Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
På SVT play finns dokumentären ”Opioidkrisen i USA”, som belyser hur ett läkemedelsföretag på nittiotalet nischade sin marknadsföring mot fattiga städer i Appalacherna och cyniskt uppfann begreppet pseudoberoende för att kunna argumentera för fortsatt förskrivning. Den smärtstillande medicinen Oxycontin blev samtidigt inkörsporten till tyngre droger och spelade också huvudrollen i dramaserien ”Dopesick”.
Jag som nyligen fick en höftprotes efter många års värk är förstås tacksam över både fentanyldosen jag fick under själva operationen och det smärtstillande pillret med det narkotikaklassade ämnet oxikodon som jag svalde efteråt. Men att samma substanser drivit fram en modern folkhälsokris är djup tragik lämpad för smart musikdramatik av radarparet Royce Vavrek och Missy Mazzoli.
Duons nya opera ”The galloping cure” får nordisk premiär på Norrlandsoperan den 12 september och är baserad på en berättelse av den amerikanska författaren Karen Russell, som i sin tur inspirerats av Kafkas novell ”En läkare på landet”. Handlingen utspelar sig i en industristad, där många invånare lider av kronisk smärta. En lokal läkare känner sig maktlös, men en dag kommer en charmig typ vid namn Lucky Mack till stan och erbjuder desperata människor ett gratis åk på karusellhästar.
Mirakelkuren tycks vara ett faktum, men allting har sitt pris. Så även i denna allegori över likheterna mellan att sälja sin själ till djävulen och den moderna läkemedelsindustrin. Tonsättaren Missy Mazzoli har beskrivit sin opera på temat missbruk i termer av magisk realism. Förhandsklippen från det hyllade uruppförandet i Edinburgh i augusti kombinerar följaktligen skev minimalism och rejvande rytmer med en psykedeliskt spektakulär iscensättning.
I ”The galloping cure” finns en välfunnen verklighetsförankring, men storyn om skenande smärtlindring är samtidigt befriad från alltför specifika detaljer. Det gör i sin tur operan mer allmängiltig i sin ambition att sätta fingret på samhällets smärtpunkter. Mazzoli, som själv förlorat två kusiner på grund av överdoser i sviterna av just opioidkrisen, talar i en intervju med The Times om ”det mörka samspelet mellan farmaka, läkare och kapitalism”.
Är det inte Oxycontin så är det kanske Ozempicsprutor för viktnedgång eller något annat preparat som till en början verkar livsnödvändigt praktiskt, men i längden visar sig ha långt fler biverkningar
Läkemedel som ”trendar” blir lätt destruktiva drivkrafter för såväl läkemedelsjättar som kriminella kretsar. Så när opioiderna nu intar operascenen är det alltså med syftet att belysa ett större problem. Är det inte Oxycontin så är det kanske Ozempicsprutor för viktnedgång eller något annat preparat som till en början verkar livsnödvändigt praktiskt, men i längden visar sig ha långt fler biverkningar.
Parallellen är inte min, utan dras av Mats G Hansson i en intervju på Norrlandsoperans hemsida. Han är en av två forskare inom ämnesområdena etik och etnologi som varit bollplank under skapandet av operan. Och visst känns det som om suget efter angelägen samtidstematik växer även i denna klassikertunga genre. I oktober sätter ENO i London upp Du Yuns Pulitzerprisade traffickingopera ”Angel’s bone” och på Kungliga Operan i Stockholm är det nypremiär för Mikael Karlssons Lars von Trier-adaption ”Melancholia” om depression.
Uppsättningarna gör den Brooklynbaserade kanadensaren Royce Vavrek till höstens kanske hetaste librettist – både på svenska scener och internationellt. Har man vägarna förbi New York i oktober kan man uppleva ännu en nyskriven opera av Vavrek och Mazzoli på The Met. ”Lincoln in the bardo” bygger på George Saunders bok med samma namn och utspelar sig i den buddhistiska lärans övergångstillstånd med den svenske barytonexporten Peter Mattei som självaste Lincoln.
”The galloping cure”, premiär 12/9, Norrlandsoperan.
Tre andra operor i höst
”De sår vind och skall skörda storm”
Maria Lithell Flyg är en känslig tonsättarsjäl som fått smak för musikdramatik. Här i lovande samarbete hos Piteå kammaropera med poeten David Väyrynen som hämtat inspiration från laestadianska predikningar och minoritetsspråket meänkieli.
Premiär 30 september på Studio Acusticum i Piteå
”1984”
George Orwells dystopiska roman om storebrorssamhället har på senare år spelats flitigt på teaterscenerna. Dirigenten och tonsättaren Lorin Maazels operaversion hade urpremiär för drygt 20 år sedan, men är kanske mer aktuell än någonsin.
Premiär 31 oktober på Göteborgsoperan
”Così fan tutte”
Mozart är alltid Mozart. Hans komiska klassiker om partnerbyten blir den sista stora uppsättningen innan operahuset vid Gustav Adolfs torg stänger för renovering. I Clara Svärds regi testas trohetens gränser i sextiotalistisk konstnärsmiljö.
Premiär 9 nov på Kungliga Operan i Stockholm
Läs mer: Teatersverige: Här är föreställningarna vi ser fram emot hösten 2026