Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”Toskete” är ordet för dagen i Norge. Något är knäppt, absurt, bortitok. Närmare bestämt Vita husets motiv för att höja tullarna för Norge till 12,5 procent.
Enligt Vita huset är syftet att sätta press på länder som anses ha otillräckliga regler eller kontroller för att stoppa import av varor som tillverkats med tvångsarbete.
Helt toskete, tycker Harald Magnus Andreassen, chefsekonom i Sparebank 1 Markets.
– Jag har inte sett någon forskare dra slutsatsen att det är en rimlig analys att påstå att Norge och Europa gör för lite för att motverka tvångsarbete, medan USA gör mer, säger han till det statliga public service-bolaget NRK.
Klart är att Trumpadministrationen letar efter för nya motiv för handelskriget efter motgången i Högsta domstolen i vintras. Vita husets tidsbegränsade tullar löpte ut natten till fredagen. Nu testar administrationen ett annat utrymme i handelslagen från 1974.
Tullsatsen för Sverige och EU ligger kvar på 10 procent. Men Norge hör till de länder som får en höjning till 12,5 procent. Därför hörs stora protester från Oslo.
Den norska vreden blir än mer begriplig, om man backar bandet till den 24 april förra året. Det var då som Norges statsminister Jonas Gahr Støre gästade Vita huset ihop med finansministern Jens Stoltenberg, känd som Trump-viskare under sin långa sejour som Natos generalsekreterare.
Det blev en mycket artig tillställning, där Trump utmålade Norge som en möjlig allianspartner i tull- och handelskriget. ”Norrmännen är storartade affärsmän”, förklarade han inför mötet. Han slog också fast att det var en stor ära att ha den ”högt respekterade, fantastiske statsministern av kungariket Norge” på besök och tackade särskilt sin ”gode vän” Stoltenberg för goda insatser.
Jonas Gahr Støre förklarade att han satte stort värde på tonen, och att mötet blivit ”en bekräftelse på ett väldigt gott samarbete”.
Den norske statsministern valde också att berömma den amerikanske presidenten för framstegen i förhandlingarna om ett fredsavtal i Ukraina. ”Båda parter måste leverera”, sade Støre. Ett uttalande som kritiserades som en eftergift mot Rysslands anfallskrig, bland annat från DN:s chefredaktör Peter Wolodarski.
Sedan Donald Trump återvände till Vita huset för ett och ett halvt år sedan har opinionsbildarna grälat om nyttan med att upprätthålla goda relationer med USA. Det är lätt att döma ut de europeiska ledare som försökt blidka Trump som inställsamma och naiva.
Facit så här långt är kanske blandat. Vita huset har trots allt inte vänt Nato ryggen eller övergett Ukraina. EU och USA har någon sorts kompromiss om tullarna.
Men någon fred i Ukraina har det inte blivit. Däremot ett krig i Iran, som gör Norge till ofrivillig krigsprofitör, med nya stora inkomster till oljefonden.
Trump är mycket väl medveten om Norges rikedomar.
”De har en fantastisk fond, det är en stor fond, och de har inga skulder, så jag tror att de förmodligen är villiga att betala oss mer än så, hoppas jag”, sade han i april förra året. Det var en signal om att han inte skulle backa i tullkriget, trots allt.
Hans översvallande omdömen om de norska gästerna handlade nog snarare om att försöka få den norska regeringen att bryta mot den rådande ordningen och se till att han fick Nobels fredspris.
Det blev ingen medalj för den amerikanske presidenten. Han har inte dolt sin besvikelse. Under Grönlandskrisen skickade Trump ett brev till Støre, där han slog fast att han inte längre hade någon skyldighet att ”tänka enbart på fred”.
Här är vi nu: Ett ordkrig mellan Oslo och Washington.
Läs mer:
USA höjer tullar för Norge men inte EU: ”Helt orimligt”
