Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Jag vet precis var jag befann mig när jag såg miraklet för första gången.
Fotograf Eva Tedesjö och jag var i Alabama för att skildra hur covidvaccinet väckte minnen av övergrepp i den amerikanska Södern. I Tuskegee kämpade kyrkorna för att få församlingsmedlemmarna att ta sprutan och få ett bättre skydd mot coronaviruset. Det var en fattig plats, med en historia där stora framsteg blandades med grova övergrepp.
Medborgarrättskämpen Rosa Parks födelseplats. Basen för Tuskegee airmen, den framgångsrika svarta pilotstyrkan som fick den amerikanska militären att avskaffa segregationen. Och centrum för det rasistiska syfilisexperimentet, där närmare 400 personer fick gå med obehandlad syfilis, för att forskarna ville veta hur viruset härjade i svarta kroppar. Smärta, hopp, mörker, ljus.
En av kvällarna gick vi en promenad längs golfbanan nära vårt hotell. Vi kom till ett träsk. Plötsligt fladdrade en liten låga i skymningen. Den tändes och släcktes. Så såg vi en till. Och en till.
Det händer att folk frågar om det finaste med USA.
Eldflugor är märkliga varelser. Skalbaggar med lysförmåga som flyger omkring på nätterna. Fula och klumpiga när bålverket på magen är släckt. Magiska när de glöder.
När jag kom till Washington brann små ljus ovanför gräset i min egen trädgård.
Det händer att folk frågar om det finaste med USA. Jag kan prata om den barnsliga glädjen när man står dyngsur på en turistbåt vid fallen i Niagara. Eller fridfullheten en stjärnklar natt bland de röda bergen i en av Utahs nationalparker. Tågvisslan på prärien i Montana. Ett poolparty i Oscarstider i Hollywood. Hummerklon i soppan på strandkaféet i Maine. Tamales på bykrogen i New Mexico.
Men ingenting kan mäta sig med eldflugorna.
”Det var gäckad längtan och fåfäng glöd och små glimtar ur molnens reva”, skrev Erik Axel Karlfeldt om i ”En löskerkarl” och jag bestämde långt före besöket i Södern att använda den dikten vid min hädanfärd. Nu när jag skriver det här, ska väl någon minnas det.
Jag vet inte om en poet från Folkärna socken i Kopparbergs län någonsin fick en glimt av en lysande insekt. Men Karlfeldts ord är med mig vid ett träsk i Alabama.
En flamma i mörkret. Livet.
Läs mer:
Kalenas senaste kåseri: Så är hon ju en riktig surtant nu
Kalena-klassikern (2024): Hon hade fått hans urna – då hörde han av sig
Alla DN:s kåserier finns samlade här.