En landsvägsmina detonerade på onsdagen i byn Majdal Zoun i den del av södra Libanon som Israel ockuperar. Två israeliska soldater dödades och fyra sårades svårt. Israel svarade med häftiga attacker mot Hizbollah-rörelsen, men på kvällen, efter konsultationer Washington–Beirut–Jerusalem, stabiliserades läget och ländernas regeringar meddelade att fredsprocessen fortsätter.
En libanesisk regeringskälla säger till tidningen Nidaa Al-Watan att demilitariseringen av södra Libanon går långsamt ”eftersom Hizbollah inte samarbetar, och Israel envisas med att attackera varje upptänkligt hot”.
Avväpningen av Hizbollah och Libanons andra utomstatliga väpnade grupper, som Hamas och Islamiska jihad, har börjat i tre byar som fått status av ”pilotprojekt”. Den libanesiska armén, som har avväpningen på sin lott, betraktas med misstro av Israel, som insisterar på att självt inspektera avväpnade områden. Libanons regering vill att USA skall agera opartisk observatör, men USA vill inte skicka soldater till området. Frankrike har erbjudit sig att medverka men har fått nej av USA.
Saudiarabien, som jämte USA och Frankrike är fredsprocessens beskyddare och den libanesiska regeringens viktigaste stöd i Arabvärlden, har också avböjt att spela en mer aktiv roll på fältet. Saudierna inser att Libanons öde i mycket hänger på hur det går i den större konflikten, den mellan Iran-lägret och USA. Om den iranska regimen överlever så kommer dess ombud Hizbollah inte att låta sig avväpna godvilligt, hur stora diplomatiska ansträngningar som än görs. På sistone, uppmuntrad av Irans framgångar både i Persiska viken och i Röda havet (där huthimilisen svårt decimerat saudisk sjöfart), har Hizbollahs ledare Naim Qassem riktat allt mer hotfulla budskap till Libanons ledning, som är en allians mellan kristna och sunnimuslimska intressen. Onsdagens attack mot den israeliska styrkan var av allt att döma ett försök att lamslå Libanons fredsförhandlingar med Israel, som Hizbollah kallar ”förräderi”.
Läs mer:
Fler texter av Nathan Shachar.
