Vi lever längre, har bättre sjukvård, mer pengar i plånboken och större valfrihet. Ändå ökar ensamheten, psykisk ohälsa, oro och känslan av meningslöshet. Den sistnämnda har tagit rejäl fart hos den svenska befolkningen, från 6 procent 2003 till 24 procent 2023, enligt en undersökning från analysföretaget Kairos Future, Dessutom instämde hela 40 procent av de tillfrågade i påståendet att livet är meningslöst eller att de är missnöjda över sin tillvaro.
Internationellt finns en växande insikt om att faktorer som mening, gemenskap, tillit och livssyfte påverkar både psykisk och fysisk hälsa, men när regeringsuppdraget att börja arbeta med existentiell hälsa landade på Folkhälsomyndighetens bord i maj 2024 lät kritiken inte vänta på sig. Flummigt, oseriöst och slöseri med resurser var åsikter som lyftes i den påföljande bitvis hätska debatten i svensk media.
– En myndighet bör ägna sig åt sitt kärnuppdrag och för Folkhälsomyndigheten är det ett evidensbaserat folkhälsoarbete. I stället beställde regeringen en definition av ett begrepp som saknar vetenskaplig grund, säger Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar och tidigare statsepidemiolog.
Samtidigt talar forskningsläget starkt för att människors upplevelse av mening, sammanhang och tillhörighet har betydelse för deras hälsa, menar Markus Heilig, professor i psykiatri, och pekar på en metaanalys som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Psychological Medicine. I den slog forskarna ihop data från 25 långtidsstudier i USA, Europa och Asien och nästan 489 000 deltagare följdes i upp till 32 år.
– Personer med starkare känsla av mening hade ungefär 30 procent lägre risk för tidig död än personer med svagare sådan känsla. En del av skillnaden hängde ihop med fysisk aktivitet, rökning, fetma, diabetes och depression. Men även när forskarna tog hänsyn till sådana faktorer fanns ett mindre, men statistiskt tydligt, samband kvar, säger Markus Heilig.
– Det bevisar inte att känsla av mening i sig förlänger livet. Studien är observationsbaserad och kan inte fastställa orsak och verkan. Men den stärker bilden av att psykiskt välbefinnande och känslan av att livet har riktning hör samman med både hälsosammare levnadsvanor och längre liv.
En kartläggning av vetenskaplig och svensk litteratur, som ingick i det första uppdraget till myndigheten, visade att även om begreppet var nytt för Folkhälsomyndigheten var flera av dess beståndsdelar områden som myndigheten redan jobbade med, menar Emma Lindholm, utredare på Folkhälsomyndigheten.
Om du skulle förklara existentiell hälsa för någon som aldrig hört begreppet tidigare, hur skulle det låta?
– Det finns inte en entydig definition men det finns vissa återkommande beskrivningar och teman. Meningsskapande, att ha en relation till sig själv, andra och naturen, där naturen framför allt var framträdande i Sverige. Men det är också en känsla av trygghet och att vara en del av något större, säger Emma Lindholm.
Att ha en relation till sig själv, vad betyder det?
– Vi har tolkat det ganska mycket som identitet, att få vara trygg i sin identitet och bli accepterad för den man är.
Varför anser du att existentiell hälsa hör hemma hos Folkhälsomyndigheten?
– Vi jobbar brett med att främja folkhälsan och när vi märker att dessa faktorer är sånt som personer säger att de mår bra av, då är det relevant för folkhälsan. Sedan är det inte vår uppgift att berätta exakt hur man ska nå dit, men vi ska försöka se till att det finns arenor.
Hon ser inte att komplexiteten, svårigheten att mäta och begreppets otydliga gränser mot områden som andlighet, filosofi eller psykisk hälsa talar för en annan placering av frågan.
I myndighetens arbete att definiera begreppet ingick även en fråga till allmänheten som kompletterades med djupintervjuer utifrån diskrimineringsgrunder för fördjupad förståelse.
