Yayoi Kusama växte upp i Matsumoto i Japan och har beskrivit en ångestfylld barndom med föräldrar som försökte hindra henne från att måla. Hon skickades i stället ut för att spionera på sin pappa och hans utomäktenskapliga affärer. Hon har sagt att det skapade en sexuell ångest och samtidigt en besatthet av sex som präglat hennes konst. Hon har även sagt att hon tror att hon föddes till att bli konstnär.
I 13-årsåldern drabbades hon av hallucinationer med blixtar, fält av prickar och talande blommor. Hon har berättat att hon senare tog med sig de upplevelserna in i sin konst. Hon började använda prickmönstren i sina verk redan i de första utställningarna i början av 1950-talet.
Kusama beskrev de hallucinatoriska upplevelserna som ett upplösande av jagets gränser. I sin konst har hon med de oändliga näten av prickar och användningen av speglar velat återskapa känslorna av en värld utan gränser och en oändlig tomhet.
Efter att ha studerat den traditionella japanska måleritekniken nihonga vid ett konstuniversitet i Kyoto flyttade hon knappt 30 år gammal till New York och började röra sig i stadens konstavantgarde. Under det sena 60-talet var hon en del av den amerikanska hippiekulturen och anordnade bland annat evenemang där deltagarna nakna målade prickar på varandras kroppar.
Hennes verk, skapade i gränslandet mellan måleri och skulptur, bestod ofta av stora konceptuella landskap av prickiga föremål. De har bland annat beskrivits som popkonst, surrealism, och abstrakt expressionism. Hon själv ville helst inte beskrivas och fångas in av någon konstriktning.
Kusama var under stora delar av sitt liv plågad av sitt psykiska mående. Hon tillbringade frivilligt längre perioder på psykiatriskt sjukhus, och även under de sista åren av sitt liv levde hon frivilligt intagen.
I slutet av 70-talet återvände Kusama till Japan och Tokyo. Där utvidgade hon sitt konstnärskap till att omfatta mode, givetvis med prickiga tyger. Under 80-talet hade världen släppt fokus på henne, men mot slutet av decenniet gjorde hon några större utställningar, bland annat i New York. 1993 medverkade hon på konstbiennalen i Venedig, där hon gjorde succé och fick sitt verkligt stora genombrott.
Kusama kom med tiden att bli en av världens mest älskade konstnärer. Hennes psykedeliska landskap uppskattades för hur de samtidigt utstrålade värme och lekfullhet, och för hur de var lika fascinerande för barn som för vuxna.
2016 kunde svenska konstintresserade se en omfattande utställning med Kusamas verk på Moderna museet i Stockholm. Den spände över hela hennes tid som konstnär, från 50-talet fram till 2000-talet, men med fokus på det hon skapade under 80-talet. Även utanför museet var trädens stammar inklädda i prickiga tyger.
Ända fram mot slutet av sitt liv var hon aktiv och målade varje dag. I samband med en större retrospektiv utställning i Hongkong 2023 sade hon att hon aldrig kände någon brist på idéer: ”Jag ska fortsätta skapa min värld i vördnad för livet, och uttrycka ett budskap om kärlek, fred och universum.”