Klockan är strax före 18 på Boulevard de Sébastopol i Paris, och cyklister färdas i lämmeltåg i båda riktningarna på den tvåfiliga cykelvägen som löper längs gatan. Att köra om någon här kan leda till en frontalkrock.
Ändå försöker många.
En bit upp på boulevarden, vid korsningen med Rue Réaumur, sicksackar cyklisterna våghalsigt mellan bilar och bussar. En del kör mot rött och möts av ilskna tutanden och okvädesord på franska. Skränet dränks av en siren från en polisbil, som även den frustrerat försöker ta sig fram.
14 500 cyklister passerar den här korsningen varje vardag.
Taxichauffören Outhmane, 60, skakar på huvudet.
– Det är katastrof! Jag vill ha tillbaka det som det var förut.
Han drömmer sig tillbaka till en tid då det var ont om cykelbanor i Paris.
– Jag har arbetat som taxichaufför i 30 år och har aldrig sett staden så smutsig och kaotisk. Cyklisterna respekterar ingenting. Inte ens fotgängarna vet hur man ska bete sig längre. De kliver rätt ut i gatan – nej, ärligt talat, folk är inte civiliserade längre, säger Outhmane.
På andra sidan boulevarden står Charlotte Nenner och ser bilar och cyklister svischa förbi. Hon kandiderar för De gröna (Les Écologistes) i lokalvalen nu på söndag. Och hon erkänner utan omsvep att det blivit stökigare i trafiken.
– Vi behöver lära oss leva tillsammans, och lära ut trafikreglerna redan i skolan. Men att det ser ut så här beror framför allt på att det är för många cyklar på för liten yta. Bästa sättet att lösa det är att bygga fler cykelbanor. Här på Boulevard de Sébastopol föreslår vi i den rödgröna koalitionen att man bygger ytterligare en tvåfilig cykelväg, på andra sidan gatan, säger Charlotte Nenner.
Hon pekar mot taxifilen där 60-årige Outhmane väntar på en körning.
– Det finns plats, man måste bara ta den! säger Charlotte Nenner.
I det borgmästarval som hålls på söndag finns två tydliga alternativ. Socialistpartiets kandidat Emmanuel Grégoire går till val på att bygga fler cykelvägar, i samma anda som den avgående borgmästaren Anne Hidalgo. Han har stöd av De gröna och Kommunistpartiet.
Mot Grégoire står högerpolitikern och förre kulturministern Rachida Dati, som vill bromsa utbyggnaden och få ordning på trafiken med striktare regler för cyklister.
– Jag vill ha lugn och ro i det offentliga rummet och att trafiken flyter som den ska, säger Dati, som varit folkvald i det sjunde arrondissementet, där Eiffeltornet ligger, och gjort sig känd för att motarbeta cykelstråk.
Charlotte Nenner är orolig.
– Om högern vinner tror jag att det blir totalstopp för åtgärder som syftar till att begränsa biltrafiken och öka cyklandet.
Hon har varit med och sett till att antalet cykelbanor i Paris sexdubblats sedan 2001 – från 25 till totalt 150 mil. Samtidigt har biltrafiken halverats och luftkvaliteten förbättrats avsevärt.
Nio procent av Parisborna cyklar nu till jobbet varje dag. Det är en mindre revolution i denna stad.
När DN:s korrespondent gav sig ut i Paris-trafiken år 2016 var det fortfarande lätt att känna sig ensam och utsatt som cyklist. Trots att hyrcykelsystemet Vélib hade införts 2007 skulle det dröja till senhösten 2019 innan Parisborna tog till sig cyklandet på allvar.
Då paralyserades kollektivtrafiken av en lång strejk som tvingade tusentals Parisbor att ta cykeln till skolan och jobbet under flera veckors tid. När pandemin sedan slog till, i mars 2020, fortsatte många att cykla för att slippa trängas i tunnelbanan.
Borgmästaren Anne Hidalgo såg snabbt en möjlighet: Hon lät måla vita linjer och cykelsymboler på hundratals gator, för att ge cyklar företräde. Månaderna därefter byggdes cykelbanor med fysiska avgränsningar på gator som Rue de Rivoli, utanför Louvren.
