Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Hörde ni om vegetarianen i Gävle som råkade få en kötthamburgare på Max? Ja, idiotens mor är då alltid gravid, som italienarna brukar säga. Och i denna alldeles verkliga berättelse föder hon barn efter barn, det ena dummare än det andra.
För det första det sunkiga i att servera kött till en vegetarian. Och om en hamburgerrestaurang slarvar med sådant – vad mer slarvar den då inte med?
För det andra det faktum att vegetarianen i fråga är journalist på SVT, och bestämde sig för att göra ansvarsutkrävande reportage av saken (15/3).
För det tredje att hans chef tyckte att detta var en bra idé.
För det fjärde att reportaget fick formen av en oklar minidokumentär om vegojournalisten själv, komplett med inklippt skolkatalogsfoto samt videocollage om subkulturen straight edge som för 30 år sedan inspirerade honom att sluta äta kött.
Reportaget fick formen av en oklar minidokumentär om vegojournalisten själv, komplett med inklippt skolkatalogsfoto samt videocollage om subkulturen straight edge.
För det femte att reportaget inte gav några svar alls på frågan det ställde: Där står en småsvettig mellanchef och säger att hon aldrig förr varit med om att en vegetarian serverats kötthamburgare. Finns det statistik? Jo, men den vill inte Max dela med sig av.
Nähä. Jaha.
Gräv där du står, lyder ju en klassisk journalistisk devis. Med det menas att man inte behöver enorma resurser för att hitta en berättansvärd historia. Att det så att säga räcker med en vanlig spade. Detta tog vegojournalisten onekligen fasta på.
Dock glömde redaktionen det mest grundläggande, som är att medierna sitter på en oerhörd makt – och att man aldrig får ta den där spaden och drämma den i huvudet på någon av personliga skäl. För det sjätte.
Och det tar inte slut där.
För det sjunde har nu nämligen flera politiker bestämt sig för att lägga sig i (Aftonbladet 15/3) – däribland landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), som upprörs över att en SVT-medarbetare ”släpper all opartiskhet” och berättar ”hur äcklad han blev av svenskt nötkött”. Som om det var köttets svenskhet som var huvudsaken.
Och så civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M), som inte bara vänder sig å det grövsta mot att ”en verksamhet finansierad av skattekollektivet” låter en anställd ägna sig åt ”privata vendettor”, nej, han drar paralleller till ”inkvisitionen” – alltså den medeltida katolska kyrkans förföljelse, tortyr och dödande av icke rättrogna.
Vilket, för det åttonde, är en så grotesk överdrift att det är direkt löjeväckande.
Många betraktar säkerligen allt detta som en storm i ett vattenglas. Och i någon mening är det förstås så. Men det är en storm som ändå säger något om vart vindarna blåser i det stora hela.
Läs mer:
Lisa Magnusson: I verkligheten finns det inga alfahannar
DN:s ledarredaktion: Om Mohamsson behandlar kollegor så här – hur kommer hon då behandla väljarna?
