I familjen Andersson-Ferrys radhus i Storuman har vattenkokaren gått sönder.
Som tur är hade de en gammal i reserv.
Men den är ytterst liten. När vattnet kokar upp bubblar det alltid över och varje gång man försöker hälla rinner det ut vatten på spisen.
Björn Ferry brukar därför försöka lyfta locket på vattenkokaren medan han häller för att minska spillet. Men då bränner han sig på locket, som blir kokhett under användningen.
– När jag bränt mig tillräckligt många gånger tänker jag till slut: kasta bort den här skiten så jag får köpa en ny!
– Du får önska dig en i födelsedagspresent så får vi se vad som händer, svarar Heidi Andersson glatt.
Det är ett år kvar tills världsmästarparet i Storuman ska vara fossilfria.
Inköp av nya saker, däribland vattenkokare, görs bara i undantagsfall.
För 15 år sedan stod Björn Ferry och Heidi Andersson på toppen av sina idrottskarriärer.
Björn flög kors och tvärs för att ”åka runt i trikåer och skjuta prick”, som han själv beskriver skidskyttesporten.
Heidi reste runt jorden för att tävla i armbrytning mot muskulösa ryskor.
Under den här tiden kunde de ha koldioxidutsläpp på över 20 ton per person och år – mer än dubbelt så mycket som svenskens genomsnittliga konsumtionsutsläpp.
Samtidigt sågs de inte så mycket.
Ett vanligt år under 00-talet var de tillsammans ungefär 90 dagar hemma i Storuman. Resten av tiden var någon av dem på resande fot.
– Jag hade över 120 resdagar per år och du hade väl nästan 200, säger Heidi och kastar en blick på maken.
– Ja, och nu är jag nere i 60, trots att jag tar tåget till skidskyttetävlingarna, säger Björn, i dag expertkommentator i SVT:s skidskyttesändningar.
Vi dricker morgonkaffe i restaurangen på Hotell Toppen i parets hemort Storuman i södra Lappland.
Yngsta sonen Simon har just blivit lämnad med el-lastcykeln på förskolan.
På denna plats hade Björn och Heidi sin första dejt för 22 år sedan.
Heidi hade då hunnit ta två VM-guld i armbrytning.
För Björn var det ännu åtta år tills han skulle ta hem OS-guldet i skidskytte i Vancouver 2010.
Men redan då – 2002 – hade fröet till ett annat sorts liv börjat gro. I alla fall hos Heidi. För Björn berättade hon om sin dröm: att bygga ett ekohus.
Båda skrattar när Heidi påminner om Björns reaktion.
– Du såg framför dig hur vi skulle behöva krypa in i en låg riskoja med koskit i väggarna!
Heidi kommer från byn Ensamheten strax utanför Storuman. De som har sett dokumentären ”Armbryterskan från Ensamheten” vet att hennes skogshuggarfamilj hässjade hö för hand ända in på 2000-talet.
– Mitt miljöengagemang kom med modersmjölken. Redan som liten drömde jag om att bli en planetskötare i världsklass, säger Heidi.
Björn var tandläkarsonen inne i samhället som innan han träffade Heidi inte brydde sig nämnvärt om miljö och klimat. När han besöker Heidis föräldrahem får han fortfarande intrycket att tiden frusit någonstans kring 1950.
– Jag upplever det som att man är lite framstegs- och utvecklingsfientlig. Man ska ha slåtter och höhässjning, egna får och göra precis allting själv, säger han.
Men när de några år senare grundade sitt gemensamma företag fick det ändå heta PTEH AB, Pengar till ekohus AB. Och drömmen om ett eget ekohus växte snart till något större.
I slutet av år 2015 rådde framtidsoptimism i klimatfrågan. Världens länder undertecknade Parisavtalet, och lovade att begränsa uppvärmningen till inte mer 2 grader och så nära 1,5 grader som möjligt jämfört med förindustriell tid.
Och Sverige, förklarade dåvarande statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring samma höst, skulle bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.
I Storuman hade Heidi och Björn nyligen avslutat sina respektive elitsatsningar.
Och den här gången var det Björn som presenterade den gröna visionen: Om alla världens länder kunde enas om att sluta använda fossila bränslen till mitten av seklet borde det väl vara möjligt för enskilda individer att nå dit tidigare?
– Jag föreslog att vi skulle sätta upp ett familjemål om att bli fossilfria om tio år och Heidi nappade direkt. Vi bollade idéer en stund och landade sen i årtalet 2025, säger Björn.
