I ett utskuret hål i det rödmålade staketet kan den nyfikne få se Isabella Rossellini – iklädd en svart- och gulrandig dräkt med antenner och stora ögon – bli intim med ett bi av kartong. En bit därifrån, i en håla i ett stengärde, spelar hon en uttråkad och tuggummituggande hjorthona som väntar på att bli förförd av den starkaste bocken.
På olika platser i Wanås konsts skulpturpark i Skåne har några av filmstjärnans hyllade, experimentella kortfilmer från ”Green porno” smugit sig in i olika skrymslen och vrår. Utställningen ”Ta dig en titt” består av sju filmer som gestaltar insekter och djur som går att hitta i parken, och är installerade i direkt anslutning till habitaten de lever i.
– Jag är verkligen förtjust i hur Wanås har presenterat dem, att man måste kika igenom små hål i träd och staket för att se filmerna, det är så smart och roligt, säger en leende Isabella Rossellini till DN över länk.
Hon befinner sig på Sicilien för en filminspelning – hon har tre på rad den här sommaren – men tar sig ändå tid att prata med oss om det närapå 20 år gamla kortfilmsprojektet ”Green porno” som nu nått Wanås. 2008 fick hon frågan av skådespelaren och regissören Robert Redford om hon hade någon idé för en kortfilmssatsning han ville göra på Sundance channel, något som kunde passa för den då relativt nya plattformen Youtube och den nya telefonen Iphone. Resultatet blev ”Green porno”, en kortfilmsserie om djurs – ofta bisarra och ekivoka – parnings- och reproduktionsbeteenden.
I de två till tre minuter långa filmerna är Rossellini utklädd till och spelar djuret ifråga, samtidigt som hon i egenskap av berättarröst ständigt bryter fjärde väggen när hon riktar sig rakt mot tittaren:
Fakta.Isabella Rossellini
Italiensk-amerikansk filmstjärna som är dotter till den svenska skådespelaren Ingrid Bergman och den italienska regissören Roberto Rossellini. Bor på på en farm utanför New York.
Har bland annat spelat i ”Blue velvet” (1986), ”Döden klär henne” (1992), ”Älskade Simcha” (1998), ”The saddest music in the world” (2003) och ”Konklaven” (2024).
Ställer ut filmer ur kortfilmsserierna ”Green porno”, ”Seduce me” och ”Mammas” på Wanås konst.
”Om jag vore ett hanbi skulle jag inte ha någon far, och jag skulle vara en drönare. Jag skulle ha många bröder, och vi skulle inte göra något alls, bara vänta … på att ha sex!”
– Den första serien blev väldigt populär på Youtube, så det slutade med att vi gjorde två serier till och närmare 50 avsnitt, berättar hon.
I ”Seduce me” gestaltar hon djurens förförelsetekniker. I ”Mammas” visualiserar hon i stället deras modersinstinkter.
– Men jag måste ändå säga det här: jag har inte blivit galen. Jag har en examen i djurs beteende, alltså etologi. Så mina filmer är komiska och roliga men de är också vetenskapligt korrekta. Det är väldigt viktigt för mig. Jag är inte någon galen gammal tant.
Trots att filmerna gradvis hittade sin publik och blev både populära, prisade och hyllade så kunde hon inte fortsätta göra dem.
– Youtube och den digitala världen respekterar inte riktigt upphovsrätt. Även om filmerna fick många tittare fick vi inte pengarna tillbaka. Det är svårt att hitta finansiering.
På senare år har ”Green porno” ändå upplevt något av en revival, mycket tack vare att strömningsplattformen Mubi lagt till dem i sitt sortiment.
– De är ju experimentella, och därför hittar de också sin publik gradvis.
Varför tror du att folk fortfarande tittar?
– Jag har tur, säger hon med ett skratt. Nej, jag vet inte, jag är faktiskt överraskad, för det har gått så lång tid sedan de gjordes. Men jag skulle vilja göra fler, och jag har faktiskt skrivit en ny säsong.
Den nya serien handlar om domesticering, och det faktum att vi människor har förändrat djuren, berättar hon.
