Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Av allt som har skrivits om existentiell hälsa på senaste tiden hör Christer Sturmarks och Richard Levis artikel ”Låt inte religion dominera frågan om existentiell hälsa” till det mer förvirrade (16/7).
Debattörerna hävdar här att jag skulle använda myndighetsresurser för att ”appropriera begreppet” existentiell hälsa och ”förvandla det till något som är nära kopplat till ’andlig utveckling’”. Men som belägg för detta anförs just… ingenting. De svepande formuleringarna förmår inte dölja att resonemanget saknar fakta. Något annat hade också varit förvånande, för det finns ingenting att anföra.
De svepande formuleringarna förmår inte dölja att resonemanget saknar fakta
Jag har aldrig gjort någon sådan koppling, ej heller nämns någonting om andlig utveckling vare sig i uppdraget till Folkhälsomyndigheten eller i något annat beslutsunderlag från Socialdepartementet. Jag har heller gjort anspråk på att äga eller definiera begreppet existentiell hälsa – tvärtom har arbetet byggt på vägledning från en organisation vi i Sverige gärna lyssnar till, nämligen WHO och uppdraget till Folkhälsomyndigheten inkluderade att kartlägga och söka definiera begreppet i svensk kontext. Och fler tycks vara intresserade av att diskutera ämnet. Inte minst Kungliga Vetenskapsakademien, som uppmärksammat det i en konferens om existentiell hälsa och resiliens – om att skapa mening, hopp och tillhörighet i samhället och livet.
Detta hindrar självklart inte andra från att definiera existentiell hälsa på sitt sätt. Som Folkhälsomyndigheten visade i sin första rapport, finns det många samhällsaktörer som själva uppfattar att de – utifrån olika definitioner av existentiell hälsa – arbetar med insatser kopplade till existentiella frågor. Även Sturmark verkar vilja vara en sådan aktör som främjar meningssökande.
I det aktuella fallet tycks dock sökandet efter mönster ha spårat ur
I det aktuella fallet tycks dock sökandet efter mönster ha spårat ur. Debattörerna upprepar mellan raderna den återkommande felaktigheten att anledningen till skiftet av generaldirektörer för Folkhälsomyndigheten skulle hänga ihop med det i sammanhanget begränsade uppdraget om existentiell hälsa. Någon sådan koppling finns inte. Men det blir förstås en användbar fond när Sturmark och Levi målar upp dramatiska hotbilder och närmast febriga fantasier. Men sådant skapar ingen mening i tillvaron. Det är bara vilseledande.
Läs mer:
Christer Sturmark och Richard Levi: Låt inte religionen dominera frågan om existentiell hälsa
Lisa Magnusson: Vi ska inte slösa en enda skattekrona på ”existentiell hälsa”