– De tillfrågade var från 18 år och uppåt, så vi har svar från personer i alla åldrar, och intressant nog såg vi inte några stora skillnader mellan svaren från utifrån diskrimineringsgrunder som kön, sexuell läggning, religion eller skilda bakgrunder. Det pekar tydligt på att det handlar om grundläggande behov av mening, trygghet och relationer.
I Markus Heiligs senaste bok ”Ett utstakat öde? – Om trauman, gener och livsberättelser som håller människor fångna” beskriver han hur berättelserna vi skapar om våra liv påverkar vilka vi blir och i vilken mån vi faktiskt kan förändra våra livsvillkor.
– I traditionella samhällen gav religion, familj och lokala gemenskaper människor en självklar plats i världen. Moderniteten gav oss något än mer värdefullt, frihet att själva välja vilka vi vill vara. Men den friheten har ett pris. När de stora berättelserna försvagas tvingas var och en själv att skapa mening, identitet och sammanhang. Nu behöver vi nya berättelser och jag tror att tillräckligt stor del av dem behöver vara gemensamma, säger Markus Heilig.
Folkhälsomyndigheten har också kartlagt vilka andra aktörer som har koppling till existentiell hälsa idag inom allt från civil- och forskarsamhället till kommuner och länsstyrelser.
– Civilsamhällets organisationer står för en stor del av det direkta arbetet med olika målgrupper, exempelvis genom samtalsgrupper, sociala aktiviteter, utbildning och stöd. Jag tror att det är viktigt att försöka visa på bredden av verksamheter och där kan det också vara en fördel att definitionen inte är entydig utan lite mer porös för att inrymma det som kan vara viktigt för var och en, säger Emma Lindholm.
För det fortsatta arbetet med existentiell hälsa föreslår Folkhälsomyndigheten fyra insatser: Att öka intresset och synligheten för existentiella frågor, öka kunskapen om sambanden med fysisk och psykisk hälsa, utvärdera befintliga verksamheter och utveckla metoder för att mäta och följa området genom bland annat befolkningsundersökningar.
3 frågor
till Magnus Gisslén, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, tidigare statsepidemiolog.
Du har kallat satsningen på existentiell hälsa för ”oseriös”. Vad reagerar du framför allt på?
– Jag har aldrig sagt att existentiella frågor är oviktiga. Mening, sammanhang och relationer betyder mycket för hur människor mår. Min kritik gäller regeringsuppdraget till Folkhälsomyndigheten. En myndighet bör ägna sig åt sitt kärnuppdrag och evidensbaserat folkhälsoarbete. I stället beställde regeringen en definition av ett begrepp som saknar vetenskaplig grund. Efter ett års arbete konstaterade myndigheten att det saknas en entydig definition och vetenskapligt stöd för mätmetoderna. Sådan begreppsutveckling hör inte hemma i ett myndighetsuppdrag.
Vad ser du för risker med att staten arbetar med frågor som mening, livsåskådning och hopp?
– Det är inte statens uppgift att definiera vad ett meningsfullt liv är eller värdera människors livsåskådning. Uppdraget har resulterat i kartläggningar, seminarier och förslag om fortsatt utredning. Ingen blir friskare av det. Folkhälsomyndigheten har begränsade resurser och bör koncentrera sig på sina kärnuppgifter.
Om existentiella frågor påverkar välbefinnandet, vem bör ansvara för dem?
– Vården har alltid mött patienters existentiella frågor, exempelvis vid svåra besked och i palliativ vård. Det behövs inget nytt begrepp eller någon myndighetssatsning, utan tid och kontinuitet i vårdmötet. Mening skapas där den alltid skapats, i familj, vänskap, kultur, föreningsliv och trossamfund. Vill vi forska om sambandet mellan mening och hälsa bör universiteten göra det med samma metodkrav som all annan forskning.