En rad torg och rondeller har gjorts grönare och fått cykelinfrastruktur, och omkring 300 smågator vid stadens skolor är numera helt bilfria. Ett nät av cykelvägar binder samman Paris olika delar, och cykelställ finns i nästan varje gathörn.
Problemet är bara att cyklisterna har blivit så många.
– Det har blivit svårt att hitta hyrcyklar, och de är ofta trasiga. Så något fungerar inte riktigt som det ska. Men att det är kaotiskt i trafiken, det är ju som det är i Paris – ja, lite av charmen! säger 21-årige Pierre vid ett rödljus.
26-åriga Judith invänder:
– Jag gillar cykelbanorna, men jag tycker att man borde ha planerat dem bättre. För nu är det lite aggressiv stämning här. De som inte kan eller vågar cykla, som äldre eller funktionshindrade, behöver också alternativ, som fler bussar och tunnelbanetåg.
Trafikolyckorna minskar totalt sett i Paris, men i början av året har flera cyklister mist livet i uppmärksammade olyckor.
Högerns Rachida Dati menar att den snabba utbyggnaden av cykelbanor lett till en farlig oreda i trafiken. Hon har slutit en allians med mittenkandidaten Pierre-Yves Bournazel, som vill skapa en ny trafikpolis för cykelvägarna.
Om Dati också kan locka en del av högerradikala Sarah Knafos väljare, kan det leda långt på söndag. Knafo har dragit tillbaka sin kandidatur, efter att ha fått 10 procent av rösterna i första omgången. Hon har tidigare krävt att biltrafiken ska återinföras på floden Seines kajer.
De rödgrönas 25 år långa maktinnehav i Paris är därmed hotat. Särskilt som Emmanuel Grégoire stängt dörren för en allians med vänsterradikala Det okuvade Frankrikes förstanamn Sophia Chikirou.
– Det är tragiskt – och ett stort misstag. Nu finns en risk för att den här staden får ett högerstyre i stället, säger svensk-franske Ulf Clerwall, som i sex år varit folkvald för De gröna i tionde arrondissementet i Paris.
När detta skrevs hade Chikirou ännu inte dragit sig ur. I praktiken innebär det att Grégoire ser ut att gå miste om många vänsterröster.
En annan central fråga i söndagens val är bostadsbristen, som DN tidigare rapporterat om.
– När man bygger ut cykelvägar och gör staden grönare, leder det nästan automatiskt till ökad gentrifiering, med högre hyror och bostadspriser. Då måste man vidta åtgärder, så att folk med lägre inkomster har råd att bo kvar, säger Ulf Clerwall.
Det rödgröna styret har infört ett tak för hyreshöjningar och satsat på offentligt ägda bostäder med subventionerade hyror. I dag består 25 procent av bostadsbeståndet av den sortens subventionerade lägenheter. Grégoire vill höja dess andel ytterligare, till 30 procent.
Rachida Dati tycker, å sin sida, att det är viktigare att satsa på underhåll av de subventionerade bostäder som redan finns.
Fakta.Enad höger mot rödgrönt styre
● På söndag hålls den andra och avgörande omgången i lokalvalen i Frankrike, då 34 945 kommuner utser sin ledning.
● I huvudstaden Paris har den socialistiska borgmästaren Anne Hidalgo valt att inte ställa upp till omval, och det regerande vänsterblocket representeras i stället av Emmanuel Grégoire, som fick 38 procent i första valomgången.
● Mot honom står högerns Rachida Dati (25 procent), som inför andra omgången gått samman med mittenkandidaten Pierre-Yves Bournazel (11 procent). Även högernationalistiska Sarah Knafo (10 procent) har dragit tillbaka sin kandidatur i andra omgången, för att gynna Dati.
● På vänsterkanten utmanas Emmanuel Grégoire av Det okuvade Frankrikes kandidat Sophia Chikirou, som fick 12 procent i första valomgången.
Läs mer:
28 år och ultraliberal – Louis Sarkozy utmanar på Franska rivieran
Erik de la Reguera: Nationell samling går framåt – men allianser avgör
Bor granne med Louvren – får hyran sponsrad av kommunen
