Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Den som har barn vet att det är helt omöjligt att komma över billiga barnkläder. Särskilt om man vill att ens barn ska bära kläder från något av de coola märkena.
Så sent som förra veckan såg jag att det hippaste barnklädesmärket hade en sample sale. Jag ägnade min lunchrast åt att i spöregn stå i en kö som aldrig tog slut tillsammans med personer som osade världsvana och semesterresor till kontinenten. Väl framme insåg jag att en enkel barntischa fortfarande kostade åtminstone 200 kronor.
Tur att hösten innebär säsong för barnloppisar, den sista oasen för rimligt prissatta kläder. För min fru är dessa några av årets stora höjdpunkter. Ungefär fyra hålls i Söderort varje säsong, och de bästa är alltid fullbokade.
Det duger inte att åka dit oplanerat – du behöver boka biljett. De säljs oftast för specifika tidsspann, och får du inte inträde till det tidigaste är du körd. Då är allt bra bortplockat.
”Din man kan verkligen allt”, föreställer jag mig att min frus lyckliga vän då säger.
Ja, att få en av dessa eftertraktade loppistider är svårare än att köpa biljetter till en konsert med Victor Leksell. Men min fru vet lyckligtvis hur man gör. Hon får nästan alltid till det. Hennes vänner lyckas ibland sämre.
Det är då jag kommer in i bilden, som den perfekta nördmaken jag är.
Flera gånger har jag, som ändå kan lite programmering, snott ihop ett datorprogram som med regelbundna intervall kan kika in på loppisarnas webbsidor.
För ibland får någon galning, som säkert hade kunnat sälja den för hundratals kronor, för sig att lämna tillbaka sin biljett. Vid det tillfället, men bara för en pyttestund, öppnas åter möjligheten för någon annan att få tag på den. Då vaknar mitt lilla robotalarm, och jag springer till datorn för att knipa biljetten.
– Din man kan verkligen allt, föreställer jag mig att min frus lyckliga vän då säger.
Tidigare har det inte krävts mer än en koll var tredje minut. Men taktiken fungerade inte i år. Biljetterna kneps innan mitt program ens hittade dem.
Jag tvingades öka frekvensen gradvis, men inte ens ett besök i minuten räckte. Jag fick larmet, men biljetten var borta innan jag hunnit öppna notisen. Min frus kompis fick ingen. Och den coola techkillen mötte sin match i form av ett gäng loppissugna småbarnsmammor.
Läs fler kåserier:
Flanörens förra: Modemissen i GVFÖ som visst bara jag bryr mig om
Och förrförra: Ta körkort? Borde vara lätt efter alla timmar i Mario Kart
Veckans mest lästa kåseri – av Jessica.