– Det var greppbart för oss som gillar att sträva efter tydliga målsättningar. Det kändes meningsfullt, säger Heidi.
Så inleddes den stora koldioxidbantningen.
Flygstopp.
Svemestrar.
Inköp av elbil.
Begagnade kläder.
Solceller i trädgården.
Vegetariskt eller älgkött till middag och minimerande av matsvinn.
Omplacering av hela pensionskapitalet i skog, solcellsprojekt utomlands och andra hållbara investeringar.
Låna, hyra och laga i stället för att köpa nytt – och om något nytt inhandlas ska det vara det mest klimatsmarta och miljöriktiga på marknaden.
I dag tar de medvetet ut varsin månadslön från sitt gemensamma bolag på bara 15 000 kronor, före skatt.
– Det är ungefär existensminimum och en ganska tajt budget. Det blir en utmaning att klara sig, men det är också en garanti för att vi inte ska köpa onödiga saker, säger Björn.
Ansträngningarna har gett resultat.
2014 var deras utsläpp omkring 15 ton per person och år. När DN träffade paret 2017 var Björn nere på 4,2 ton och Heidi på 3,2 ton.
I dag har de utsläpp på omkring 2 ton var.
Då tillkommer 2 ton i form av offentlig konsumtion, som till exempel vård, infrastruktur och försvarsmakt – samhällstjänster som inte går att välja bort på individplanet.
Men bortsett från de offentliga utsläppen, kommer de då att klara målet om ett fossilfritt liv till nästa år?
– Nej, helt fossilfria blir vi tyvärr inte. Det går jättesnabbt att få ner utsläppen i början, men när man kommer ner till det sista blir det väldigt svårt om man vill vara en del av det här fantastiska landet Sverige, säger Heidi Andersson.
Då har de ändå vänt på många stenar. Björn erkänner att Heidi är mer noggrann med detaljerna, och att han själv har kunnat irritera sig på fler saker än den defekta vattenkokaren.
– Som vår diskborste i trä, som saknar skrapkant och har något slags kattpäls som strån. Att diska med den är som att stryka en katt mot en tallrik. Då tänker jag: hallå, vi kan väl köpa en vanlig diskborste!
– Men nu finns det träborstar med strävare hår, och även plastborstar som är gjorda av återvunnen kompositplast, replikerar Heidi.
– Ja, jag har redan en liknande skjorta, den som är gjord av de här återvunna PET-flaskorna. Riktigt snygg är den dessutom, svarar Björn.
För sex år sedan visade SVT serien ”Storuman forever”, där Björn och Heidi försökte få med sig hela sin hemort på den klimatsmarta vägen.
I dag har också Ica-handlaren och tandläkaren köpt elbilar, grannar har skaffat solceller och fler väljer att ta att tåget i stället för flyget.
– Vi vill påverka genom det liv vi lever, genom att vara den förändring man själv vill se i världen. Men om vi ska kunna inspirera kan vi heller inte bli så extrema att folk känner att de över huvudtaget inte kan identifiera sig med oss, förklarar Heidi.
Det är också en anledning till att de inte kommer att nå hela vägen ner till nollutsläpp till 2025.
Klimatomställningen kommer inte gå snabbare för att jag blir Bockstensmannen
– Någonstans på resan mot noll blir man till slut en konstigare och konstigare människa i jämförelse med sin omgivning. Klimatomställningen kommer inte gå snabbare för att jag blir Bockstensmannen, säger Björn.
– Gräver ner dig i en surmyr och ger upp, skrattar Heidi.
Finns det goda, klimatsmarta livet?
Ja, och kanske är det glesbygden som visar hur det kan uppnås, menar Björn Ferry i sin nya bok ”Hur fan ska vi ha det?”. I Storuman har befolkningen minskat med en tredjedel sedan 1980-talet, parallellt med att medelåldern har ökat rejält. Det speglar utvecklingen i den övriga västvärlden, med krympande och åldrande befolkningar.
Samtidigt har själva samhället och utbudet i Storuman blivit bättre. Björn Ferry nämner bland annat 15 kilometer elljusspår med pistade skidspår, bollhall, bowling och en cykelbana längs med E12.
– Omställning betyder att saker förändras, men det är inte givet att allt blir sämre. I Storuman har vi lärt oss att krympa smart och med värdighet. Jag tror det är något som vi kan lära resten av världen, säger han.
2017 ingick Björn och Heidi i en grupp av forskare, artister och opinionsbildare som undertecknade en debattartikel i DN om att välja bort flyget på grund av klimatkrisen – den artikel som senare ledde fram till debatten om flygskam.
