Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
När Iran blockerade Hormuzsundet efter USA:s attack i slutet av februari stod europeiska länder inför en oväntad energiprischock. Igen. Precis som efter Rysslands invasion av Ukraina fyra år tidigare, när problemet med rysk gas blev uppenbart.
Det stora beroendet av just Putins fossila bränslen har fasats ut, men energiförsörjningen är uppenbarligen fortfarande sårbar.
Flaskhalsarna, ”chokepoints” som kan strypa världshandeln, är många. Det kan kännas som att vår kontinent är fast i det ena beroendet efter det andra.
När Donald Trump drog igång sitt tullkrig rusade många ledare till Kina för att stärka handelsrelationerna. Det senaste året har bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands Friedrich Merz, premiärministrarna i Irland, Finland och Portugal, och flera EU-ledare besökt jätten i öst. Det finns dock anledning till att anta försiktighet.
När Donald Trump drog igång sitt tullkrig rusade många ledare till Kina för att stärka handelsrelationerna.
Xi Jinping har ett högt uppsatt mål om att inte hamna i ännu ett ”århundrade av förnedring”. Han har en långsiktig plan för att dominera världshandeln, och de politiska musklerna att använda sin makt. Något som inte minst visade sig i hur resolut Kina satte hårt mot hårt i Trumps handelskrig. Landet har också makt över flera flaskhalsar i världen, som kan ha stor påverkan över ekonomin just likt Hormuzsundet.
Resten av världen behöver kinesiska mineraler för teknik och industri – vilket Peking gärna utnyttjar genom att svinga med exportrestriktioner när andra inte gör som regimen vill. Och Xi är fast besluten att återta Taiwan, och har sett till att utföra flera övningar i att blockera ön från världen. Taiwan producerar majoriteten av världens halvledare och avancerade datachip. Ju mer Europa behöver Kina, desto svårare att sätta press på landet att låta Taiwan förbli fritt.
Hormuzsundet behöver vara en väckarklocka för att minska EU:s svagheter.
Idéhistoriken Johan Norberg föreslår att Europa utvecklar egna flaskhalsar – ett maktmedel som gör oss mindre sårbara (EFN 10/5). Han lyfter också en rapport som visar att EU faktiskt har många kritiska produkter där både USA och Kina är beroende av import från unionen.
Lika viktigt är att diversifiera handelsmönster. Där är nya frihandelsavtal med Sydamerika och Sydostasien samt Australien kritiska.
Det är också dags att trappa upp – snarare än som nu sakta in – klimatarbetet. Europeiska länder måste minska behovet av fossila bränslen, och i stället skapa egen förnybar energi.
Europa får inte hamna i ett eget århundrade av förnedring, slungat mellan stormakter. För det behöver vi gå från chockerad insikt till handling.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Putins ynkliga parad säger mycket om hur kriget går
Anna Hedenmo: När kvinnan gav sig på mitt barnbarn var det något som brast
