Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Liberalerna har reat ut sin själ – allt ska bort! – och nu står de där i en tom lagerlokal och ler.
När Aktuellts reporter kommer på besök i samband med det stora riksmötet (27/4) drar partiledare Simona Mohamsson i gång George Michaels popdänga ”Freedom!” i logen, kanske i enlighet med musikikonen Janis Joplins devis om att frihet bara är ett annat ord för att inte ha något att förlora.
Opinionssiffrorna är så låga att det rör sig om en rent existentiell nivå.
Partiet satsar allt på att få slinka in i riksdagen genom att öppna dörren för Sverigedemokraterna, ärkefienden som fortfarande ser ”liberal” som ett skällsord.
Logiskt då att Simona Mohamsson försäkrar att hennes parti inte längre ska vara ”ett liberalt ankare”. Och hon ”tycker inte att politiska partier ska bromsa saker eller att man ska uppfattas vara emot saker”. Nej, att vara emot glidningen högerut, in i ett SD-land av invandrarfientlighet och repression, är förstås trist.
Så vad ska Liberalerna då vara för? Vilka ska de vara framöver?
Så vad ska Liberalerna då vara för? Vilka ska de vara framöver?
Eh. Hm. ”Det är en jättebra fråga”, säger partitoppen Martin Melin i Aktuellt efter en stunds betänketid, och föreslår trevande den nyss övergivna talepunkten: ett ankare som håller de liberala värderingarna fastankrade i det här samarbetet?
I nästa ögonblick går han och det populistiska Örebropartiets koleriske ledare, Markus Allard, in i en debattduell (Studio 3:s Youtube-kanal 26/4) som låter mer sverigedemokratisk än Sverigedemokraterna själva.
Och då menar jag inte den vattenkammade kostymversion som i dag lunchar med näringslivet och kramas med Simona Mohamsson, utan den ursprungliga versionen, från partiets begynnelse: killen som tejpade Bevara Sverige svenskt-klistermärken på lyktstolpar och elskåp.
”Sverige är svenskarnas land. Vi måste se till att vi tar hand om vårt egna jävla folk, och vi måste skicka ut de där jävla parasiterna som sitter och livnär sig på vår bekostnad”, säger Markus Allard också.
”Ja, jag håller med”, säger Martin Melin.
Så där fortsätter det: Bidragslyftande somalier ska kastas ut. Islam är inte kompatibelt med Sverige, vi ska inte ha ett blågult islam, vi ska ha ett blågult Sverige. Och kaosblattar som våldtar din fru och förnedringspissar barnen i munnen ska man få blåsa skallen av.
Och Martin Melin bara nickar och mm:ar.
Markus Allard blir så förvånad över motståndslösheten att han lite kommer av sig. Han säger att Martin Melin måste ha valt fel parti?
Men i själva verket är ju denne man essensen av ett parti utan essens: förvirringen är så total att Liberalerna inte bara är vilse – de vet inte ens vilka de är.
Läs mer:
Lisa Magnusson: De så kallade tonårsutvisningarna är bara symtom på ett större problem
DN:s ledarredaktion: Risken för ransonering ökar – vi kan stå inför ett inflationsval
