Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Valrörelsen drog igång i veckan och temperaturen steg rejält efter ett veritabelt ordkrig.
Många tyckte det var upprörande, jag tyckte det var klargörande. När Sverigedemokraternas Richard Jomshof anklagar politiska motståndare för att vara ”quislingar”, landsförrädare, så är det ingen ny retorik. Tvärtom.
Extremhögern och nynassar har i decennier dragit landsförrädarkortet mot alla och envar som inte delat deras syn på invandrare, nationalstaten, fanan eller vad det innebär att vara ”en riktig svensk”.
Jag har flera gånger fått mejl om att jag själv är en simpel landsförrädare. Det krävs inte särskilt mycket för att väcka liv i den delen av landsförrädarhögern.
Richard Jomshof är frustrerad, och jag förstår honom. Han och hans parti har i princip förlorat hela sin partiidentitet efter att närapå samtliga partier, från Moderaterna till Socialdemokraterna, har gjort SD:s invandringspolitik till sin egen.
Jomshofs politiska karriär har närmast gått i stå efter att han 2025 lämnade posten som justitieutskottets ordförande – nu gläfser han mest på plattformen X och utgör numera en av de informella ledarna för sitt partis revolutionära flygel.
Han och hans kompisar oroar sig över att SD blivit ett parti bland andra borgerliga partier. Han vill se en tydligare radikalisering.
Jag har vänner som jag avundsjukt kan peka på och säga ”hon är socialdemokrat”, ”han är moderat”, själv har jag aldrig varit någonting.
Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg och socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson blev mycket upprörda över att ha fått landförrädarepitetet utkletat över sig.
Jag håller med yttrandefrihetsexperten Nils Funcke som på Expressens kultursida menade att i alla fall Anders Lindberg nog får tåla quislingangreppet. ”Som man bäddar får man ligga”, menade Funcke.
Det var visserligen något år sedan som Anders Lindberg jämförde statsminister Ulf Kristersson med den tyske kanslern Franz von Papen, som 1932-1933 krattade för Hitler och de tyska nazisterna – men att i det perspektivet högljutt klaga över att bli kallad för ”quisling” verkar bara grinigt och småsint.
Själv går jag in i årets valrörelse som i alla andra valrörelser: Utan övertygelse.
Jag har aldrig en enda gång lagt en röst på ett parti jag fullt ut trott på eller helt sympatiserat med. Aldrig. Jag har vänner som jag avundsjukt kan peka på och säga ”hon är socialdemokrat”, ”han är moderat”, själv har jag aldrig varit någonting. I min ungdom var jag definitivt vänster – nu vet jag inte ens längre vad det egentligen var för något.
Jag har i stället ägnat mitt parlamentariska politiska liv åt att taktikrösta, blankrösta och röstskolka. Några veckor innan årets val är det helt öppet – det är inte omöjligt att jag återigen blir soffliggare.
Det är faktiskt inte så illa som det låter. Redan som mycket ung läste jag Sven Delblancs lilla politiska tänkebok ”Trampa vatten” (1972) och där förklarar han pedagogiskt varför soffliggarna rent av skulle kunna skaka liv i förstelnad demokrati.
Om man i val efter val upplever att man aldrig får något för sin röst, om man inte på goda grunder tror att ens röst är meningsfull – ja, då skall du nog röstskolka menade Sven Delblanc.
Nej, jag är ingen antidemokrat, men det går ju inte blunda för det faktum att blott 25-30 länder av världens drygt 190 kan kallas för riktigt demokratiska stater – och att befolkningen i dessa demokratier endast utgör 6–7 procent av hela jordens befolkning.
Är vi alldeles säkra på att det är vi som har rätt…?
Kanske vore en genomgripande diskussion om vårt demokratiska systems överlägsenhet på sin plats.
Det är kanske inte politiskt snyggt att kalla sin politiske motståndare för en quisling eller en von Papen-typ. Men det får definitivt plats i min demokratiska sfär. Allt annat skulle göra mig djupt orolig.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
”Därför har jag och Tom Hanks utvecklat samma besatthet”
”SR lämnar den modiga brandmannen i sticket”
”Jag Guillou är ingen man tycker synd om – men nu gör jag det”
