har skjutit ihjäl en medborgare i Minneapolis. Detta är vad vi vet just nu.” I det Trumptrogna programmet ”The nation” talas det om hur ”socialister hotar våra patrioter som skyddar medborgare mot våldsverkare”.
Julie Mason, programledare för ”Potus”, får dagligen ta emot kritik för att hon bjuder in republikanska gäster som får tala om politiska sakfrågor som hur de vill utveckla landets sjukvårdspolitik. Kritiken går ut på att hon i stället borde grilla dem om Trumps senaste utspel.
Hennes åsikt är klar. Journalistens roll är inte att ingå i motståndarlaget. Hon tycker sig se en ny Maga-rörelse växa fram inom det demokratiska partiet, lika oresonlig som Trumps kärnväljare.
Utvecklingen bekymrar också Martin Baron, före detta chefredaktör för Washington Post. Han vidhåller att medierna bara kan överleva om de håller fast vid journalistikens grundprinciper. ”Show, don’t tell”, låt alla komma till tals, dokumentera det som sker, visa hur Trump bryter mot lagen. Men om man kallar politiken odemokratisk, misogyn eller rasistisk så är det åsiktsjournalistik, menar han. När jag pressar honom medger han trots allt att när Vita huset sprider en AI-bild med paret Obama som apor, då ska det kallas rasistiskt.
Sedan Martin Baron lämnade Washington Post har tidningen vridits i regimvänlig riktning. Ägaren Jeff Bezos har gett order om att ledarsidan inte ska kritisera president Trump och i stället skriva om ”personlig frihet och fria marknader”. 300 journalister har avskedats, flera av dem anklagade för att ha vänstersympatier. Baron kallar besluten för en ”dödsspiral” för ett av världens starkaste varumärken, och tror att detta är början till slutet för tidningens existens.
Ytterligare en utmaning för de etablerade medierna är att unga journalister har en helt ny syn på journalistik
Det ligger i så fall i tangentens riktning. I dag möter USA den mest intensiva nyhetsutvecklingen i modern historia med det lägsta antalet journalister någonsin. 3 000 dagstidningar har försvunnit på 10 år. Public service är i fritt fall sedan kongressen i somras beslöt att upphöra med sextio års statsstöd till public service-tv och -radio i USA. Argumentet var att skattepengar inte ska gå till att finansiera vänsternyheter. Insamlingskampanjer håller redaktionerna flytande ett tag, men det är ekonomiskt ohållbart i längden. Public service-radiostationer som PBS i Boston tvingas nu till kommersiella samarbeten.
Ytterligare en utmaning för de etablerade medierna är att unga journalister har en helt ny syn på journalistik. Generation Z ser som sin främsta uppgift att rädda demokratin. Att bli journalist är ett verktyg för att nå detta mål.
På Reuters i New York, världens största nyhetsorganisation med 2 400 journalister, har man börjat be nyanställda skriva under etiska regler. Många unga reportrar är omöjliga att anställda på grund av åsikter de uttrycker i sociala medier. Innehållet skulle äventyra Reuters trovärdighet.
Ingenting kommer att bli som förr.
Om det blir strid om mellanårsvalet och om republikanerna vägrar godkänna en demokratisk valvinst, så kommer den demokratiska krisen att fördjupas
Som en röd tråd genom alla samtalen under resan i USA löper en medial självkritik. Martin Baron anser till exempel att Washington Post under hans ledarskap var oförmögna att förstå människors livsvillkor och deras bekymmer.
Nu ska medierna försöka rättfärdiga sin existens genom att bli till nytta för sin publik. Wall Street Journals vd Almar Latour har en ny strategi. Tidningen ska bli bredare och djupare och satsa på global omvärldsbevakning. Han berättar stolt att han därför har anställt 1 500 omvärldsanalytiker. Tidningen gör sitt bästa resultat någonsin.
Många redaktioner planerar också att bli mer transparenta om hur nyheterna kom till genom att publicera dokument på nätet som använts i nyhetsarbetet, allt för att bygga tillit. Den lilla lokaltidningen Eagle i Butler, Pennsylvania har börjat hålla informationsmöten ute på stan efter att de upptäckt att många av läsarna har stora kunskapsluckor om hur kommunpolitik och valprocesser fungerar.
Frågan är om det är för sent. Kan den opartiska journalistiken överleva i ett land som snabbt håller på att bli en auktoritär stat? Om det blir strid om mellanårsvalet och om republikanerna vägrar godkänna en demokratisk valvinst, så kommer den demokratiska krisen att fördjupas.
I ett sånt läge behövs oberoende domstolar och medier mer än någonsin, två av demokratins starkaste grundpelare.
Läs mer:
Martin Gelin: Okunnigt nonsens om hoten mot pressfriheten
