Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Bilderbok
Felicita Sala
”Vart tar alla saker vägen?”
Övers. Jenny Franke
Natur & Kultur, från 3 år
Om saker som försvinner, glöms kvar eller tappas bort har det redan skapats en driva av minnesvärda bilderböcker, såsom Sara Lundbergs ”Glömdagen”, Beatrice Alemagnas ”Sånt som försvinner” och Ester Chiedza Roxberg och Maya Jönssons ”Gosedjurstaxin”.
Nu sällar sig den italienska bilderboksskaparen Felicita Sala till skaran, och låter det borttappade fungera som en dramatiskt laddad utgångspunkt i en lika tänkvärd som roligt myllrande bilderbok. ”Vart tar alla saker vägen?” är dedicerad ”till alla virrpannor” därute, de som – liksom de flesta av oss – tappat bort eller glömt något, på en buss eller ett tåg, i simhallen eller i hemmets många vrår.
Igenkänningen är därmed stor redan från start. Och Felicita Sala, född i Rom 1981, dyker verkligen rakt in i temat. Hennes protagonist Pablo är en grispojke i röda byxor som presenteras med öppningsraden: ”Pablo tappade jämt bort saker”. Utsagan stärks i bildberättandet, där det första uppslaget visar pojken i en tämligen vardaglig situation. Pablo går längs gatan med blicken i skyn och en ryggsäck som han glömt att stänga.
Bakom honom bildas således ett spår av tappade saker. Teckningar och pennor sprids över trottoaren allt medan de vuxna stadsdjuren runtomkring tycks fullt upptagna med sitt. Någon läser en bok, en annan har bara ögon för sin bebis. Den vardagsnära gestaltningen ger känslan av att händelsen är återkommande, vilket också slås fast i takt med att intrigen djupnar.
Med en kolorit som låter grå stadstoner möta murrigt bruna, men som också tillåts spricka upp i livgivande toner av gult, rött, blått och rosa, tecknar Felicita Sala en berättelse om en pojke som glömmer saker lite varstans. ”Badbyxorna i havet”, ”4 tandborstar på 4 olika övernattningar”, ”Einstein-pennan” är bara några av tingen som räknas upp på den långa listan av borttappat, som Sala gestaltar i en charmig blandteknik. Hennes bildspråk påminner om landsmaninnan Beatrice Alemagnas. Ändå är ”Vart tar alla saker vägen?” ljuvligt egensinnig.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning