Karin Eriksson: Løkkes drag kan bli förebild för Sverige

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

En liberal politiker drömmer om brett samarbete över blockgränsen, men gillar läget och tar plats i en rödgrön regering.

Nej, den här dagen handlar det inte om företrädare för det svenska Centerpartiet utan om Lars Løkke Rasmussen, partiledare för mittenpartiet Moderaterne, och dansk politiks mest erfarna räv. Hans liberala mittenparti Moderaterne blev tungan på vågen i Folketinget efter valet i mars och valde än en gång att göra upp med socialdemokraten Mette Frederiksen.

Nu fortsätter han som utrikesminister efter den rekordlånga regeringsbildningen på 71 dagar.

För kung Frederik X är onsdagen en historisk dag – det är första gången som han som regent får ta emot ministrarna i en ny regering. För Lars Løkke Rasmussen är färden i statsrådsbilen till slottet business as usual. Han fick sin första ministerpost i Anders Fogh Rasmussens borgerliga regering 2001, samma år som tvillingtornen föll i terrorattacken mot New York den 11 september. Han var statsminister för borgerliga Venstre i två regeringar, innan han lämnade över makten till Frederiksen sommaren 2019. Sedan startade han ett nytt parti, för att fixa ett blocköverskridande samarbete efter valet 2022. Nu fortsätter han som partiledare och statsråd i en rödgrönlila regeringskonstellation, med stöd av Enhedslisten på vänsterkanten.

Ett märkligt öde, konstaterar de politiska kommentatorerna i Danmark. Men danska Moderaterne är inte märkligare än svenska Centerpartiet.

Kanske kan man säga att Elisabeth Thand Ringqvist (C) och Magdalena Andersson (S) har valt den danska modellen – där man går till val som enskilda partier och gör upp efter väljarnas dom. Fördelen är att man får en valdebatt om annat än det politiska spelet. Nackdelen är att många idéer hamnar i papperskorgen när partierna ska kompromissa.

Regeringsöverenskommelsen mellan Socialdemokratiet, Moderaterna, Socialistisk Folkeparti och De radikale är obligatorisk läsning för svenska politiker. Den är en fingervisning om vad som väntar efter svenska riksdagsvalet, om opinionssiffrorna står sig.

Formellt vill partierna i den nya danska rödgrönlila koalitionen använda etiketten fyrklöverregering. ”Klöverregeringen” funkar kanske bra på svensk slang.

Nästan alla utom de danska grisbönderna ska få det bättre. Gratis tandvård, gratis buss och tåg för alla, halverad moms på mat och ingen moms alls på frukt och grönsaker. Mer pengar till skolan och kampen mot psykisk ohälsa bland unga, stärkt stöd till barnlösa och större resurser till folkhälsan, och tillråga på allt ska helgdagen Store Bededag återinföras från 2030. Dricksvattnet räddas med besprutningsförbud.

Samtidigt har Lars Løkke Rasmussen och Moderaterne kopplat greppet om den ekonomiska politiken. Borta är Socialdemokratiets idéer om en ny förmögenhetsskatt. I stället blir det skattelättnader för människor med medelgoda inkomster och mycket goda inkomster, när ”mellanskatten” och ”topptoppskatten” avskaffas.

Frågan är fortfarande hur många av reformerna ska finansieras.

Oppositionen med Venstres ledare Troels Lund Poulsen tycker att det verkar som om de fyra partiledarna i den nya regeringskoalitionen har gått och fyllt en stor varukorg på stormarknaden – utan att tänka på räkningen vid kassan. Konservative Folkepartis ledare Mona Juul talar om ”syltekrukker” som är ett uttryck för att man gömmer problem i syltburkarna.

Företrädarna för den svenska högerregeringen kan kanske använda Danmark för att varna för motståndarnas överbudspolitik. Problemet är bara att de i sådana fall får kritisera skattelättnader, sänkt matmoms och subventionerad kollektivtrafik. Det vill säga Tidölagets reformer.

Fakta.Regeringen och mandaten

Det krävs 90 mandat för att få majoritet i Folketinget. Den nya regeringen har blott 82. Socialdemokratiet: 38 mandat. Socialistisk Folkeparti: 20 mandat. Moderaterne: 14 mandat. Radikale Venstre: 10 mandater. Enhedslisten på vänsterkanten, med 11 mandat, blir stödparti.