Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Paris liknar en krigszon, det är chockartat att bevittna förödelsen. Och oändligt sorgligt. För skolprotesterna i Frankrike arrangerades inte av någon särskild organisation. Detta är en gräsrotsrörelse, pådriven av unga, och det finns en oerhörd kraft i det: Över 550 000 människor slöt i helgen upp för att demonstrera mot det ohållbara skolsystemet. Mot nedskärningar, lärarbrist, ojämlikhet.
Och de har politikerna på sin sida, från vänster till höger. President Emmanuel Macron säger att deras oro är ”befogad”.
Nästa steg borde vara att inleda en debatt om hur man ska lösa problemen. Jo, det krävs pengar som absolut inte finns – det enorma slukhålet till pensionssystem har tillsammans med det senaste decenniets instabila världsläge försatt Frankrike i en skuldkris av närmast grekiska proportioner. Men att lappa och laga det värsta för att barn och unga ska ha en framtid vore åtminstone en början.
I stället översköljs vi nu av videoklipp på maskerade våldsverkare. Och ja, de är få, i jämförelse – totalt har 1 200 personer gripits runt om i landet. Polisen har haft svårt att reglera sin respons: i ena stunden möter den fredliga civila med batonger, tårgas och gummikulor, i nästa står den bara där utan att ingripa mot regelrätta upplopp (DN 18/10).
Men en sak ska man akta sig för nu, och det är att försöka ”förstå” våldsverkarna, rent av romantisera dem, såsom fransmännen haft en historia av att göra.
Maskerade plundrar de små affärer och bränner ned restauranger – ödelägger människors hela livsverk.
Maskerade plundrar de små affärer och bränner ned restauranger – ödelägger människors hela livsverk. De krossar rutor, vandaliserar cyklar och bilar, kastar sten mot brandkåren. Ödelägger historiska byggnader (Le Monde 18/10). Och så beter sig förstås inte den som har en bra relation till sin omgivning.
Men tidigare forskning kring dem som använder våld i politiskt syfte visar att de visserligen ofta känner sig illa behandlade, men att de även utmärker sig genom en känsla av överlägsenhet samt låg oro för konsekvenser (The Conversation 11/9 2023).
Lägg därtill att majoriteten är män, i god fysisk form. Som säkerligen njuter av den rusiga makten i att göra som de vill, utan hänsyn till något – eller någon: mobilfilmer visar hur de även gett sig på affärsinnehavare och andra som råkar komma i deras väg.
Detta är motsatsen till demokrati, det är ett hävdande av den starkes rätt. Och jag hoppas att våldsverkarna åker dit, varenda en, och lagförs. Att fördömandet blir så massivt att ingen vågar ge sig ut på gatorna i det här syftet igen. Men – precis som så mycket annat vad gäller Frankrike – är detta förstås rent önsketänkande.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Sexdokumentären får Jan Guillou att blotta sig pinsamt mycket
Lisa Magnusson: Självklart ska man vara ärlig mot barn – men det finns ju gränser
Lisa Magnusson: Vissa högerpolitiker leker verkligen med elden nu
Lisa Magnusson: Bortom våld och kaos kvarstår faktum att eleverna har rätt