Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Mer än hälften av alla som lyssnar på radio gör det i bilen.
Jag bilade ner till Helsingborg för några veckor sedan (från Stockholm) och gjorde ett tappert försök att lyssna på någon av de kommersiella radiostationerna. Jag lade ner projektet strax efter Huddinge.
Det radioaktiva ned- och sönderfallet i reklamradion är mördande.
Jag är inte målgrupp när Aftonbladet börjar sända radio, de vänder sig främst till er mellan 30 och 50 – och de tycker sig ha 100–200 miljoner bra skäl till sin radiosatsning.
Det annonseras i radio för cirka en miljard kronor om året, och Aftonbladet siktar på att kapa åt sig 10–20 procent av den marknaden. Förmodligen ett helt rimligt estimat, en nyhetsbaserad radiokanal ser i alla fall på pappret ut att kunna fylla ett starkt behov.
Radioreklamen är helt hjärndöd – och det är komplett problemfritt att dra den över en kam
Jag lyssnade till premiärsändningens första fem timmar på måndagen – ömsom vin och ömsom vatten, om man säger så (och är på sitt allra vackraste humör).
Nyheter, nöje, krim, sport. Ruskigt mycket reklam – och urusel sådan, dessutom.
Radioreklamen är helt hjärndöd – och det är komplett problemfritt att dra den över en kam. Den lider brist på idéer, saknar humor, produktionerna är i allmänhet usla.
Det kommer kanske så småningom att finnas goda nyhetsskäl till att välja Radio Aftonbladet framför någon av de andra kommersiella kanalerna, men av de första korta nyhetsuppdateringarna att döma är det väldigt lite i nyhetsväg man har att komma med, mest upplästa rubriker från Aftonbladets nätupplaga – ibland påar de för ”nyhetsfördjupningar” men det är i allmänhet bara ytligt nonsens.
Det blev knappast bättre av att programledarna använde sig av Sommarströms smeknamn i sändningen, ’Joma’. Allvarligt talat?
Jag kan tänka mig att Radio Aftonbladet i ett skarpt nyhetsläge, när det inträffar stora omvälvande saker i omvärlden och i vår närhet, kan bli en riktig tillgång, med hela nyhetsredaktionens kapacitet fullt påkopplad. Kvällstidningen när den är som bäst. I akutläge.
Under den första förmiddagen kallade man bland annat in sin utrikeskorre, en flåsig Johan Mathias Sommarström, som kommenterade drönarkriget mellan Ryssland och Ukraina som om det gällde en direktsänd pågående fotbollsmatch.
Allt måste väl inte förenklas in absurdum?
Det blev knappast bättre av att programledarna använde sig av Sommarströms smeknamn i sändningen, ”Joma”. Allvarligt talat?
Det blev över huvud taget en väldigt grabbig redaktionell stämning i studion, och det var kanske meningen? Sportreportern Kristoffer Bergström fick också gå under sitt skojiga smeknamn, ”Kroko” – och han i sin tur pratade om sin kollega ”Brenning” på sporten. Var är vi, på logementet?
Linda Hjerténs och Alexander Letics intervju med den avhoppade före detta högerextremisten Sanna Hill blev dock mycket bra – förutom att den kavlades ut med massor av reklampauser och musik. Man riskerade att helt tappa fokus.
Vad som satte sig mest efter fem timmars lyssning? Tyvärr: Den massiva spelreklamen. Bedrövligt.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
”Därför har jag och Tom Hanks utvecklat samma besatthet”
”SR lämnar den modiga brandmannen i sticket”
”Jag Guillou är ingen man tycker synd om – men nu gör jag det”