Hormuzsundets återöppnande, nedmontering av alla kärnanläggningar, överlämnande av allt anrikat uran och stopp för allt stöd till militanta grupper i Mellanösternregionen. Det var USA:s huvudsakliga krav inför förhandlingarna om vapenvila med Iran i Pakistan, men inget av dessa har uppnåtts.
Trump hade utsett vicepresident JD Vance att föra USA:s talan i Islamabad. Därtill sändes han till Budapest för att med ett framträdande på Viktor Órbans valmöte locka väljare i hopp om att få behålla en Trumpvänligt sinnad statschef i EU, men inte heller det räckte till.
Under hela sitt yrkesliv har Donald Trump till synes utan vidare eftertanke gjort sig av med medarbetare som han av olika skäl uppfattat som ineffektiva eller illojala. Även som president har det hänt vid ett flertal tillfällen, men vicepresidenten har en konstitutionell särställning i sammanhanget.
– Vi har sett att han kan avsätta ministrar och myndighetschefer, men JD Vance är vald av folket och elektorskollegiet, och installerad av högsta domstolens chefsdomare. Trump skulle teoretiskt kunna få kongressen att ställa honom inför riksrätt, men mer troligt vore att frysa ut honom – han har inga problem att släppa folk som blir sänken för honom, säger Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet.
Att isolera sin vice är inte helt ovanligt i den amerikanska historien, oavsett bevekelsegrund. I fallet John F Kennedy utsågs Lyndon Johnson till parhäst, men snarare för att hans Texasbakgrund efter en tuff primärvalskampanj skulle locka sydstadsväljare och så snart valsegern var bärgad 1960 förpassades Johnson till kulisserna.
– Det sägs att vicepresidentposten i sig är jätteointressant, för att man bara har makt i den utsträckning presidenten delegerar den, alltså fyller ett annars maktlöst ämbete med innehåll. Bland moderna exempel med mera makt kan nämnas främst Dick Cheney, men också Al Gore och Joe Biden, säger Dag Blanck.
Efter att ha varit Franklin D Roosevelts vicepresident i åtta år ska John Nance Garner ha värderat posten som att ”it’s not worth a bucket of warm spit”. Vad Vance tycker om den beskrivningen är inte känt, men åtminstone i utrikesfrågor har Trump hittills i första hand förlitat sig på affärskompisen Steve Witkoff och svärsonen Jared Kushner.
Parallellt med Vances senaste internationella bakslag har flera opinionsundersökningar noterat att hans popularitet dalar, bland annat en från CNN där förtroendesiffrorna för honom rasat 21 punkter till det nyhetsbolaget kallar ”historiskt sämsta”. Trump ger honom tills vidare ändå fortsatt förtroende att sköta nästa förhandlingsrunda med Iran.
– På ett sätt kan man säga att det stärker hans ställning, även om det kanske inte blir så roligt om det inte går bra. Det finns samtidigt rapporter som talar för att det var iranierna som insisterade på att få ha Vance som huvudförhandlare för att han varit emot kriget.
Blir JD Vance Republikanernas presidentkandidat?
– Det racet brukar börja först efter mellanårsvalet då presidenten normalt sett tar ett litet steg tillbaka. Det tror jag inte att Trump kommer att göra, han vill vara kungamakaren. ”Vill ni ha JD? Vill ni ha Marco?” har man redan hört honom fråga sina fans på politiska möten, säger Dag Blanck.
– Trump spelar medvetet ut personer mot varandra, det har alltid gjort även som företagare, det är hans sätt för att få dem att vara på tårna – söndra och härska. Klart är att han i vart fall gjort ett så betydande intryck att det republikanska partiet nu är helt annorlunda, och att han visat att hans första valseger 2016 inte var en ”blip”, ingen avvikelse.
Läs mer:
Trump publicerar ny Jesusbild – fortsätter attackera påven
Björn af Kleen: Trumps allsmäktighet drunknade i Hormuzsundet
















