Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Andreas Norlén (M) får fortsätta fyra år till som talman. Detta efter att Vänsterpartiet valt att rösta med Tidölaget i stället för med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet, som stöttade Johanna Haraldsson (S).
Nu råder fullt krig mellan S och V, basunerar rubrikerna ut. Magdalena Andersson (S) har avsagt sig sonderingsuppdraget och menar att Nooshi Dadgostar får försöka bilda regering med sina nya kompisar till höger i stället.
V-ledaren säger i sin tur att rösten på Norlén inte handlar om politik över huvud taget: Moderaten Norlén är bara ovanligt kompetent.
Nog finns det betydande drag av politisk teater över det hela.
Norlén har gjort ett habilt jobb som talman de senaste åtta åren. Men inte bättre än företrädare som Björn von Sydow (S) och Per Westerberg (M). Vad som utmärker honom är att han gillar att synas, visa upp sina hemodlade tomater och ta med sin fru på jobbresor. Det kan man mycket väl tycka är charmigt, men det gör honom inte unikt lämpad att leda riksdagens arbete.
Regeringsbildningen styrs i grund och botten av mandatfördelning och partiernas förmåga att hantera denna. Valet av Andreas Norlén ändrar inget av detta.
Norlén var talman under den långa regeringsbildningen 2018 och har talat om sina slutsatser från den, inte minst att det kan vara klokt med ett högre tempo. Och visst, snävare deadlines och det ökade tryck som följer av ett par misslyckade statsministervoteringar kanske får partier att mjuka upp sina röda linjer – men det ökar också risken för ett extra val av misstag, ifall någon är beredd att flytta på sig, men inte får tid nog att göra det.
Över lag finns en tendens att överskatta talmannens betydelse. Regeringsbildningen styrs i grund och botten av mandatfördelning och partiernas förmåga att hantera denna. Valet av Andreas Norlén ändrar inget av detta.
Vad Nooshi Dadgostar vill är självklart att visa att hon menar allvar med sitt krav på ministerposter. Hon tänker inte kompromissa om annat innan det är tillgodosett. Och hon är beredd att trycka till Socialdemokraterna för att få som hon vill.
Det kommer V-ledaren säker att göra igen, när det är dags för statsministeromröstningar.
Magdalena Andersson i sin tur vet naturligtvis att det inte är aktuellt att V bildar regering med Tidöpartierna, lika lite som att C skulle göra det. Hon vet att de parlamentariska grundförutsättningarna ligger fast.
Det är V som står och tjurar vid sidan av och vägrar att prata om annat än vilka fina poster Dadgostar och hennes kompisar ska få.
I praktiken finns två vägar fram till en ny regering. Antingen finner Socialdemokraterna och Moderaterna varandra – eller så kommer de fyra partierna i oppositionen överens.
Det betyder inte att måndagens händelser saknar relevans.
För vad som visades var att S, MP och C kan få ihop det. De enades om en talman. De kan gå på möten, ta en fika och komma överens.
Det är V som står och tjurar vid sidan av och vägrar att prata om annat än vilka fina poster Dadgostar och hennes kompisar ska få.
Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson kan brygga hur mycket kaffe hon vill. Men det är inte C som låser fast sig vid regeringskrav. Det är inte C som vägrar att föra diskussioner om sakfrågor. Det är inte C som röstar med Tidögänget och riskerar att stjälpa den majoritet som vann valet.
Om Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielsson driver det här hela vägen till ett extra val, så är det viktig information för de rödgröna väljarna.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Med Tidöpartierna i regering behövs ingen politisk satir
DN:s ledarredaktion: Magdalena Andersson kan inte vänta på Vänsterpartiet