– Ta hönor till exempel. En vild höna lägger tio ägg per år, men genom att vi över århundraden har gjort urval av de hönor som varit mer fertila så har vi i dag hönor som lägger omkring 250–300 ägg per år.
Hon jagar producenter och möjliga finansiärer – men än har hon inte fått något napp. Serien har det tänkta namnet ”Survival of the friendliest” – en blinkning till det vedertagna begreppet ”survival of the fittest”.
– Domesticeringsprocessen handlar i grund och botten om att välja ut djur som är lätthanterliga och vänliga.
På Wanås är det Malin Gustavsson och Tove Möller som har curerat Rossellinis utställning, och med den vill man rikta ljuset mot parkens egentliga invånare.
– Ofta kommer man hit och får syn på den storslagna naturen, som liksom synliggörs genom konsten. Men det händer ju massor här som inte har med oss eller konsten att göra också. Det kanske inte är så ofta man tittar på den enskilda flugan eller biet, men vi vill att man uppmärksammar dem, säger Malin Gustavsson, intendent och projektkoordinator.
Tove Möller är också ansvarig för den pedagogiska verksamheten på Wanås, och menar att ”Ta dig en titt” är en bra ingång till att prata om blommor och bin.
– Det är ett toppensätt att börja inleda en konversation om sex med filmerna som utgångspunkt, de är väldigt avväpnande. Man kan prata om och fundera kring hur det är hos olika djur och kulturer, som hos hjortarna där det är en väldig machokultur medan det hos maskarna är två hermafroditer som parar sig. Det finns många ingångar, och man kan komma från ett biologiskt håll snarare än från ett konstperspektiv, säger Tove Möller.
Debora Voges är konstnärlig ledare på Wanås konst sedan knappt fem månader tillbaka. Säsongsutställningarna är hennes första, och förutom Isabella Rossellinis ”Ta dig en titt”, kommer man även kunna uppleva den brasilianska konstnären Carla Zaccagninis ”Like a sugar lump in a teacup”, samt den argentinska konstnärsduon Chiachio & Giannones ”Fortune and abundance”. Konstnärsparet, som jobbar med färgstark konst i broderi och textil, ska bland annat göra en gigantisk textil tillsammans med Wanås besökare, men också skulpturer som kommer att ta plats i parken.
– De har ett väldigt fint sätt att jobba på, de tar inspiration från olika kulturer, olika ikonografier, ideologier och gör kollage av det. De har humor och är positiva i det de gör, det spelar ingen roll om de ifrågasätter vad en familj är, vad maskulinitet är, de gör det på ett fint sätt som ger andra plats och möjlighet att vara en del av konversationen. Deras konst är inkluderande och reflekterande, säger Debora Voges.
Alla säsongens utställningar rör sig kring ett och samma nyckelord: nyfikenhet.
– Att vara nyfiken är ett sätt att ifrågasätta och att vilja lära sig någonting. Det är ett sätt att kanske ha lite mer framtidstro, och det behövs just nu. Vi vill att våra besökare ska få vara nyfikna, och skratta lite också, säger Debora Voges.
För Isabella Rossellini har nyfikenheten alltid varit en drivkraft.
– När jag gjorde filmerna så var det mycket för att stilla min egen nyfikenhet, och jag gjorde jättemycket research innan. Nyfikenhet är väldigt roligt, säger Isabella Rossellini.
Fakta.Årets program på Wanås konst
”Collection highlight”. I utställningsserien uppmärksammas i år konstnären Tue Greenfort. Hans befintliga ”Milk heat” (2009) har renoverats och fått ny placering, och hans nya verk ”Luna” har tagit plats över dammen i parken. Pågår från den 28 mars till den 1 november 2026.
”Ta dig en titt”. Isabella Rossellinis kortfilmer visas från den 9 maj till den 1 november 2026.
”Fortune and abundance”. Utställningen med verk av Chiacho & Giannone pågår från den 9 maj till den 1 november 2026.
”Like a sugar lump in a teacup”. Utställningen med verk av Carla Zaccagnini pågår från den 9 maj till den 7 november 2027.
Läs mer: Isabella Rossellini: ”Svensken i mig började döstäda”
