Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ännu en samisk rättsprocess. Gäsp. Ska man bry sig?
Svaret är ja. På papperet handlar den om fem samebyars rätt att fördela jakt- och fiskerätt. Men den har djup bäring på ett principiellt plan som berör oss alla:
Kampen om marken.
På halva Sveriges yta.
Samernas traditionella renskötsel krockar nämligen allt mer med exploateringen av mark i norra Sverige.
Men först – vad handlar själva rättsprocessen om?
1993 tog staten ifrån samebyarna rätten att fördela jakt och fiske i fjällen. År 2009 stämde Girjas sameby staten för att få tillbaka den rätten. Efter elva år blev Girjasmålet ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall – och 2021 gav Högsta domstolen samebyn rätt.
Men vad gällde i resten av fjällkedjan? Omfattade domen även andra samebyar? Ingen verkade veta.
Konflikten växte snabbt. Samehatet blossade upp, med mordhot och dödade renar.
Kravet på att staten skulle agera blev allt starkare. Norrbottens dåvarande landshövding Björn O. Nilsson gick i främsta ledet och varnade för att stora olösta nationella frågor landade i lokala markkonflikter.
Därför tillsattes Renmarkskommittén med Eric M. Runesson som ordförande.
Han, som är justitieråd i HD och ledamot av Svenska Akademien, skrev i ett delbetänkande 2023 att även andra samebyar i fjällområdena i Norr- och Västerbotten juridiskt kan ha rätt till jakt och fiske efter Girjasdomen.
Det ansågs politiskt omöjligt för sittande regering.
Så kommittén lades ner.
Det var därför fem nya samebyar stämde staten.
Tänk fem ytterligare Girjasprocesser.
En mardröm för alla parter.
Där står vi nu.
Men alla ska väl vara lika inför lagen och ha samma rätt till fjällen, kan nog många känna. Men samerna är Europas enda urfolk som staten skyddar med särskilda rättigheter. De har rätt enligt grundlagen att utöva sin kultur, där renskötsel är en stor del. Renarna vandrar mellan fjäll och kust i smala geografiska områden – samebyar – i hela norra Sverige.
Sverige har garanterat samernas landrättigheter genom att skriva på fyra bindande konventioner i FN och Europarådet.
Men vi följer dem inte. Och kritiken hårdnar. Senast nu i december gav FN:s rasdiskrimineringskommitté i Genève Sverige rungande kritik. Gruvor och annan exploatering tillåts, enligt kommittén, utan verkligt samiskt inflytande. De skriver i klartext att Sverige inte når upp till urfolksrättens hörnpelare, som kallas FPIC, och står för att samer ska konsulteras tidigt och adekvat vid exempelvis gruvprojekt.
Det är grav kritik. Som pressar regeringen.
Samtidigt pressas regeringen från EU-håll: Vi ska skapa egna råvarukedjor utan Kina. Per Geijer-fyndigheten i Kiruna har en av Europas största förekomster av sällsynta jordartsmetaller, viktiga för den gröna omställningen. Den ligger under sista flyttleden för renar för Gabna sameby, som säger nej.
Två riksintressen krockar: rennäring och mineralutvinning.
Det är i det skenet vi måste se näringsminister Ebba Buschs utspel i Luleå nyligen. Hon vill att staten skulle ”återta ansvaret” för marken i fjällen, ta bort rennäringen som riksintresse och minska renstammen.
Frågan är bara vad FN:s rasdiskrimineringskommitté skulle säga om det.
Och HD.
Nu rullar rättsprocessen för de de fem samebyarna på. Staten har en ny taktik och försöker runda den tidigare HD-domen.
Och det viskas ett möjligt scenario: tänk om staten vinner, men att samesidan sedan tar det till Europadomstolen – och vinner. Vad händer då?
Läs också: Staten vill stoppa samer att få makt över fjälljakt
Fakta.Samerna och Sveriges åtaganden
Sedan 1977 räknas samerna som ett urfolk i Sverige, med rättigheter att utöva sin traditionella kultur.
Sedan 2011 erkänns samerna som ett folk i grundlagen – genom regeringsformen (1 kap, 2§).
Sverige har röstat för FN:s Urfolksdeklaration 2007 och ratificerat fyra bindande konventioner som ger samerna långtgående rättigheter till medbestämmande över sina traditionella marker.
De fyra konventionerna är knutna till följande tre FN-kommittéer och en kommitté i Europarådet.
● FN:s Rasdiskrimineringskommitté
● FN:s människorättskommitté
● FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
● Europarådets rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.
Sverige får kontinuerligt hård kritik för att bryta mot de bindande konventionerna. Även FN:s människorättsråd – Human Rights Council – som består av landsrepresentanter kritiserar den svenska behandlingen av samer i flera större granskningar av Sverige.
FN:s speciella rapportör i urfolksfrågor har på samma sätt kritiserat Sveriges behandling av samer.
Grundfrågan är sedan årtionden att samerna anses har för lite medinflytande över frågor som rör deras traditionella landområden – där samtidigt regeringen och industrin har stora intressen att bygga nya gruvor och fossilsnåla stålverk.
I Sverige beräknas det finnas 20 000–35 000 samer. Av dessa är ungefär 2500-3000 i samebyarna beroende av renskötsel som inkomstkälla.
Kritik kommer ofta att det bara är samer i samebyar som får bedriva renskötsel. Men det bestämdes av staten i 1928 års renbeteslag.
