Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Vid ett internationellt seminarium om matchfixning för några år sedan hade arrangörerna bjudit in en anonym gäst. Matchfixaren, som bara framträdde med sin röst, fick frågan vilket land som var lättast att fixa matcher i.
Svaret blev: Sverige.
Det här är som sagt några år sedan och under tiden som gått har allt färre fotbollsmatcher i Sverige rapporterats som misstänkt fixade. Bidragande orsaker till den positiva trenden är den uppmärksamhet som matchfixning fått massmedialt och de stora resurser, bland annat i form av pengar, personal och förebyggande arbete, som svensk fotboll och politikerna bidragit med.
Det betyder inte att matchfixarna dragit sig tillbaka.
När jag frågade en tjänsteman vid det slovakiska fotbollsförbundet hur det stod till i landet efter flera matchfixningsskandaler pekade han på statistik som visade att grannlandet Tjeckien varit ett av de mest angripna det senaste året.
– Det har flyttat över gränsen, sade slovaken.
Och så fungerar det i den här ljusskygga världen. Finska tidningen Hufvudstadsbladet har i en serie artiklar berättat om hur matchfixarna slagit till mot landet de senaste åren.
2024 fick Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI in rapporter om 45 misstänkta matcher. I fjol var siffran 53. I Sverige rapporterades åren 2018 och 2019 rekordmånga matcher, 44 respektive 47 stycken, medan det de senaste åren bara noterats ett fåtal.
Det finns alltså god anledning att misstänka att matchfixarna även här rört sig över gränsen – eller rättare sagt, återvänt. Den minnesgode erinrar sig kanske den stora matchfixningsskandalen i Rovaniemi och fotbollsklubben RoPS. Det var 2011 som en av världens mest notoriska matchfixare, Wilson Raj Perumal, blev avslöjad med att ha planterat in afrikanska fotbollsspelare i RoPS, som fixade matcher på beställning.
Perumals liga skulle senare dyka upp i Sverige, när man försökte plantera in spelare i division 1-laget Nyköpings BIS.
Hufvudstadsbladet avslöjar att ukrainska spelare, som misstänks för matchfixning i Finland, riggat matcher i just Tjeckien och om hur brasilianska matchfixare planterat in spelare i finska lag. 2019 försökte de samma sak i Växjö.
Länderna varierar, men metoderna är desamma. Matchfixning är en lukrativ internationell brottsverksamhet, där huvudmännen ofta finns i ett land och utförarna i ett annat.
I dagarna har även ett annat grannland fått en matchfixningsaffär på halsen. Norsk polis grep i förra veckan sju personer misstänkta för grov korruption och bedrägeri, varav två identifierats som spelare i KFUM Oslo i högstaligan. Avvikande spelmönster har noterats hos spelbolag på gula kort, som de två spelarna fått. Båda nekar till brott.
Känns det igen? Jo, det var just för att avsiktligt gult kort som den tidigare allsvenske spelaren Pawel Cibicki stängdes av för i en allsvensk match 2019.
Även Norge har haft besök av matchfixare tidigare, fast skandalen 2012 kring flera division 2-matcher styrdes från Sverige.
Så även om antalet misstänkta matcher i vårt land minskat dramatiskt finns det ingen anledning att slå sig till ro. Förra sommaren kom det in stora insatser hos spelbolag i Asien på att ett sydsvenskt U21-lag sfljuskulle förlora tre matcher i följd, vilket också blev fallet.
I Finland har det senaste fallet fått konsekvenser. Hufvudstadsbladet rapporterar att Finska fotbollsförbundet sparkar ut division 3-laget Finnkurd ur serien. Orsaken: Ledningen för Helsingsforslaget anses inte ha gjort tillräckligt för att motverka den omfattande matchfixningen i klubben.
Kanske något för svensk fotboll att ta efter.
Läs fler texter av Jens Littorin