I dag stannar de fortfarande på marken.
De ser det inte som någon uppoffring.
I sin bok berättar Björn hur Heidi och han firar sin bröllopsdag med en skogsvandring i en ekopark ett par mil hemifrån.
Heidi får sendrag på väg uppför ett berg. Yngsta sonen Simon, då två år gammal, väcker dem i tältet klockan tre på natten.
Ändå hade de inte velat vara någon annanstans.
”Heidi vidhöll – trots myggen, sendraget och den obefintliga sömnen – att hon uppskattade två dagars vandrande i skogarna kring Storuman mer än en utlandsresa till en solig strand”, skriver Björn.
– Vad som uppfattas som roligt enligt samhällsnormen är att resa långt bort till sol och värme. Men om man frågar folk vad det är i utlandssemestern som de sätter så stort värde på är det ofta att få tid för varandra. Att umgås med familjen. Och nog går det att hitta andra sätt att umgås med familj och vänner utan att sitta och nöta en flygplansstol i timmar, säger Heidi.
I dag står också ekohuset de talade om på första dejten för över 20 år sedan färdigt, mellan Tärnaby och Hemavan. Dit brukar de åka på vårhelger och påsklov när man kan åka skidor på skaren.
Men vad gör de när de verkligen vill unna sig något?
De tystnar en stund. Heidi nämner matlagning, goda råvaror, och Björn att han inte tittar på priset om han vill ta en öl.
Sedan lyser Björn upp, som om han just kom på något:
– Egentligen unnar man sig bäst genom att tacka nej till saker. Då frigör man en massa tid så att man kan åka skidor på dagarna. På så sätt blir livet bättre med minskade utsläpp. Minskad konsumtion ger mer tid, säger han.
Egentligen unnar man sig bäst genom att tacka nej till saker
Heidi blir entusiastisk:
– Den är bra! Precis så är det. Alla drömmer om att ha mer tid. Tid att laga mat på det sätt du vill, mer tid för de människor du tycker är viktiga, tid för flugbindning eller vad man nu tycker är roligt. Själv vill jag få tid för de barn- och ungdomsträningar i armbrytning som jag håller nere i Storuman. Och allt det kan vi få genom att välja bort.
– Där satt den, skrattar Björn och ger Heidi en high five.
Fakta.Världsmästarparet i Storuman
Heidi Andersson och Björn Ferry bor och är uppväxta i Storumans kommun. Tillsammans har de sönerna Dante, 12 år, och Simon, 2 år.
De har stora internationella idrottsframgångar bakom sig. Björn är Sveriges främsta manlige skidskytt genom tiderna med bland annat OS-guld och VM-silver.
Heidi har blivit världsmästare i armbrytning elva gånger och rankades etta i världen oavsett viktklass två år i följd (2011–2012).
Björn jobbar som kommentator för SVT och Heidi håller föredrag och instruerar i armbrytning. Båda arbetar i skogen.
De driver ett företag som tillverkar hållbara armbrytarbord i trä av björk, återvunnet stål, miljömärkt konstläder och vaddering som görs av restmaterial från bland annat tillverkning av sjukhusmadrasser.
Björn är aktuell med boken ”Hur fan ska vi ha det?”, en dagbok om sökandet efter en hållbar livsstil.
Dokumentärfilmen ”Armbryterskan från Ensamheten” (2004) har nypremiär i oktober när den firar 20 år och digitaliseras.
Hedig och Björn tipsar om hur du kan minska dina utsläpp:
● Se över ditt pensionssparande och ditt sparande. Se till att det går till hållbara fonder eller företag som ligger i framkant när det gäller omställning och fossilfrihet.
● Kartlägg hur stora dina utsläpp är på klimatkontot.se. Det är en sajt som drivs av Svenska miljöinstitutet, IVL, där det går att mäta sina personliga utsläppsnivåer.
● Sikta in dig på de stora utsläppskällorna och fundera på hur du ska få ner dem.Transporter, livsmedel, boende och konsumtion brukar vara de största utsläppskällorna för privatpersoner.
● Undvik onödiga flygresor, res kollektivt, gå eller cykla, gå med i bilpool, hyr bil eller skaffa en bil med låga utsläpp.
● Handla inte saker i onödan, köp secondhand, laga, byt och låna grejor om möjligt.
● Ät mer vegetariskt, svenskt om du måste äta kött och minimera matsvinnet (”restfesta”)
Läs mer:
Världsmästarpar nobbar flyg och siktar på noll utsläpp