Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
När det här skrivs har Flávio Bolsonaro, förloraren i söndagens brasilianska presidentval, precis landat i Miami, där han ska ha lovats asyl. Anledningen är en pågående rättsprocess där han misstänks ha tagit emot mutor och tvättat pengar som försnillats från landets pensionssystem. Om Bolsonaro hade vunnit valet hade processen sannolikt stängts ner, nu har han i stället flytt fältet.
Doften av fiffel ligger numera över åtskilliga av världens ledande politiker. I Serbien förlorade högerpopulisten Aleksandar Vučić i söndags makten, primärt för att väljarna var trötta på den utbredda korruptionen. I Israel, där val hölls i tisdags, har många länge sagt att premiärminister Benjamin Netanyahus främsta politiska drivkraft är att undvika rättvisan. Han misstänks bland annat för mutbrott, förskingring och att ha givit favörer för olika mediebolag i utbyte mot positiv bevakning. Så länge han sitter vid makten är det dock svårt att få honom dömd.
När Ungerns Viktor Orbán i våras till slut röstades bort var ett viktigt skäl att han i 16 år konsekvent berikat sig och sina närstående samtidigt som ungrarna bara blivit fattigare
När Ungerns Viktor Orbán i våras till slut röstades bort var ett viktigt skäl att han i 16 år konsekvent berikat sig och sina närstående samtidigt som ungrarna bara blivit fattigare.
Att alla uppräknade står långt till höger är ingen slump. Tvärtom är korruptionen en gemensam nämnare för stora delar av den globala radikalhögern, jämte sådant som rasism, demokratiförakt och stjärnögd beundran för Vladimir Putin.
Ibland kan det stå i kontrast till deras retorik, som att Donald Trump hävdat sig vilja röja upp i träsket av lobbyister och intressegrupper i Washington samtidigt som han är den sannolikt mest korrupte presidenten i USA:s historia. I sak passar det däremot som hand i handske med deras övriga politiska böjelser.
För den som drömmer om starka ledare som inte behöver anpassa sig efter fåniga rättsstatsprinciper tycker förstås att regler mot korruption också är flum
För den som drömmer om starka ledare som inte behöver anpassa sig efter fåniga rättsstatsprinciper tycker förstås att regler mot korruption också är flum. Om man anser att vissa är födda att ha mer makt, i kraft av kön, hudfärg eller intelligens, så har de förstås också rätt att berika sig på den makten.
Ingenstans är det lika tydligt som hos Donald Trump. Hans korruption är så omfattande att den nästan blir svår att prata om. Groteska detaljer – som den att Trumps svärson Jared Kushner förhandlat om att Trumps kompisar ska få köpa ryska oljefält som en del i ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina – kommer bort i bruset.
Det är förmodligen en strategi. Men, som vi sett i veckan, förr eller senare verkar väljarna tröttna.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: I verkligheten kan monstren besegras
DN:s ledarredaktion: Nu kom ett tungt besked från tyngdlyftningsvärlden – som glömmer bort principer av vikt