Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Rock
Fontaines DC
”Dopamine chamber”
(XL Recordings/Playground)
Ända sedan starten har det irländska rockbandet Fontaines DC ledigt blandat postpunk, grunge, indierock – och poesi. Gruppen, som bildades under en musikutbildning i Dublin, ägnade sig först åt att skriva dikter influerade av beatpoeter som Jack Kerouac och Allen Ginsberg. Men det som började som en smått obskyr poesiklubb för drygt tolv år sedan har i dag växt till ett av indievärldens hetaste och mest hyllade rockband.
”Inte sedan Bono först tog på sig en cowboyhatt och riktade blicken mot USA har ett irländskt band erövrat världen med samma hastighet och intensitet som Fontaines DC”, skrev tidningen The Irish Times tidigare i veckan och jämförde bandets segertåg med U2:s.
Blott sju år efter albumdebuten är den numera Londonbaserade kvintetten aktuell med sitt femte studioalbum ”Dopamine chamber”. I ryggen har frontfiguren Grian Chatten och hans bandkamrater Carlos O’Connell, Conor Curley, Conor Deegan och Tom Coll en rad Mercury Prize- och Grammy-nomineringar, men också en fanskara som mångdubblats sedan 2024 års album ”Romance”.
Att Fontaines DC står på tröskeln till ett ännu bredare genombrott är tydligt. Likaså att ”Dopamine chamber” är den dystopiskt glittrande murbräckan som ska ta dem dit. Albumet – ett musikaliskt världsbygge som kan liknas vid ett slags sjunkande Venedig – är nämligen mer av allt. Det är mörkare och mer elektroniskt, men också mer melodiöst och extrovert. Syntharna, stråkarna och trummaskinen har fått en framskjuten plats, de skeva gitarrerna har bitvis tonats ner. The Cure spökar i kulisserna, låten ”Mimesis” fullkomligt pyr av Depeche Mode-vibbar och rockballaden ”Happy for you” lyckas vrida bröstkorgen fullkomligt ut och in.
På de elva spåren trängs människa med maskin, hedonism med artificiell intelligens, jakten på snabba kickar med en längtan efter flykt. Duetten med Rosalía är en omistlig höjdpunkt. Den är gastkramande vacker.
Bästa spår: ”Where is gone?” (ft. Rosalía), ”Happy for you”.
Läs fler skivrecensioner och fler texter av Alexandra Sundqvist.
Läs mer:
Lekfullt och uppkäftigt – Fontaines DC lever upp till förväntningarna
Fontaines DC hittar hem i gränslandet mellan punk och poesi