Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Är influerare ett av de viktigaste jobben som finns? Den tanken provtänkte Tiktok-profilen Tilda Törnqvist rätt ut i podden ”Spärra in Isa & Tilda” nyligen.
”Tänk lilla Stina, 14 år gammal, har ångest och mår dåligt, och känner att ’jag är så jävla osäker, jag vågar inte göra någonting, jag drar mig till fel killar, jag vågar inte ha på mig den här tröjan jag vill ha på mig i skolan’. Så kommer hon in på din Tiktok och ser en video och bara: ’Åh jag vill bli lika cool som henne’ och blir inspirerad”, föreslog hon.
Detta fick författaren och etikdoktorn Ann Heberlein att genast protestera: Influerare gör ju i själva verket ingenting av värde alls! (Expressen 15/4).
Nu hävdar Tilda Törnqvist och hennes försvarare att hon bara skämtade. Typ.
Men det tror jag faktiskt inte på. Det var väl just en liten testballong till tanke? Ett försök att vända på en allmän sanning om att influerarkulturen är destruktiv, och föreslå att den tvärtom kanske gör något bra.
Gissningsvis för att Tilda Törnqvist värjer sig mot den förfärande möjligheten att inget av det influerarna gör inspirerar lilla Stina, 14 år gammal, på riktigt.
På ett sätt påminner detta förstås om alla debatter om ungdomskultur någonsin: Ann Heberleins uppmaningar om att influerarna ska börja läsa på universitet är ju bara en variant av moralklyschan om att klippa sig och skaffa sig ett jobb.
Uppmaningar om att influerarna ska börja läsa på universitet är ju bara en variant av moralklyschan om att klippa sig och skaffa sig ett jobb.
Att vara cool och allmänt fördärvlig har varit en grej sedan 1950-talet uppfann rockmusiken och med den tonåringen. I efterhand framstår allt som harmlöst, och avundsvärt: vilket äventyr!
Men influerarna särskiljer sig från tidigare ungdomsidoler i det att de inte skapar någonting. Inte musik, inte konst, inte mode, inte ens en scen. Allt handlar om att köpa rätt saker, och få andra att vilja köpa dem också. I stället för fest: sponsrat event. Det verkar så tråkigt, så fattigt.
Nej, vi äldre fattar ingenting – och i den bemärkelsen är influerarkulturen förstås en lyckad ungdomsrevolt. Personligen provoceras jag svårt av hur allt kretsar kring yta, men ändå lyckas vara så fult: ankläpparna, plastigheten, prylarna. Allt går ut på att följarna ska känna sig otillräckliga, i ständigt behov av att shoppa mer. Och så tillrättalagt och förljuget är allt att influerarna inte ens kan stå för detta, utan måste låtsas att de är viktiga och hjälper unga tjejer.
Men jag hoppas att det ska bli med influerarna och deras följare som med alla andra unga före dem. Att de snart ska gå vidare ut i livet. De måste inte alls plugga på universitet. Men jag unnar dem verkligen meningsfullheten i att göra något eget.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Ska vi börja kasta 8-åringar i fängelse nu?
DN:s ledarredaktion: Vill du bli riktigt rik – bli politiker i ytterhögern
