– Våra döttrar tror fortfarande på jultomten, säger Ralph Blair och lutar sig fram så att de inte ska höra.
– De resonerar så här, säger hans fru Trina: ”Mamma och pappa kan aldrig ha råd med julklappar, så det måste vara tomten.”
Vi sitter i skuggan utanför Ralphs och Trinas lilla hus i Whittier, en av många orter i det utsträckta stadslandskapet runt Los Angeles. Här är det redan dags att sätta upp dekorationer inför halloween – plastpumpor, skelett och häxhattar som paret har hittat eller fått genom åren.
Häromåret gav Ralph och Trina ett ansikte åt fattigdomen i det rika Kalifornien. De var med i dokumentärfilmen ”The american dream and other fairy tales”, regisserad av Abigail Disney, barnbarn till Walt Disneys bror Roy och politisk aktivist på vänsterkanten.
Ralph och Trina träffades när de båda jobbade nattskift som städare på nöjesparken Disneyland. De har tre döttrar, i dag 12, 13 och 14 år gamla.
I filmen beskriver de och deras arbetskamrater hur lönen de får inte räcker för ett drägligt liv. Vissa anställda tvingas sova i sina bilar, andra avstår från att köpa medicin för att ha råd med mat.
Medan filmen spelades in tjänade Disneys dåvarande vd Bob Iger 1 424 gånger mer än en genomsnittlig anställd. Samtidigt vägrade han höja de lägsta lönerna i nöjesparken eftersom det skulle leda till att aktiekursen sjönk.
– De där uppe har förlorat kontakten med verkligheten. Klyftorna blir bara större och större, säger Ralph.
Just dessa ökande klyftor är bakgrunden till den folkomröstning som hålls i Kalifornien på valdagen den 3 november. Då ska väljarna rösta ja eller nej till en särskild engångsskatt för miljardärer – alltså folk som är goda för mer än motsvarande 10 miljarder kronor.
Det handlar om drygt 200 personer som föreslås betala fem procent av sin förmögenhet i en engångsavgift. 90 procent av de pengar som dras in ska öronmärkas för sjukvården, resten går till skolor och mat åt låginkomsttagare.
Ralph och Trina lever bland annat på statliga matkuponger, så de skulle gynnas. Men de är inte säkra på att de stöder förslaget.
– Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig röstat. Jag är väldigt skeptisk mot båda partierna, säger Ralph.
– Och den här skatten, jag vet inte. Jag har läst att den kan manipuleras. Och varför ska pengarna gå just till sjukvård?
Trina å sin sida tycker inte att hon har tillräckligt med kunskaper för att rösta. Men hon lovar att läsa på.
En knapp timmes bilresa från Whittier träffar vi Ashley Craig. Efter många år i finansbranschen lever hon och hennes man ett bekvämt liv i Long Beach, ett par kvarter från den långsträckta stranden.
Framför familjen Craigs villa står skyltar med uppmaningar att rösta ja till miljardärsskatten, den så kallade Proposition 40.
Grafik: DN
”Miljardärerna har tagit makten. Beskatta dem för att rädda vår hälsovård” står det på en skylt. En annan handlar om migrationspolisen ICE: ”Det enda ICE skyddar är Epsteinfilerna.”
Ashley Craig har gått i tidig pension och ägnar sig nu på heltid åt aktivism. Hon och hennes man är goda för ett antal miljoner dollar – något eller några tiotal, hon vill inte säga exakt hur mycket. De skänker bort stora summor.
– Min man arbetar och vi betalar relativt hög skatt på hans inkomst. Men jag tycker vi borde betala mer, kanske kunde skattesatsen höjas till 45 procent för sådana som vi.
Ashley kallar sig socialist och misstror båda de stora amerikanska partierna. Hennes politiska resa vänsterut är ovanlig.
I ungdomen arbetade hon frivilligt för republikanen Ronald Reagans valkampanj 1984 – samma president som hon nu beskyller för att ha satt i gång utvecklingen mot ökade ekonomiska klyftor i USA.
– Jag var väl inte extremt aktiv. Men som volontär fick man komma på hans installationsbal i Washington, och jag måste erkänna att det var kul.
Efter universitetsutbildningen arbetade hon som analytiker på Wall Street, för finansjättar som Merrill Lynch och Morgan Stanley, och senare för Disney.
Det är just sådana företag som hon i dag kallar giriga, företag vars chefer kvitterar ut mångmiljonbonusar oavsett resultat. Jag frågar om hon känner skuld för sin karriär.
– Jo, på ett sätt gör jag det, det var därför jag slutade. Det gör mig samtidigt arg, för jag älskar finansvärlden! Jag är en nörd, jag har en revisorshjärna. Men jag kunde inte fortsätta med gott samvete. Dessutom kändes det inte rätt att fortsätta tjäna pengar som vi inte behöver.
De senaste opinionsundersökningarna tyder på att miljardärsskatten blir verklighet. En mätning i slutet av september visade att 48 procent tänker rösta ja, medan 38 säger nej och 14 är osäkra.
Hela USA kommer att följa denna folkomröstning. Att höja skatten för förmögna är något som debatteras i flera andra delstater, och vissa tror att liknande förslag kan bli en vinnarfråga för Demokraterna i presidentvalet 2028.
Men Gavin Newsom, Kaliforniens demokratiske guvernör som väntas ställa upp i det presidentvalet, är emot skatten. Han menar att delstaten behöver sina miljardärer – många av dem inom techindustrin i San Francisco – och att de kommer att flytta om de tvingas betala mer skatt.
Det är ett vanligt argument. Det hördes under debatten om löntagarfonder i 1970- och 80-talets Sverige, och nu i New York där borgmästaren Zohran Mamdani har lovat att beskatta förmögna hårdare.
Och faktum är att flera av de kaliforniska miljardärerna redan har flyttat. Googles grundare Larry Page och Sergey Brin har köpt bostäder i lågskattestaten Florida, liksom Metas chef och grundare Mark Zuckerberg. Riskkapitalisten och Trumpdonatorn Peter Thiel har tagit med sig familjen till ett gods i Buenos Aires.
Multimiljardärerna har bostäder på många platser och kan skriva sig var de vill. Det är inget nytt. Frågan är om de har flyttat ”på riktigt”. Detta kan bli föremål för långa och kostsamma utredningar om skatten går igenom.
Flera miljardärer och andra ultrarika i delstaten har samtidigt plöjt ner stora belopp för att stoppa skatten. De bekostar tv-reklam som uppmanar folk att rösta nej, och har även varit med och lanserat två andra folkomröstningar som ska stoppa alla eventuella nya förmögenhetsskatter.
Ekonomer är oeniga i frågan om huruvida höjda skatter för rika blir en nettovinst på sikt. Vissa av dem hävdar att det leder till färre nya företag och till en kapitalflykt som kan vara skadlig för samhället som helhet.
Men Ashley Craig köper inte argumentet att de rika flyttar.
– De kanske låtsas flytta, men de kommer inte att flytta. Och jag tror inte det är detta Gavin Newsom oroar sig för. Han är rädd för att miljardärerna inte kommer att stödja hans presidentkampanj om han säger ja till skatten.
Vi kör tillbaka till Ralph och Trina och träffar dem och de tre döttrarna i en park. Flickorna är fulla av energi, springer runt mellan gungor och skateboardramper. Då och då kommer den yngsta, MacAllien, fram och ger föräldrarna en kram.
14-åriga MacKenzie visar upp sina konstverk på mobilen och berättar att hon drömmer om att studera konst på college. Men eftersom familjen inte har några pengar skulle det kräva att hon får stipendium och tas ut som en av hundratals sökande.
Efter vårt första möte har Ralph funderat mer på miljardärsskatten.
– Kommer de rika att flytta? Låt mig säga så här: Vem bryr sig? Vi behöver dem inte.
– Nu har jag läst på och känner mig mer positiv. Skatten skulle i alla fall vara ett viktigt första steg, en markering mot girigheten.
