Ljus framtid för vägkrogar: ”Elbilen driver återkomsten”

Halv fem varje morgon låser Stefan Karlsson upp dörren till vägkrogen Vippabacken. Då börjar frukostserveringen för lastbilschaufförerna som passerar längs E10:an som skär genom Norrbottens län.

– Jag jobbar till ett eller två på dagen, sedan åker jag hem och vilar innan kvällspasset. Jag har som hemtjänsten, delad tur.

När klockan närmar sig elva på förmiddagen letar hungriga gäster sig till restaurangen för att äta dagens lunch.

– Jag är här en gång i veckan, jag bor inte så långt bort. Nu när det var bruna bönor och fläsk kände jag att jag behövde åka hit, säger lunchgästen Sune Isaksson.

Förutom Vippabacken, och vägkrogen ”Nilles” några kilometer bort, finns inte mycket för hungriga bilburna gäster längs E10:an.

– Vi blir ett vattenhål mellan kusten och Malmfälten. Vi är inte några konkurrenter. Ibland har Nilles haft stängt, då har det kommit för mycket folk hit, säger Stefan Karlsson.

Hans pappa, som i folkmun kallades för ”Vippa-Tore”, startade Vippabacken 1965. Nästan 15 år senare började Stefan sin egen karriär.

– En vinter ringde farsan och bad om hjälp. Jag blev kvar, det blev en lång vinter.

Sedan dess har han jobbat nästan varje dag. Det fortsätter att vara ett familjeföretag, döttrarna och ett barnbarn arbetar tillsammans med Stefan.

Inredningen i lokalen är nästintill densamma som när Stefans pappa startade. Uppstoppade djur vakar över lokalen. Ripor och en stor tjäder i taket medan en två meter hög björn vaktar ytterdörren.

– Turisterna från utlandet tycker att djuren är exotiska. Det är ingenting som de är vana vid.

I ett hörn står en hembränningsapparat, en av många saker som Stefans pappa samlade på sig.

– Den har inte fungerat på flera år. Man överlever nog inte en sup från den.

Den traditionella vägkrogen har överlevt både bensinmackarna och snabbmatskedjornas framfart, menar måltidsforskare Richard Tellström.

– Vägkrogen är viktigare i vår tid än vad den har varit tidigare, på grund av elektrifieringen av bilflottan. Det tar längre tid att tanka el än bensin. Elbilen driver vägkrogens återkomst.

Krogarna lockar med hemtrevlig känsla och vällagad mat som har en kulturell aspekt – mat som man känner igen, enligt Tellström.

– En vägkrog serverar i regel rejäl mat, kött och potatis till exempel. Maten måste vara unnande och är ofta ett viktigt huvudmål för den ensamma lastbilschauffören.

Vägkrogarna har varit avgörande för det långväga resandet i Sverige, menar han.

– De blir som ett vattenhål. Där har människor kunnat ta paus och få i sig en rejäl portion mat. De har i regel legat i korsningar där människor enkelt har kunnat träffas.

På Vippabacken står kaffekannan med kokkaffe framdukad.

– Det var någon som trodde att vi brygger kaffet, jag skrattade. Det skulle vi aldrig göra, säger Stefan Karlsson.

Vägkrogen har fått många stammisar.

– Ser vi dem på parkeringen hinner vi ofta ställa fram deras favoritdricka på brickan innan de kommit in.

Vissa kunder ringer inte på restaurangens telefon längre för att beställa mat, utan på Stefan Karlssons privata mobil. Och snart ljuder ringsignalen.

– Janne vill ha en bräckt skinka, kan du fixa? Han hade bråttom, ropar han till dottern Sara.

Stefan Karlsson har fyllt 69 år men än har han inga planer på pension eller att låta nästa generation ta över. Han har förändrats genom krogsåren. Förr var han mer stresstålig.

– Om det kommer mycket folk får jag panik. Då är det lika bra att jag ställer mig i diskbaljan, säger han.

Stefan Karlsson försvinner sedan in i köket för att undvika lunchrusningen.