Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
JD Vance är på väg till Pakistan, kablades det ut i början av veckan. Vicepresidenten var redo för förhandlingar med Iran. Eller förhandlingar och förhandlingar – Teheran ska underteckna det avtal han skickade med, förklarade Donald Trump.
Lite senare meddelades att Vance var på väg till Vita huset, resan var pausad, iranierna tänkte inte dyka upp. Sedan kom beskedet att de var beredda om USA:s blockad togs bort, vilket Washington avfärdade. Vance sades ändå vara på stand-by. Nu kommer nya uppgifter om att samtal ska vara på gång. ”Det är möjligt!”, utropar Trump, kring chanserna till ett genombrott.
Faktum är att i nuläget ser det inte ut att finnas några förutsättningar att nå ett avtal över huvud taget.
Det är lockande att konstatera att som med allt annat i detta krig så är situationen kring förhandlingarna högst oklara, att allt skiftar från en stund till nästa. Det är ändå att vara generös. Faktum är att i nuläget ser det inte ut att finnas några förutsättningar att nå ett avtal över huvud taget.
Donald Trump ändrar sig ständigt om sina mål med kriget, men på ett par punkter är han konsekvent: (1) Irans uran ska bort, landet får inte ha möjlighet att anrika mer. (2) Hormuzsundet ska öppnas, och Teheran ska förlora förmågan att ensidigt stänga det.
Båda dessa punkter vägrar regimen att gå med på.
Trump har en enkel taktik för att få den att böja sig: hota med att bomba Iran tillbaka till stenåldern eller att svälta ut landet genom en blockad. Problemet med den taktiken är att den utgår från antagandet att regimen bryr sig om iranierna.
Men det handlar om en diktatur som skoningslöst mördade tusentals – kanske så många som 30 000 – människor i januari. Ayatollorna har inga problem med att iranierna lider och dör.
Det internationella energiorganet IEA varnar för att vi står inför en energikris värre än de 1973 och 2022 – tillsammans.
De kan också se att USA:s president tvekar inför att göra det som verkligen krävs: Han verkar inte vilja skicka in amerikanska soldater för att föra ut uranet eller inta nyckelpositioner kring Hormuzsundet. Och de ser så klart klockan, som tickar mot mellanårsval samtidigt som Trumps opinionssiffror vänder nedåt.
Båda sidor har intresse av förhandlingar. Trump för att han vill ha en uppgörelse; Iran för att spela av tiden. Men ett avtal – det är långt borta.
Trump är oförutsägbar. Han kan utropa seger och sticka. Det går att tänka sig en uppgörelse under bordet där Iran öppnar Hormuz – men behåller möjligheten att stänga sundet och får en del av sina frysta tillgångar upptinade.
Men det allra mesta pekar på att vi bara är i början av det här.
Det internationella energiorganet IEA varnar för att vi står inför en energikris värre än de 1973 och 2022 – tillsammans. Näringsminister Ebba Busch upprepade på onsdagen just detta budskap. Men regeringen har hittills nöjt sig med sänkta drivmedelsskatter, så att alla ska ha råd att gasa på in i kaklet.
Det räcker inte som förberedelse för det som väntar – inte på långa vägar.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Moderaterna borde inte hjälpa Vänsterpartiet in i regering
Amanda Sokolnicki: Det finns bara en allsmäktig gud, och han heter Donald Trump