Han och Trina tycker att det bästa vore att skattesystemet i hela USA förändrades, så att det blev likvärdigt i alla stater. Och att man samtidigt höjde minimilöner och införde prisstopp.
Detta kommer inte att hända. Delstaternas makt att beskatta som de vill är helig i USA.
Jag frågar Ralph och Trina hur deras liv har förändrats sedan de var med i Abigail Disneys dokumentär.
– När det gäller pengar så har inget förändrats, säger Trina. Vi har det ännu mer knapert i dag.
Filmen landade mitt i covidpandemins slutfas. Och eftersom paret har fullt upp med sina döttrar har de inte kunnat åka runt och prata om den på olika skolor och college, som vissa andra deltagare. De har inte kunnat slå mynt av sitt tillfälliga kändisskap.
Men Ralph har startat en blogg och skrivit en roman som han hoppas få utgiven.
– Att vi var med öppnade ändå våra ögon för ojämlikheten i Kalifornien, och värdet av att hjälpa varandra, säger han.
I filmen drar Ralph i gång matutdelning till de kollegor på Disneyland som har det sämst ställt. I dag har han gått i tidig pension och arbetar gratis på döttrarnas skolor. Familjen hankar sig fram på Trinas sjuklön, bidrag från hennes mamma och matkuponger.
”Tror du att de skulle vara öppna för att vi skickar dem en check?”
När vi träffar Ashley Craig kommer Abigail Disneys dokumentär på tal. Vi berättar att vi just har intervjuat två personer som var med i den. Hon säger att hon inte har sett den men verkligen borde göra det.
Senare samma kväll sms:ar hon:
”Jag och min man har just sett filmen och den är fantastisk! Nu undrar vi hur det är med Ralph och Trina i dag.”
Jag svarar att de har det både bra och dåligt, men att de fortfarande lever på marginalen. Hon svarar:
”Min man undrar om vi kan hjälpa dem ekonomiskt. Tror du att de skulle vara öppna för att vi skickar dem en check?”
Under vår sista dag i Los Angeles besöker vi Ralph och Trina ännu en gång. Hela familjen sitter vid en brasa utanför huset. Trina har just varit hos doktorn och fått veta att hon måste vara sjukskriven ännu en vecka på grund av sin skada i vaden.
Vi berättar om Ashley Craig och hennes man, att de gärna skulle vilja hjälpa till ekonomiskt.
– Varför inte, säger Trina. Vi är sådana som hjälper andra. Då kan vi ju inte tacka nej när någon vill hjälpa oss.
Fakta.Fem procent extra skatt för miljardärer
● På valdagen den 3 november röstar väljarna i Kalifornien om Proposition 40, populärt kallad Billionaires Tax eller ”miljardärsskatten”.
● Folkomröstningen hålls sedan vårdarbetarnas fackförbund SEIU-UHW lyckats samla ihop 1,6 miljoner namnunderskrifter för sitt förslag.
● Enligt förslaget införs en engångsskatt för alla som den 1 januari 2026 hade en förmögenhet på minst 1,1 miljarder dollar (cirka 11 miljarder kronor) på fem procent, och en lägre skatt på dem som hade mellan 1 och 1,1 miljarder.
● 90 procent av skatteintäkterna öronmärks för hälsovård och lanseras som ett sätt att täcka upp för federala neddragningar som ingick i Donald Trumps så kallade ”Big beautiful bill”, ett budgetpaket som också innebar stora skattesänkningar för USA:s mest förmögna.
● Resten ska gå till skolsystemet och till mathjälp åt fattiga – som också sänktes på grund av Trumps reform.
● Den sittande guvernören, demokraten Gavin Newsom, är emot miljardärsskatten, liksom de båda kandidaterna att efterträda honom, demokraten Xavier Becerra och republikanen Steve Hilton.
● I opinionsmätningar just nu leder ja-sidan med 48 procent mot 38.
Läs mer:
Därför tvekar Demokraterna om att höja skatten för de rika