Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Moderata ungdomsförbundet har återkommande delat ut hamburgare när det vankats vegetariska dagar i skolmatsalen. Att göra politik av om det är kött- eller sojafärs i pastasåsen hade med fördel kunnat stanna där. Men på senare tid har även vuxna politiker ägnat sig åt köttpopulism.
Redan strax efter att han tillträtt slog landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) fast att han äter kött nästan varje dag och Tidökollegan Jimmie Åkesson (SD) har understrukit att han ”äter väldigt mycket kött”. Det står givetvis båda fritt. Men politiker bör låta bli att projicera sina privata matpreferenser på andra.
För hälsomässigt är saken enkel. Många skulle må bra av att äta betydligt mindre rött kött – särskilt charkprodukter som korv och bacon – och mer grönsaker, frukt och baljväxter.
Hamburgarpopulism bör trots allt snarare höra ungdomsförbunden till.
Det vet Livsmedelsverket, vars senaste råd som presenterats under mandatperioden följer de nordiska näringsrekommendationerna och bygger på en stor genomgång av forskningsläget. När de ännu bara var på förslag sågades de dock av Kullgren, som gav myndigheten bakläxa och betonade köttets betydelse, vilket är att politisera en fråga där vetenskapen är tydlig.
Samma sak gäller Livsmedelsverkets nationella riktlinjer för skolmat, som uppdaterades i början av året. Av hälsoskäl rekommenderas numera max 125 gram rött kött i veckan per barn till skollunch: ungefär 12 till 14 köttbullar eller en hamburgare. Och köken uppmuntras även att laga ”hybridrätter”, där köttet blandas med exempelvis baljväxter som bönor och linser.
Med tanke på att forskning visar på en ökning av tarmcancer, kopplat till rött kött, och syftet med riktlinjerna är att ”främja hälsa hos barn som växer och utvecklas” är det en bra förändring. Men det tycker inte Kullgren, som kallar de evidensbaserade kostråden för ”tvångsvegetariska luncher”. Och här har han stöd av Jimmie Åkesson, som i sitt vårtal nyligen framförde kritik mot vad han beskrev som en politiskt styrd utveckling av skolmaten, vilket han vill motverka genom att införa mer kött på tallrikarna.
Men det är inte Livsmedelsverket som politiserar luncherna, utan Åkesson och Kullgren. Som flera aktörer inom skolmåltidsområdet skrev i veckan är mer växtbaserade inslag inte uttryck för ideologi, utan för en ökad kunskapsbas (Altinget 12/5). Och elevernas näringsintag förtjänar bättre än att användas som slagträ i kulturkriget, där SD och KD offrar barns hälsa för att vinna köttpolitiska poäng i valrörelsen.
Hamburgarpopulism bör trots allt snarare höra ungdomsförbunden till.
