Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den sanna politiska livedebatten tycks vara död i landet, i alla fall som vi minns den. Skrev lite om detta efter den senaste partiledardebatten i SVT (DN 5/5).
Och kanske är det klokt av TV4 att i stället försöka sig på ”det politiska samtalet”?
Tidpunkten är däremot något märkligt vald, lördagar klockan 09.10. Kanske hoppas de lite väl mycket på att programmet därefter ska fångas upp i kanalens playtjänster? De samlade i vilket fall ihop hälften av partiledarna i lördags, resten träffar ni kommande lördag (den 23 maj).
Det blev sådär. Om man är på gott humör och vill alla väl.
Samtalen leds av Ann Tiberg, politisk kommentator på TV4, och programledaren på ”Nyhetsmorgon”, Jenny Strömstedt.
Kanske var Ann Tibergs inledning också morgonens clou – man kunde både se och höra hur illa det tog, särskilt i Ebba Busch, som i bakgrunden hånskrattade åt presentationen:
”I dag har vi samlat riksdagens minsta partier”, sade Ann Tiberg, och med det menade hon Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet.
Är verkligen gängkriminalitet den i särklass viktigaste (den enda?) frågan för de svenska väljarna? Som man frågar får man som bekant svar.
Ebba Busch gillar givetvis inte att placeras vid barnbordet (extremt kul i alla fall) – och hon skulle snart visa varför: Hon har verkligen utvecklats till landets kanske största politiska mobbare.
TV4 hade tyvärr begränsat samtalet från början, och kanske också delvis strypt det, genom att i förväg plocka ut två huvudteman som man under resten av morgonen skulle hålla sig till: Gängkriminalitet, med fokus på unga brottslingar. Och så den självklara plånboksfrågan: Hur ska hushållen klara energikrisen? Krim och stålar alltså. Allt vi bryr oss om. Eller hur?
Något direkt samtal bidde det inte, även om tonen var något mer civiliserad och något mindre polemisk än vi är vana vid – budgivningen blev ändå intensiv: ”Så här lite har ni gjort, så här mycket mer kommer vi att göra”. Och vice versa och fram och tillbaka.
Och tillåt mig som sagt att svära i den politiska kyrkan: Är verkligen gängkriminalitet den i särklass viktigaste (den enda?) frågan för de svenska väljarna? Som man frågar får man som bekant svar.
Det är givetvis viktigt att diskutera vad det säger om vårt samhälle när politikerna vill spärra in 13-åringar på Kumlabunkern – men i den politiska populismens spår tappar vi nästan alla andra politiska frågor. Ska vi tro politikerna och medierna är det livsfarligt att leva i Sverige och otryggt att bara gå utanför dörren. Du riskerar per omgående att bli (minst) skjuten, överfallen, våldtagen. Dagligen.
Ärligt talat: Hur många av oss lever i den verkligheten?
Jag är konspiratorisk nog för att kalla det en gigantisk politisk avledningsmanöver
Jag är konspiratorisk nog för att kalla det en gigantisk politisk avledningsmanöver. Vi ska till varje pris fås att glömma den enorma ekonomiska ojämlikheten, skattesänkningarna för de som redan har mest, välfärdssystem som krackelerar. Politiker som vägrar verklighet.
När det till exempel gäller frågan om att sätta 13-åringar i fängelse har en överväldigande majoritet av remissinstanserna sagt ett klart och tydligt nej. Alla som kan något om detta säger nej.
Miljöpartiets Daniel Helldén påminde Ebba Busch om detta, Ebba Busch ljög både honom och alla tittare rakt upp i fejan när hon mästrande och överlägset höjde rösten och läxade upp alla idioter: ”Vi har verkligen lyssnat på dem!”
Hundra procent ljug.
Daniel Helldén fick också mobbaren Busch över sig vid andra tillfällen, som när han inte delade hennes syn på hur oerhört mycket bättre alla fått det sedan Tidöpartierna tog makten. Hon anklagade Helldén för att inte kunna räkna:
”Du kan räkna procent, eller..? Jag är helt seriös.”
Men, okej, hon tog kanske seden dit man kommer: Hon accepterade att hon satt vid barnbordet. Där hon uppenbarligen hör hemma.
Fler krönikor och andra texter av Johan Croneman
