Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Kanske är det för att jag dagligen bråkar med ord som bokstäverna känns som min familj. Jag värnar alla ord, fula som snygga, övertygad om att de förändrar världen.
Visst låter det fint. Så pass fint att det nog måste få vara sant.
Just denna helg är min värld E22:an mot Öland. Vi gör en avstickare för lunch bortom bensinmackar och hamburgerhak. Vägen ned mot gästgiveriet vid Gåsfjärden är sagolikt vacker. Men så grusas mina ögon av en liten grå vägskylt.
Paralellvägen. Jo, ni läste rätt. Paralellvägen med tre l.
– Såg du, säger jag upprört till föraren, de har stavat fel, parallell stavas ju med två dubbel-l, så slarvigt!
Min medpassagerare är mest inställd på husmanskost på Blå blom-porslin och orkar bara med ett ”jaha”. Min hjärna däremot har helt gått i spinn. Felstavade ord är mitt gluten. Jag får ont i huvudet, ont i magen, ont i allt.
På 100-listan ryms så många vansinniga stavningar att jag måste stänga datorlocket.
För säkerhets skull googlar jag ordet parallell. Det finns nämligen många alltför flata språkvetare som accepterar alternativa stavningar av ord som folk ändå inte klarar av att stava rätt, till exempel ordet kolleger. Det är verkligen att ge upp. Att de som gör fel ska få göra lite hur som helst, i stället för att man premierar dem som lärt sig.
Jag kan till nöds klä av mig språkpolisuniformen när det handlar om ord på papper eller skärm. Samma med den ständiga förvirringen kring de och dem. Felstavade skyltar däremot gör mig illamående.
Till skylttillverkarens försvar är parallell ett av våra mest felstavade ord. På 100-listan ryms så många vansinniga stavningar att jag måste stänga datorlocket. Vad sägs om mäniska, gammla, anorlunda, resturang och tvugna?
Jag funderar på hur jag ska gå vidare. Klockan är bortom telefontid i Västerviks kommun och vi är bara minuter från hemlagad kalops och kallrökt lax. Kanske ett mejl är rimligt, men det borde ju kommunkontoret ha fått tjogvis av.
Två veckor senare är min hjärna fortfarande infekterad av ett borttappat L. Så det blir ett öppet brev till slut:
”Kära invånare i Blankaholm, ni har ett fint gästgiveri, men lunchen hade varit ännu godare om det inte vore för skylten. För allas vår skull får ni gärna ändra den. Parallell stavas med fyra l.
Allt gott, Jessica”
Läs fler kåserier:
Jessicas förra: Vem är det nu som beter sig som en åsna på loppisen?
Veckans mest lästa kåseri – av n’Jonas.
Herr B: ”Att få kontakt med vården” har blivit en ny svensk nationalsport