När såg du senast en insekt?
– Vi kom hem från Indien för bara en vecka sedan och då såg jag myggor. Men det finns några silverfiskar här i lägenheten som jag såg för några dagar sedan.
Vad är det som är spännande med att göra insekter så stora?
– Det är någonting som är absurt och lite äckligt. För mig är det också skräcken, som med min senaste bok ”Solvejs spindel”. Jag tycker det är ganska obehagligt med spindlar och att rita en jättestor spindel gjorde mig alldeles svettig om händerna när jag ritade.
Finns det något terapeutiskt att rita en spindel?
– Det var lite KBT för mig, att tvingas titta på bilder med spindlar och rita av dem. Jag accepterar spindlarna i tvättstugan lite bättre nu än vad jag gjorde förr. Sen gjorde jag Solvejs spindel ganska gullig också. En spindel har åtta ögon och små horn och man vill inte gärna ha ett sådant husdjur. Jag kände att det måste vara lite gulligt, annars så blir man onödigt rädd.
Hur tillskriver du småkryp en personlighet?
– Jag följer vad insekterna har för egenheter. En humla kan samla pollen och då kunde jag berätta om allergier. I ”Helmers humla” blir Helmer allergisk när det finns pollen i pälsen och då måste de ta av pälsen, tvätta den och bada. Medan i ”Miriams myra” så är myror väldigt kollektiva, de pratar med varandra och talar om var det finns godis. Och i boken får myran vittring på godis och massa kompisar till myran dyker då upp och det blir ett kalas.
Om du själv skulle ha ett småkryp som ditt husdjur, vilket skulle det vara?
– Jag tycker humlor är väldigt gulliga, det skulle gärna vara en humla. Det skulle också passa bra med en syrsa, de kan spela fint.
I litteraturen och kulturen förekommer insekter, kanske mest känd är Franz Kafkas ”Förvandlingen”. Vilken insekt tycker du symboliserar vår tid bäst?
– Vi är en väldigt exponerad samtid och då kanske en väldigt prålig fjäril skulle passa. Men också dyngbaggen. De knuffar bollar av skit framför sig och gräver ner dem i jorden, ungefär som vi gör med planetens problem
Hur skiljer sig människan från insekterna?
– Vi ska ha en större hjärna, men det känns som den är mindre på många sätt. Vi är mer destruktiva, både för oss själva och för allt liv. Insekterna är mer intresserade av att överleva och arbeta för det. En japansk jättebålgeting kan bli uppretad av att man är nära deras bon och då kan de få för sig att sticka människor, vilket man dör av. Det verkar väldigt otäckt och krigiskt, men de är ju också en överlevnadsinstinkt, att de skyddar sin art. Men vi människor skyddar inte vår art, med tanke på hur vi lever i dag. Det kanske är vår stora hjärna som är vårt största problem.
Vilken insekt passar bäst för att illustrera barndom?
– Nyckelpigan! Den är tilldragande rent estetiskt och det finns väldigt mycket skrivet om nyckelpigan. Sen är de ju egentligen glupska och farliga, det är som någon slags tiger eller leopard i insektsvärlden.
I slutet av varje bok i insektsserien skriver du fakta om småkrypet. Vilka är dina favoritfakta om småkryp?
– Det är ganska roligt att humlor bäst gillar gula och blå blommor för att de inte kan se rött. Men också att spindlar inte har öron, utan de kommunicerar med vibrationer. De kan knacka på sin egen kropp och då går ljudet genom marken så andra spindlar känner det. Insekterna har ett liv som man inte är så insatt i. Det är också därför jag tycker det är roligt att göra en bokserie om just insekter.
Enligt en rad prognoser spås det att framtidens kost kommer bestå av insekter. Är dina böcker ett sätt att värma upp framtida generationer för att äta insekter?
– Det är väl nästan tvärtom eftersom man knyter an till de här insekterna som husdjur, och man skulle ju inte äta husdjur.
Vad tänker du kring att äta insekter?
– Det känns ju äckligt, men det är faktiskt ganska äckligt att äta djur också. Det ena är egentligen inte värre än det andra.
Men en spindel då?
– Nej, det skulle jag aldrig äta faktiskt.
