Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Den amerikanska feministikonen Gloria Steinem är död. Och till hennes många fienders förtret blev hon inte bara hela 92 år gammal utan levde också ett rikt liv – hon hade en stor, vald familj, som hon kallade det, och otaliga vänner, dejtade en massa spännande män, var vacker och slagfärdig, och fick så oerhört mycket gjort. Inte minst för kvinnokampen.
Det stora genombrottet kom 1963, när hon rapporterade undercover om misogynin och de usla arbetsvillkoren för tjejerna i Hugh Hefners porrimperium. Därefter fick hon börja skriva för de stora tidningarna.
Hon använde sin plattform till att strida för kvinnors lika rättigheter, och lika lön, för homosexuellas rättigheter, mot könsstympning. Hon var med och grundade den första amerikanska tidskriften av kvinnor för kvinnor, Ms. Magazine, som nu över ett halvt sekel senare fortfarande utkommer med fyra nummer om året.
Ja, i mycket var hon tidig, men inte i allt: vad gällde transfrågan kände hon instinktivt ett motstånd, så där som många feminister av det äldre gardet gjort. De som kämpat för idén att det inte finns några egentliga skillnader mellan män och kvinnor, annat än fysiskt, att könsidentitet är ett socialt påfund: en roll.
Gloria Steinem ansåg att feminister gjorde rätt i att känna sig obekväma med transpersoner. Men hon var inte sämre än att hon senare kunde ändra sig och be om ursäkt – kanske i enlighet med sin devis om att empati är den mest radikala av mänskliga känslor.
Hon var inte sämre än att hon senare kunde ändra sig och be om ursäkt – kanske i enlighet med sin devis om att empati är den mest radikala av mänskliga känslor.
Det jag främst tänker på när jag hör hennes namn är dock kampen för aborträtten.
Gloria Steinem ville inte ha några barn. Hennes egen uppväxt var hemsk – familjen kuskade landet runt i en husvagn, och döttrarnas skolgång var sporadisk. När fadern lämnade familjen blev Gloria och hennes syster ensamma kvar med sin svårt psykiskt sjuka mor som bara höll sig förankrad i verkligheten med en skör tråd, och som dessutom kunde bli våldsam under sina hallucinationer. Som Gloria Steinem själv såg det var denna kvinna i praktiken hennes barn, och det kunde räcka så.
Men 1957 blev hon gravid. Abort var olagligt, och den som bistod en sådan tog stora personliga risker. En läkare hjälpte henne likväl att avsluta graviditeten – och därmed undkomma ett öde som ogift ung mor fjättrad i fattigdom. Denne man fick henne att lova två saker: För det första att hon aldrig skulle yppa hans namn för någon. För det andra att hon skulle se till att leva sitt liv som hon ville.
I självbiografin ”My life on the road” bröt hon det första löftet, och tillägnade boken doktor John Sharpe. Men det andra löftet höll hon.
Läs mer:
Lisa Magnusson: ”Sexslaven” är i så total avsaknad av omdöme
Lisa Magnusson: De bästa föräldrarna är de som inte har några barn
Lisa Magnusson: Mässlingutbrottet på Urkult avslöjar något skrämmande
DN:s ledarredaktion: Ett land som hyllar folkmördare har inte i EU att göra
Lyssna på ledarredaktionens podd med Amanda Sokolnicki och Kirsty Armstrong: