Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Vad tänker du göra i sommar? Jag kan rekommendera att börja odla.
Runt en tredjedel av världens konstgödsel skeppas normalt ut via Hormuzsundet. Blockaden minskar alltså kraftigt världens tillgång till gödning. Läget förmörkas ytterligare av att vi tycks stå inför en ovanligt stark variant av väderfenomenet El Niño i år, vilket innebär omfattande påverkan på skördar över stora delar av jorden.
De flesta av oss tar nog för givet att vi inte kan drabbas av något så omodernt som matbrist i Sverige men i år riskerar matsystemen på global nivå att drabbas av en perfekt storm. Det lär vi känna av även här, både i form av höga livsmedelspriser och i ren brist. Låt oss se det som ett wake up call.
I vintras fick en brittisk underrättelserapport viss uppmärksamhet i svenska medier. Den varnade för stora ekosystemkollapser inom fem år med missväxt och stora konflikter om mat, vatten och energi. Svenska FOI gjorde redan 2023 ett PM på samma tema, där de slog fast att ett troligt scenario om vi fortsätter på vårt inslagna klimatspår är ”en söndrad värld, där civilisationskollaps är vidare spridd globalt medan vissa regioner fortfarande upprätthåller stabilitet, dock med svårigheter som kronisk vatten- och livsmedelsbrist”.
Kommer Sverige klara att förse alla invånare med tillräckligt med mat till överkomliga priser, om blockaden i Hormuz fortsätter, och om El Niño slår ut skördar runt om i världen? Detta kan bli vår chans till generalrepetition inför vad som snart kan vara det nya normala.
Vårt matintag skulle inte bara riskera att bli erbarmligt enformigt utan också för lågt. Särskilt problematiskt är det så klart om det dessutom blir en torrsommar som den 2018
Beskeden om hur det står till med Sveriges matberedskap skiftar. Somliga hävdar att vi kan vara lugna eftersom vi har gott om till exempel spannmål, socker, raps, ägg och morötter (som någon påpekat: hurra – vi kan baka morotskaka!). Men sanningen är att vi är långt ifrån självförsörjande eftersom vårt sätt att producera mat kräver stora mängder importerad konstgödsel, pesticider och maskiner som i sin tur kräver importerat bränsle. Att det förra året växte massor av raps i Skåne hjälper oss föga om vi i år varken kan gödsla eller skörda den. Vårt matintag skulle inte bara riskera att bli erbarmligt enformigt utan också för lågt. Särskilt problematiskt är det så klart om det dessutom blir en torrsommar som den 2018. Grundvattennivån är redan mycket under det normala i stora delar av södra Sverige där merparten av vår mat produceras.
Under första världskriget kunde koloniträdgårdarna motverka matbrist. Odlingsytor öppnades också i allmänna parker och aktivister försökte få fler att ta till spaden genom uppmaningar som ”Odla i vår, slipper ni svält i höst” och ”Alla odla potatis utom de tråkiga” (kanske inte den bästa kampanjslogan jag hört).
När nu såväl klimatet som samhällsordningen är i gungning är det åter dags att fundera över hur vi kan bidra till matförsörjningen. Många har redan börjat. Siffror från en undersökning beställd av Fritidsodlingens riksorganisation (FOR) visar ett ökande intresse för odling för egen konsumtion. Av dem som redan hållit på ett tag har 33 procent gjort arealen större de senaste tio åren. Drygt var fjärde av dem anger klimatkrisen som skäl. Många andra listar oro för krig och konflikter.
Vi kan alltså glädjas åt att det i Sverige är så gott om gräsmattor som hyfsat lätt kan omvandlas till grönsaksland. Och också gott om människor med i alla fall basala kunskaper om odling
I dag finns 30 000 hektar trädgårdsyta som är bevuxen med fruktträd, bärbuskar och köksväxter och de har potential att ge oss 700 000 ton grödor. Men den totala grönytan i våra trädgårdar är hela 275 000 hektar. Enligt SLU utgör dessa en viktig reservyta för livsmedelsproduktion. Vi kan alltså glädjas åt att det i Sverige är så gott om gräsmattor som hyfsat lätt kan omvandlas till grönsaksland. Och också gott om människor med i alla fall basala kunskaper om odling. Drygt hälften av Sveriges befolkning bidrar med något ätbart till det egna hushållet. Människor sår och skördar runt sina hus, på jordlotter eller i stadens gemensamma rum – ibland med de styrandes välsignelse, ibland i form av gerillaodling på eget initiativ. Olika rörelser för självhushållning och lokal resiliens formas och kunskap delas tillsammans med fröer och sticklingar.
För den som behöver lära sig mer finns inte bara grannar att fråga utan gott om bra böcker om odling och självförsörjning, som paret Mandelmanns ”Självförsörjning på Djupadal”, Anders Rydells och Alva Herdevalls ”Modern självhushållning” eller Johanna Hjärtfors nyutkomna ”Beredskapsodling”. Sara Bäckmo inspirerar och folkbildar med bloggen ”Skillnadens trädgård”. Maja Bredbergs ”Till växten” och David Jonstads ”Meningen med landet” är två fina böcker som också förklarar för oss varför vi bör börja odla. Jag vill även lyfta fram tidskriften ”Åter”, som samlar och sprider kunskap om allt som har med självförsörjning att göra: odling, verktygsmakeri, att ta egna fröer och sticklingar, mathantering, djurskötsel och mycket mer.
Detta kan bli sommaren då du slutar memorera sportresultat och knarka tv-serier och i stället läser på om potatisodling och hur man mjölksyrar grönsaker. För att sedan köra en vända gödsel från närmsta stall och stoppa händerna i jorden. Det är tid att odla sin trädgård.
Läs mer:
Ruben och Elin lämnade storstan – födde barn i sitt tiny house
Svenska getter – bubblare i preppingtider
